Livet är för kort för onödigt lidande

Härligt ofullkomlig och obotligt optimistisk ser jag fram emot det nya året!

Förra året fokuserade jag på att finna den där naturliga skönheten hos mig själv som jag finner i alla andra. Glädjande nog fann jag faktiskt nog för att möta det nya året med nya ögon.

Jag är mer tolerant med mig själv idag, vilket gör att jag mår bättre. Klart att jag har sidor jag måste jobba vidare på, men jag börjar få perspektiv på vad som är rimligt att kräva av mig själv.

2012 ska bli ett år då jag tar för mig mer, utan att för den skull bli självcentrerad. Lite egoism kommer jag tillåta mig. Så där lagom så att det gynna dem omkring mig.

Livet är för kort för att lida i onödan. Jag vet, för jag lever med kronisk smärta och sjukdom som hindrar mig från att göra det jag har lust med, både privat och i mitt yrke.

Jag kan inte styra över allt, men jag kan låta min livsglädje bubbla över och färga min vardag underbart silvergrå.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Underbara och stärkande böcker

Jag är så glad för att det går att låna e- och ljudböcker på nätet!

Har man bara ett lånekort på ett bibliotek så har man tillgång till en fantastisk källa till rikedom. Jag lyssnar just nu på Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne och Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver.

Detta är balsam för själen...

Prata om att vara ute i god tid! Dessa böcker hjälper mig att hantera min reaktion emot det som sker i Norge just nu. Att sätta allt i rätt perspektiv i mitt liv. För det är lätt att drunkna i känslosvallet efter en sådan här händelse.

Jag är så innerligt tacksam över dessa två kvinnor och den kunskap som de generöst delar med sig av. För mig var det lite som att hitta hem, då jag använt mycket av detta för att hantera svåra situationer, sjukdom och smärta.

Kramar från mig <3<3<3<3
 ...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Om mig - en digital berättelse

 

Jag har lagt ut ett nytt klipp (på YouTube) som handlar om mig och mina drömmar och val i livet.

Det var en del av mitt arbete på skrivarkursen ifjol sommar, där jag även var med i klassen "Digital berättelse".

Att göra sådana här klipp är jättekul, och det är inte så svårt. Man använder Movie Maker, som finns i Windows och så lägger man till en berättarröst och bilder. Det är alltså inte en video utan en stillbildsfilm.

Detta är mitt första försök. Tror att det är dags att leka lite igen...

Kramar från mig <3<3<3

Spegelångest

Läste i tidningen att många (läs massor av) kvinnor lider av spegelångest och tackar min skapare över att jag inte är en av dem.

Skulle jag mot all förmodan komma dit kommer jag omedelbart slänga ut teven och sluta läsa kataloger och magasin som lyfter fram dagens skeva bild av hur en kvinna ska se ut.

Nästa steg vore att uppsöka närmaste äldreboende för att påminna mig om hur vackra människor bli med tiden om de får åldras naturligt.

Klart att jag inte vill vara för överviktig, då det påverkar hälsan negativt, men jag vägrar att finna mig i att en mogen kvinna ska se ut som en fjortonåring med Dolly Partons bröst!

Nej, får jag spegelångest är det dags att komma mig från soffakroken (ännu mer), ut i naturen och njuta av tanken att om jag hade varit född för hundra år sedan hade jag varit helt perfekt (om är jättedöd på grund av mina skavanker med hälsan ;-))!

Kramar från mig <3<3<3

Sjukt bra morsa - Yngsteman gästbloggar

Då sitter man här drygt 22 år efter att morsan och farsan planlade sitt andra barn...

...tiden har gått fort när man tänker tillbaka på allt som hänt i mitt liv.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om min morsa, men jag kommer väl på något under tiden jag skriver.

Hon har alltid varit där för mig och hjälpt mig när jag har behövt hjälpt, tröstat mig när jag vart ledsen och torkat mina sår när jag ramlat, jag skulle nog aldrig kunna byta ut henne för allt guld i värden.

Jag kanske inte har varit den perfekta sonen, men jag har i alla fall prövat att göra mitt bästa så att morsan ska ha haft det lätt att ta hand om mig, helt tills jag kom upp till tonåren, då fick hon det mer intressant.

Hon gav aldrig upp på varken mig eller brorsan, hur illa vi än betett oss, vi har nog aldrig menat att göra henne illa men vi kanske inte alltid gjort vad som är bäst för henne.

Jag mins när jag var liten och fortfarande gick skolan, då mamma var som mest sjuk, när jag kom hem och såg en ambulans utan för huset, då trodde jag först det var kört, men efter några minuter kom hon ut liggande på båren nästan leende.

