Visar inlägg med etikett utseende. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett utseende. Visa alla inlägg

tisdag 28 februari 2012

Protest!

Vid det senaste bullbaket passade jag på att baka ett par butterkakor.

Att jag lägger ut en bild på en av dem idag är för att jag hörde att det kommit ut en bok som uppmuntrar oss att se oss i spegeln och hata fettet på kroppen!

Aldrig i världen kan jag tänka mig att det kan vara bra för någon att tänka så!

Äter man för mycket, för lite eller för att trösta sig själv och man inte klarar av att få balans på egen hand är inte lösningen att hata sig ur situationen.

Själv skulle jag hellre lyssna på en god psykolog än på en kändis som funnit ett effektivt sätt att bli av med graviditetskilona.

Jag bestämde mig för att inte fokusera på min vikt under 2012, och det har verkligen berikat mitt välmående - trots att jag aldrig varit extremt viktfixerad!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

lördag 31 december 2011

Mitt nyårslöfte

Under 2012 ska jag inte fokusera på min vikt eller tjata om vad jag väger.

Nu ska jag bara njuta av livet så gott det går!

Gott nytt år!

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

torsdag 18 augusti 2011

Har du bestämt dig?

Tänk om alla som gått ned i vikt skulle klaga över att kläderna inte passar längre.

Eller om de desperat skulle försöka se välklädda ut i alldeles för stora kläder...

Det låter lite fånigt, va?

Själv har jag bestämt mig för att jag inte tänker hänga med på det tåget. Så jag har beställ mig ett par nya jeans. Det händer inte ofta, och senast jag köpte några så var jag inte lika sjuk som jag är idag - med allt vad som följer på det.

Jag tog tillfället i akt, på Ellos rea, och köpte ett par lagom stora och ett par ännu större byxor -  så nu ska min familj slippa höra mig klaga över att jag blivit så rund om magen! De håller i alla fall inte med mig.

Förresten... skulle jag inte gått upp i vikt så hade mina jeans varit utslitna nu, och då hade jag i alla fall behövt köpa nya ;-) 

Ja ja, du fattar poängen! Som du ser så har jag bestämt mig. Har du?

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

tisdag 9 augusti 2011

Dagens ideal

Min mage skriker, men det vill fitness-magasinen att jag ska lära mig att ignorera.

 Förut var det inne att man skulle lära sig att lyssna till kroppens signaler. Numera menar vissa att vi ska lära oss att överstyra dem för att vi ska kunna passa in i en form som inte är människovärdig.

Jag tänker inte göra det! Jag har lyssnat med ett öra av och till genom livet, men har mycket sällan tagit till mig budskapet. Tack och lov! Att vuxna kvinnor ska se ut som tonåringar har jag aldrig sympatiserat med.

Däremot har det hänt något mycket positivt med mig sedan jag började jakten på min egen skönhet. Jag har äntligen släppt sista tråden att skönhet hör ihop med min vikt.

Ja ja, jag visste ju att det var så med alla andra! Men ni vet hur hjärnan fungerar... den är en mästare på att vilseleda oss ibland.

Jag har kommit till ett stadium där jag hellre väljer kläder som lyfter fram det bästa hos mig (vilket jag i och för sig alltid försökt göra) än att dröja mig kvar vid tanken på de gamla favoritjeansen. Jag släpper taget nu!

Det betyder inte att jag inte kommer att fortsätta att gå ned i vikt då jag mår bra och upp igen då jag måste äta mediciner eller vila... så är det bara. Färdig med det!

Jag vet faktiskt inte hur mycket jag väger just nu, men sedan jag får järn igen så vet jag att jag är på väg nedåt. Att jag går ned i vikt behöver inte betyda att jag blir vackrare... jag har sett många exempel på det motsatta.

Hur som helst så tänker jag lyssna på magen nu och gå och äta något! Jag kom helt ur ruta när jag var ner till växthuset för att plocka några gurkor som var färdiga för inläggning... trodde jag hade en liten påse, men det var över fyra kilo!

