Det satt två fjärilar på en syrenblomma och lapade nektar. Jag såg på den fulländade och jag tänkte att den var vacker, men ändå var det den ärrade fjärillen som väckte min nyfikenhet.Jag tänker på bilden jag valde av min syster. Det var inte den där hon är glad och livfull, eller klassiskt vacker, inte heller den där hon verkligen visar sitt arabiska ursprung. Nej, jag valde den där hon visar sin sårbarhet.
De andra bilderna är verkligen Hannadi för mig. Det är så jag upplever henne och så jag har sett henne genom åren. Kontrasten från det oväntade slog ann en ton i mig som jag inte kunde ignorera. Jag tycker om att se på bilden, just för att den inte är perfekt - eller kanske för att den är det!
För vad är perfektion, det som så många av oss strävar efter? Jag tror att Kelly Millar har rätt i sitt påstående: "Man kan aldrig definiera ordet perfektion, meningen kan endast finnas i ditt hjärta"
Inlägg
Jag känner en klok poet. Hon brukar säga att det perfekta inte är perfekt. Det måste finnas något som "skorrar" för att bilden ska bli levande och äkta.
SvaraRaderaÄr helt enig:-)
SvaraRaderaStor kram från mig!
Perfektion är fiktivt. Äkthet bor på insidan, och som du beskriver, kan komma upp till ytan.
SvaraRaderaPerfektion kan finnas om man är villig att se ALLT hos en annan, alla fel, brister och finnar men också de blanka ögonen, leende läpparna och fina kroppsstrukturerna. (Om man nu vill tala om en människa d.v.s.)
Då blir denna personen fulländad. Allting blir vackert - är vackert.
Det är vad jag tycker.
/H.
Du är vacker:-)
SvaraRaderaKram!