Firar med familjen

Idag fyller jag år och dagen till ära är familjen samlad till god middag och mys.

Det känns helt fantastiskt att bli fyrtioåtta! Känns som ett mjukt och harmoniskt tal, tycker jag. Därmed inte sagt att det blir ett lugnt år, men det är väl lov att hoppas...

Jag har fått en handgjord pläd av mamma samt några bakhanddukar, som jag såväl behöver, och en underbar stickad klänning som jag tror kommer att bli en storfavorit i garderoben.

Av familjen har jag fått en vacker blombukett och massor av sådana där små ting som man gör för varandra i en familj men som inte går att köpa för pengar.

Mina bloggisar och vänner har sänt gratulationer och lyckönskningar... vad mer kan man önska? Jag känner mig verkligen uppvaktad!

Själv har jag bakat ekologiska Lussekatter idag, så vi ska ha dem klar till frukosten imorgon. Sedan har jag vilat och njutit av dagen... Pratat med mamma och storebror min per telefon. Det är allt för långt för dem att komma hit, speciellt i det här vädret!

Fyrtioåtta... må det bli det året då läkarna verkligen tar min hälsa på allvar och hjälper mig att må så bra som möjligt... det vore något!

Sedan är det hög tid för en nyförälskelse igen! Ja, med samme man, naturligtvis... men jag känner mig levande och redo för det. Mogen för att upptäcka nya sidor hos honom... nya ting att älska... och att öppna nya dörrar hos mig själv.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Våga vägra banta

Vi går in i en tid då naturen överöser oss med sina rikliga gåvor - en tid att njuta av det goda!

Jag fick mina pojkar med fjorton månaders mellanrum. Under dessa två graviditeter gick jag upp ordentligt mycket i vikt och jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma tillbaka till mig själv igen efter det. Men, utan att jag märkte det försvann kilona ett efter ett medan jag var upptagen med att njuta av livet som småbarnsmamma.

Visst behöver några av oss hjälp med att få ordning på vikten, men i de allra flesta fall så är allt vi behöver att se till att vi mår bra inom oss och att vi är så lyckliga vi förmår inom de omständigheter vi har. Ingen har ett perfekt liv.

Jag blir så ledsen då jag ser vad dagens vikthysteri och fixering av utseendet gör med människor. Visst har jag tyckt att det varit jobbigt att gå upp i vikt på grund av sjukdom och mediciner, men jag är så tacksam över att jag fokuserat mer på min personliga utveckling än på det yttre.

I år har jag fått testa två olika typer av medicin för smärtorna i nervsystemet, tabletter med rätt jobbiga biverkningar. Bägge sorterna är kända för att ge kraftig viktuppgång, men det var inte det som gjorde att jag blev tvungen att sluta med dem.

Hur som helst! För stunden väntar jag på att neurologen ska höra utav sig med besked om framtiden och även om jag hade det jobbigt med smärtorna så njuter jag av att kroppen sakta återställer sig själv.

Jag är en stor fan av just sakta... att låta det ta tid...

Undertiden tänker jag njuta av livet! Till exempel med en bit krämig rabarberpaj från igår, innan jag går ut i växthuset och glömmer allt vad vikt och utseende heter för en stund.

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Sjukt bra morsa - Yngsteman gästbloggar

Då sitter man här drygt 22 år efter att morsan och farsan planlade sitt andra barn...

...tiden har gått fort när man tänker tillbaka på allt som hänt i mitt liv.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om min morsa, men jag kommer väl på något under tiden jag skriver.

Hon har alltid varit där för mig och hjälpt mig när jag har behövt hjälpt, tröstat mig när jag vart ledsen och torkat mina sår när jag ramlat, jag skulle nog aldrig kunna byta ut henne för allt guld i värden.

Jag kanske inte har varit den perfekta sonen, men jag har i alla fall prövat att göra mitt bästa så att morsan ska ha haft det lätt att ta hand om mig, helt tills jag kom upp till tonåren, då fick hon det mer intressant.

Hon gav aldrig upp på varken mig eller brorsan, hur illa vi än betett oss, vi har nog aldrig menat att göra henne illa men vi kanske inte alltid gjort vad som är bäst för henne.

Jag mins när jag var liten och fortfarande gick skolan, då mamma var som mest sjuk, när jag kom hem och såg en ambulans utan för huset, då trodde jag först det var kört, men efter några minuter kom hon ut liggande på båren nästan leende.

Hon har alltid varit stark och aldrig gett upp hur svåra saker än har varit. Hon har kämpat i över 20 år ihop med en glömsk och hopplös, men också en underbar, pappa.

Hon älskar verkligen honom och det syns på henne, varje gång dom diskuterar (också känt som bråkar) behöver bara pappa le mot henne så tänds gnistan av kärlek upp igen, hon har aldrig varit lång sur, och med lunga ord är det inte svårt att lunga ner henne efter en het diskussion.

Hon älskar sina djur där hemma på gården, speciellt sina hönor vill jag tro, det är inte ofta något ringer till mig och berättar att hon har en höna i sin säng, jag tror dom flesta ville ha slaktat den när den hade varit sjuk eller dålig.

Jag är glad för att ha min mamma, och jag skulle aldrig byta ut henne!