Så, vi får höras en annan gång! Hoppas mina ord kan inspirera... för jag vet att ni är vackra, mycket vackrare än ni själva förstår! Låt inte dagens ideal ta det ifrån er.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 27 juli 2011

Nu ska det väl bli fart på kärringen!

Så har jag efter mycket om och men varit inne och fått andra dosen järn.

Jag hade hoppats på att hinna få åtminstone dessa två innan värmen kom tillbaka, och så blev det. Jag tar därmed på mig hela skulden för att sommaren varit så kass för många i år. Jag hade varit helt sängliggande i sommar om det varit varmt.

Skoven har hållit sig borta ett tag nu och jag stärks mer och mer i mitt hopp om att det tar år tills de kommer tillbaka. Vore sååå skönt! För då hinner förhoppningsvis läkarna få ordning på resten av kroppen undertiden.

Nu ska jag ärligt erkänna att jag inte behöver sitta tillsammans med två cancerpatienter på sjukhuset i några timmar för att känna mig lyckligt lottad! Det kunde vara så mycket värre, både för mig själv och för familjen. Detta kan vi hantera.

Det som är jobbigast är när läkarna säger en sak och gör en annan - för att de glömt eller inte haft tid att skriva ned ting i journalen! Det har kostat många onödiga tårar och dagar i sängen.

Nej, nu får det bli vilket väder det vill för mer förberedd än så här blir jag inte! Jag mår inte bra av tropiska nätter och supervärme, men det är ju bara sommar en gång om året. Nu är den dessutom snart slut så det finns en viss tidbegränsning för hur länge det kan vara varmt.

Och lite får man stå ut med, för det är så vacker när solen skiner... se bara här på Stora Lisjön...


Viktnedgången har stannat upp och gått lite åt andra hållet igen, men det har inte påverkat mig ett dugg negativt! Jag vet att det blir så här när jag kraschar, och att det ordnar sig då jag är på fötter igen, så varför stressa?

De där böckerna jag nämnde i förra inlägget har verkligen gjort susen. Ska igenom dem några gånger till, för de har så mycket godis för själen i sig.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

lördag 23 juli 2011

Underbara och stärkande böcker

Jag är så glad för att det går att låna e- och ljudböcker på nätet!

Har man bara ett lånekort på ett bibliotek så har man tillgång till en fantastisk källa till rikedom. Jag lyssnar just nu på Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne och Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver.

Detta är balsam för själen...

Prata om att vara ute i god tid! Dessa böcker hjälper mig att hantera min reaktion emot det som sker i Norge just nu. Att sätta allt i rätt perspektiv i mitt liv. För det är lätt att drunkna i känslosvallet efter en sådan här händelse.

Jag är så innerligt tacksam över dessa två kvinnor och den kunskap som de generöst delar med sig av. För mig var det lite som att hitta hem, då jag använt mycket av detta för att hantera svåra situationer, sjukdom och smärta.

Kramar från mig <3<3<3<3
 ...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

tisdag 5 juli 2011

Snabba kilon, snabba pengar

Det här med mat och dieter kan vara rätt komplicerat och dyrt.

Numera kan man inte äta grönsaker på grund av eventuella dödliga bakterier, fisk för att den kan innehålla maskar och diverse kött av otaliga anledningar. Det återstår inte så mycket att lägga på tallriken när till och med frön kan vara smittbärare.

Kan vi inte äta så kan vi lika gärna passa på att banta. Eller varför inte starta upp ett viktcenter?

Förr hette det att om man ville bli rik skulle man starta en kyrka, men det känns som en lite väl sniken affärsidé om du frågar mig. Lura gamla tanter är inte min grej.

Nej, då mår nog samvetet bättre av att sikta in sig på unga, intelligenta och självgående människor som tröttnat på att försvinna i mängden på grund av sin vikt.

Men åter nej, mitt samvete klarar inte det heller! Dessutom ringer sektvarningen i mina öron när jag hör ledarnas pep talk och förmåga att skapa en trovärdig bild genom sammansatta korn av förvriden sanning. Det går inte att ifrågasätta.