Hon har alltid varit stark och aldrig gett upp hur svåra saker än har varit. Hon har kämpat i över 20 år ihop med en glömsk och hopplös, men också en underbar, pappa.

Hon älskar verkligen honom och det syns på henne, varje gång dom diskuterar (också känt som bråkar) behöver bara pappa le mot henne så tänds gnistan av kärlek upp igen, hon har aldrig varit lång sur, och med lunga ord är det inte svårt att lunga ner henne efter en het diskussion.

Hon älskar sina djur där hemma på gården, speciellt sina hönor vill jag tro, det är inte ofta något ringer till mig och berättar att hon har en höna i sin säng, jag tror dom flesta ville ha slaktat den när den hade varit sjuk eller dålig.

Jag är glad för att ha min mamma, och jag skulle aldrig byta ut henne!

Yngsteman (som också tagit bilden)

Först ut: Maken gästbloggar

Som jag redan berättat så kommer mina närmaste gästblogga nu under februari, här kommer min makes tankar om mig:

"Min fru har ett stort hjärta.
Hon har stått ut med mig och mina barn i över 23år.
Hon är en underbar person.
Hon tar hand om mig 24 timmar i dygnet.
Hon vet och känner mina behov.

Hon är en duktig fotograf, otrolig artist och en underbar författare.
Hon vet hur man får lite spänning i livet.

Hon har en förmåga att hur sjuk hon än är finns hon alltid där för alla.

Hon är proffs på att baka, laga god mat och desserter och tårtor.

Hon är en underbar mamma och hustru."

Det var min makes tankar den här gången. Han säger att han kommer tillbaka med mer senare, vilket jag är så tacksam för då han är dyslektiker och egentligen inte alls tycker om att skriva.

Bilden är tagen av honom.

Kramar från oss <3<3<3

Av största vikt inför vår framtida vikt

Jag som liten i full färd med att lära mig ett sunt förhållande till mat och godis.

Det är sant som det sägs att goda vanor grundläggs redan i barndomen.

Själv hade jag inga som helst problem med övervikt som barn, snarare tvärt om. Farmor försökte alltid göda mig när jag var där, vilket egentligen var lite lustigt då hon var den smalaste människa man kunde tänka sig.

Visst hade jag också mathysteriker runt mig. Människor som hade de konstigaste idéer om diverse dieter och bantningsmetoder - eller som antingen vräkte i sig mat, svalt sig eller alternerade mellan bägge metoderna.

Klart att jag noterade det men jag valde hellre en rå otvättad potatis än en bakelse för jag var inte förtjust i varken socker eller fett. Jag antar att det var min räddning.

Inget var förbjudet att ära när jag var liten. Fanns det i skåpen så var det bara att ta. Nu hade vi sällan läsk mer än vid högtider och speciella tillfällen, men visst fanns det godis och snacks emellanåt. Inte dagligen, men inte heller bara på lördagar.

Vi var inte fixerade vid mat, utan för oss var det viktigt att ta vara på tiden och att må bra på alla sätt!

Jag tror att det bästa man kan göra för ett barn är att ha ett avslappnat förhållande till mat och att duka matbordet med en trevlig och inbjudande atmosfär. Det är ju inte så lätt att ändra på det när man blir äldre...

Kramar från mig <3

Vansinnigt kul och fullkomligt oansvarigt

Tiffy väcker verkligen lekfullheten i mig. På henne är jag åter en frimodig fjortis med bus istället för blod i ådrorna.

Hon är yngsta hästen i stallet, och det märks. Hennes rådjursögon kikar på mig under resterna av fölluggen och jag vet att vi har något på gång...

När jag först mötte henne var hon fem år och rätt reserverad. Jag fick göra vad som helst med henne, men hon verkade skärma sig känslomässigt från mig. Ja, i och för sig kanske hon var så jämt - vad vet jag!

Nu är hon snart sex år. Snart och snart... om några månader fyller hon sex och jag kan inte låta bli att le vid tanken på vilken underbar dam hon vuxit upp till.

Hon har attityd och framåtanda för tio hästar tillsammans. Någon kommer bli den lyckligaste hästägaren i världen en dag! Om det blir jag vet jag inte än...

Just nu njuter jag dock av Tiffys närvaro och vår relation som växer och utvecklas hela tiden.

På ett sätt är hon inte min drömhäst. Då tänker jag inte på henne utan på mina begränsningar och min ålder, men det kanske bara är stelbent tänkande - för vad är det som säger att man inte kan ha vansinnigt kul och vara fullkomligt oansvarig i slutet av de fyrtio?