Yngsteman (som också tagit bilden)

Inte bara bara - Äldsteman gästbloggar

Så mamma bad mig om att skriva lite om henne, ja hur börjar man...

Jag har ofta fått höra från vänner att dom kunde tänka sig att byta föredrar med mig, varför skulle man vilja det frågar jag mig. Jag vet att jag aldrig skulle bytt ut mina, för utan dom hade jag inte varit den jag är nu.

Mamma har jag alltid varit stolt över att kunna säga att det är min mamma. Och jag tror aldrig att jag kommer att säga något annat. Mamma är värdens bästa mamma i mina ögon, jag kunde aldrig fått en bättre mamma.

Även om vi inte alltid är eniga i allt, så vet man att alltid så blir det bra till slut. Det är inte alltid bara bara att ha en mamma som alltid vill mitt bästa. Men det är väl såna saker mammor vill. Och det är väl inte alltid barn ska vara eniga med vad mammor vill.

Man kan säga mycket om mamma men jag vet att jag alltid kommer att vara stolt över henne. Och kommer alltid att vara där för henne som hon alltid har varit för mig.

Äldsteman (som även tagit bilden)

I betraktarens öga

I mitt sökande efter skönhet hos mig själv har jag bett mina närmaste om ett gästblogg-inlägg.

Jag känner att om det är någon gång som jag är mogen för att lyssna på hur människor (och djur) omkring mig uppfattar mig, så är det nu!

Så, nu under februari är det bara att hålla ögonen öppna - om du är nyfiken, det vill säga! För här kommer det många tankar från hjärtat hos dem som gästbloggar...

Först ut är min make, som har börjat skriva på sitt inlägg redan.

Kramar från mig <3<3<3

Av största vikt inför vår framtida vikt

Jag som liten i full färd med att lära mig ett sunt förhållande till mat och godis.

Det är sant som det sägs att goda vanor grundläggs redan i barndomen.

Själv hade jag inga som helst problem med övervikt som barn, snarare tvärt om. Farmor försökte alltid göda mig när jag var där, vilket egentligen var lite lustigt då hon var den smalaste människa man kunde tänka sig.

Visst hade jag också mathysteriker runt mig. Människor som hade de konstigaste idéer om diverse dieter och bantningsmetoder - eller som antingen vräkte i sig mat, svalt sig eller alternerade mellan bägge metoderna.

Klart att jag noterade det men jag valde hellre en rå otvättad potatis än en bakelse för jag var inte förtjust i varken socker eller fett. Jag antar att det var min räddning.

Inget var förbjudet att ära när jag var liten. Fanns det i skåpen så var det bara att ta. Nu hade vi sällan läsk mer än vid högtider och speciella tillfällen, men visst fanns det godis och snacks emellanåt. Inte dagligen, men inte heller bara på lördagar.

Vi var inte fixerade vid mat, utan för oss var det viktigt att ta vara på tiden och att må bra på alla sätt!

Jag tror att det bästa man kan göra för ett barn är att ha ett avslappnat förhållande till mat och att duka matbordet med en trevlig och inbjudande atmosfär. Det är ju inte så lätt att ändra på det när man blir äldre...

Kramar från mig <3

Tänk på hjärtat, ta en paus och ge en kram

Glöm inte att ta en paus ibland. Det är lätt att bara rusa på igenom livet. Med den värmebölja som vi haft den senaste tiden vore det inte helt fel med siesta under den varmaste tiden på dagen. Tänk på hjärtat.

Jag tog en paus från skrivandet igår. Som bloggare är det viktigt att det är jag som driver bloggen och inte tvärt om, att jag skriver för att jag har lust och inte för att det ska vara så.

Det är ju inte antalet inlägg i bloggen som avgör om det jag skriver är läsvärt eller inte. Så det var gott med en paus och att ta tid till att vara med min mor istället. Hon är bra på kramar, och det behöver jag aldrig en paus ifrån.

Rätt perspektiv

Egentligen är det här med skönhet inte så komplicerat. Inte om jag låter det komma till mig naturligt och inser min roll i det hela, i ett vidare perspektiv.

Jag är inte kompetent att bedöma mitt eget utseende, så är det bara. Dessutom är det inte jag som ska titta på mig, så vad spelar det egentligen för roll vad jag menar. OK, det är trevligt att känna sig vacker, men du förstår säkert poängen.

När jag gick i femteklass hände det något förskräckligt! Min näsa började växa. Det var en helt naturlig del av utvecklingen, men jag var inte van att se den hela tiden och jag led otroligt mycket, i det tysta. Visst slog mig tanken på att göra en skönhetsoperation och rätta till "felet". För jag hade helt enkelt den fulaste näsan i stan. Den var stor, skrymmande och hade fått en tydlig knöl också...

Idag är jag glad och stolt över min näsa. Den är troligen ganska normal i storlek och form. Jag behöver dessutom inte se mig själv i spegeln för att se den, för mina söner har fått exakta kopior av den - och deras näsor är det alls inget fel på!

Nej, efter att ha bränt så många timmar av mitt liv på att oroa mig för något så banalt så har jag ett gott råd att ge: Vill du känna dig lite extra vacker? Sätt dig då själv i en miljö där du känner dig trygg och till freds, slappna av och se på problemen i rätt perspektiv.