Det händer någon gång emellanåt att jag finner mig i situationer, på hästryggen, där jag påminner mig själv om att jag är för gammal för sånt här!

Klart att jag vet bättre! Men ibland rycks jag med av energin och livsglädjen hos hästen jag rider. Jag känner lusten att släppa lös kraften den hållit tillbaka av respekt och kärlek till mig... och jag vill ge det tillbaka...

Där och då är vi verkligen ett. Olika hästar väcker olika sidor hos mig. Tiffy lirkar ur mig en busighet som jag trodde vaggats till ro för många år sedan.

Kramar från mig <3<3<3

PS! Detta har jag lånat från Pennelinas Ordbruk, eftersom jag tycker att det passar så gott in i årets projekt på den här bloggen! DS!

Duktig flicka!

Det är viktigt att berömma hästen när hon varit duktig, men det är lika viktigt att erkänna för sig själv att man faktiskt lyckats emellanåt!

Ifjol blev det inte så många inlägg på den här bloggen. Det berodde på att jag hade svårt att finna villiga kvinnor som önskade bli omskrivna och fotograferade.

Därför kommer jag ta ett slags sabbatsår från den ursprungliga tanken och fokusera på att finna skönheten inom mig själv.

Det låter kanske inte som något av allmänintresse, men jag tror att en eller annan kan få ett gott tips efter vägen.

Nu kommer jag inte svika grundidén helt, för om och när jag finner någon som låter sig omskrivas så kommer jag göra det - för min jakt på vackra kvinnor kommer aldrig att upphöra!

Vem som blivit Årets Ängel 2010 återkommer jag till senare.

Många kramar från mig <3

Junis månadsängel

Anette blev inte helt oväntat, men inte desto mindre välförtjänt, månadens ängel i juni 2010.

Denna underbara människa fullkomligt strålar av kärlek och bus, något som klär henne mycket gott! Hon är en sådan människa som man inte glömmer och som man gärna träffar igen - vacker utifrån och in - och tillbaka igen! Stor kram till dig, Anette, om du läser detta <3

Grått hår, glasögon och några kilo för mycket

Jag älskar mina nya glasögon, de gör nämligen världen ännu vackrare än förut!

Grått hår, glasögon och några kilo för mycket - allt är sånt som vi menar kommer med tiden! Ändå har ingetdera egentligen med ålder att göra. Men visst känns det konstigt ibland när vi förändras. Andra gånger är det riktigt spännande!

Jag är inne i tillvänjningsperioden av mina närprogressiva glasögon. De fungerar knallbra när jag åker eller kör bil. Jag märkte det inte förut hur ögonen fick jobba extra... nu ser jag verkligen skillnaden om jag kör utan.

Det är inte så att jag inte ser bra nog utan glasögon, utan det att jag ser allt så mycket klarare och jag känner att ögonen inte behöver anstränga sig lika mycket. Det betyder att jag inte blir lika trött. Det förvånade mig då jag faktiskt inte har särskilt dålig syn utan glasögon.

Kreativ skönhet

På Långfredagen var jag på utställning och träffade en av alla de bloggare jag följer: Karina med K.

Det var en härlig upplevelse, både för hjärta och öga! Jag tänkte återvända senare och berätta mer om denna kreativa lady. Tills dess får ni njuta av bilden jag tog och ta gärna en tur inom hennes bloggar. Ovan finner du länken till hennes skrivarblogg och här är länken till Karinas konst.

Mars månads ängel - POLISHUSTRUN

Jag bestämde mig redan i början av månaden för att den här månaden är det POLISHUSTRUN som ska bli månadsängeln.

Jag tänker inte lägga ut en bild. Hon behöver sitt privatliv ifred efter allt som hände kring Blås blogg. Det jag hyllar är en stark kvinna som i livets stormar verkligen visat att hon har ett vackert inre! Hon vågade vara sig själv - i all sin styrka och sårbarhet. Det beundrar jag verkligen.

Många stärkande och värmande kramar till en underbar själ som för evigt lämnat spår i mitt hjärta.

Sexbent skönhet på vägen till lycka

Mikabella heter en av mina bloggvänner. Hon är en livfull själ som gärna bjuder på sig själv!

Mikabellas blogg är en härlig blandning av ord och bilder. Hon står själv i centrum och ber inte om ursäkt för det. Jag gillar sånt! Medvetenhet och ödmjukhet i samma paket toppat med skönhet. Det är som ett Kinderägg för vuxna!

Jag föll för Mikabella redan första gången jag besökte hennes blogg. Visst kastade jag en extra blick på hästbilderna, det ska jag erkänna. Jag är ju hästmänniska själv och det är något speciellt med samspelet mellan människa och häst. Att Dubai sedan påminde mig om hästar jag själv haft gjorde det inte svårare, men det var helheten och harmonin som lockade mig tillbaka.

Mikabella har en fantastisk förebild i sin mor - och jag börjar se ett samband här, mellan trygga kvinnor och deras döttrar. Vilket ovärderligt arv detta är! Visst är pappan viktig, jag var själv pappas flicka så jag vet, men våra mödrar påverkar oss så mycket mer än vi förstår!

Jag har aldrig mött henne i verkliga livet, så allt jag har att gå på är hennes blogg - men jag tror inte att jag skulle bli besviken. Jag har dessutom fått tre bilder som jag kan använda, så jag är helt säker på att du kommer få möta henne igen på den här bloggen.

Bilden är använd med tillstånd av Mikabella.

En sann vän

Det där med vänskap är en hel vetenskap... och precis som med religion är det lätt att gå vilse i den!

Dessutom är vänskap ingen konstant tillstånd, inget fångenskap eller något man kan göra krav på, utan en gåva man ger någon - i mån av tid, ork och möjlighet! Du är den viktigaste för dig, och du måste våga sätta dig själv först - om du ska orka sätta ditt liv och din familj först.

Verklig vänskap påminner mycket om kärlek, och den bara finns där i bakgrunden av ens liv och är oberoende av tid och rum...

Det säkert finns människor kring dig som vill ha din vänskap och som blir sårade när de inte får tillräckligt mycket av din uppmärksamhet och tid. Människor som blir sårade för att du inte finns där när de behöver dig, och snart har vänskapen gått över i ovänskap och den bränner massor av energi. Det kan vara en stor sorg att förlora en vän, men också en lättnad.

Men vänskap ska inte vara tung att bära. Det ska vara något son stärker och lyfter bägge parter. En sann vän vågar säga ifrån när du är på väg att gå vilse, men respekterar dina val. En sann vän får dig att må bra och gör dig till en bättre människa. Vem vill inte ha en sann vän.

Bilden: Milo är en trogen vän.

Årets Ängel 2009

Så har Alla Dessa Vackra Kvinnor utsett Årets Ängel 2009.

Anita Andersson i Brunskog tog hem titeln med god marginal. Hon är en otroligt vacker och inspirerande kvinna som sjuder av liv och strör glädje omkring sig. Anita är en värdig vinnare av titeln.

Bilderna är tagna, med en allt för dålig kamera, under modevisningen på Mimmi Design i augusti 2009. Klicka på bilden för att se en större kopia. Bilden får kopieras, tryckas eller brukas på önskvärt sätt för att sprida glädjen vidare till andra. Copyright: Pennelinas Ordbruk

Sveriges Lucia 2009

Min syster är med i uttagningen till Sveriges Lucia 2009. Läs mer om de sju kandidaterna och om hur du röstar på den officiella websidan.

Här kan du läsa mer om vad jag tycker om min syster, eller varför inte besöka hennes Luciablogg. Bilden är länkad från Sverigeslucia.se

Styrka i all enkelhet

I måndags var jag till Luossastugan tillsammans med klassen och fick vara med på en underbar guidad tur av Linda Rattfeldt, som berättade och sjöng sig igenom Dan Anderssons liv.

Linda gjorde ett gott jobb och jag tycker att hon funnit balansen mellan sin egen person och talang och huvudpersonen i fråga. Hennes styrka och utstrålning tog inte överhand utan den förstärkte bara Dan Anderssons storhet. Det är bra gjort!

För mig är det enkla och simpla i miljön kring och i Luossastugan inte en brist eller ett tecken på fattigdom, utan en underskattad form av rikedom. Det kanske är därför jag finner så mycket skönhet överallt...

En liten teaser

Nu har jag fått lite nya bilder att inspireras av. Imorgon ska jag gå igenom bilderna, men jag tänkte ni skulle få en liten teaser:-)

Se, dessa två härliga jäntor mötte jag strax efter att jag klev ur bilen, och till min förvåning så ställde de glatt upp på fotografering då jag berättade om bloggen och boken:-)

Vilken härlig utstrålning de har! Se och inspireras ni kvinnfolk runt omkring i världen - här har ni naturlig skönhet så det tistrar om det! Spontan och utan krusiduller.

Det kommer mera om dessa två senare och så ska jag berätta mer om en ängel som plötsligt korsat min väg... Nej, jag talar inte om Hanne, den här gången! Du får se imorgon, eller så...

Kram på er alla som tycker om naturlig skönhet!