Medlemmarna är i ständig försvarsställning. De har redan från början förstått att de skulle bli kritiserade för sitt val, så de är väl förberedda. Inget kan rucka deras övertygelse och deras seger över dåliga vanor och överflödigt fett.

Aldrig förr har de varit villiga att lida så mycket för att nå sitt mål. Men ska man få ett snabbt resultat så måste man ta till drastiska metoder - och då får det kosta pengar!

Det är där jag blir tappad bakom vagnen...

Varför måste det gå fort? Kroppen må vara komplicerad men fattar ganska snart vad vi vill om vi bara tar oss tid att förklara det på ett vettigt sätt.

Hur vill vi leva? Kommer vi klara av att hålla en viss diet och vist träningsmönster genom hela livet? Vad händer då vi får ändrade omständigheter, får barn eller blir sjuk... fungerar det då?

Poängen jag vill komma till är att kroppen anpassar sig rätt hyfsat till vår livsstil om vi ger den tid. Klart att man kan behöva plocka bort onödigt snaskande eller korrigera sina matvanor för att slippa övervikt. Men de flesta av oss håller oss i god form med rätt kost och regelbunden motion - i motsats till diet och träning.

Några av oss har dock medicinska grunder till att vi inte kan hålla vikten, vilket endast läkare som är specialister på området kan hjälpa oss med.

För att starta ett viktcenter behöver man inte ha kunskap om varken dieter eller medicin, utan blott på hur man handskas med pengar. Klart att det ser bra ut om man har några läkare med på laget, men inte ens de behöver ha relevant kunskap.

Nej, detta är inte skrivet som kritik emot någon enskild person eller som ett försök att ändra någons vägval. Det är en allmän kritik emot dem som utnyttjar folk för att tjäna pengar!

Själv fortsätter jag att gå ned i vikt trots att jag kostar på mig en extra god middag emellanåt. Som igår då vi gjorde kinamat här hemma.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 22 juni 2011

Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

tisdag 7 juni 2011

Våga vägra banta

Vi går in i en tid då naturen överöser oss med sina rikliga gåvor - en tid att njuta av det goda!

Jag fick mina pojkar med fjorton månaders mellanrum. Under dessa två graviditeter gick jag upp ordentligt mycket i vikt och jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma tillbaka till mig själv igen efter det. Men, utan att jag märkte det försvann kilona ett efter ett medan jag var upptagen med att njuta av livet som småbarnsmamma.

Visst behöver några av oss hjälp med att få ordning på vikten, men i de allra flesta fall så är allt vi behöver att se till att vi mår bra inom oss och att vi är så lyckliga vi förmår inom de omständigheter vi har. Ingen har ett perfekt liv.

Jag blir så ledsen då jag ser vad dagens vikthysteri och fixering av utseendet gör med människor. Visst har jag tyckt att det varit jobbigt att gå upp i vikt på grund av sjukdom och mediciner, men jag är så tacksam över att jag fokuserat mer på min personliga utveckling än på det yttre.

I år har jag fått testa två olika typer av medicin för smärtorna i nervsystemet, tabletter med rätt jobbiga biverkningar. Bägge sorterna är kända för att ge kraftig viktuppgång, men det var inte det som gjorde att jag blev tvungen att sluta med dem.

Hur som helst! För stunden väntar jag på att neurologen ska höra utav sig med besked om framtiden och även om jag hade det jobbigt med smärtorna så njuter jag av att kroppen sakta återställer sig själv.

Jag är en stor fan av just sakta... att låta det ta tid...

Undertiden tänker jag njuta av livet! Till exempel med en bit krämig rabarberpaj från igår, innan jag går ut i växthuset och glömmer allt vad vikt och utseende heter för en stund.

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

tisdag 26 april 2011

Inget vikthopp i påsk

Det blev som sagt inget frossande så det blev heller ingen sedvanlig viktuppgång.

Det känns skönt! Jag påstod att det var min första påsk utan godis, men det var ju den ifjol. Tänk vad tiden går...

Visst är jag fixerad mer än vanligt vid temat vikt just nu, eftersom jul och påsk har varit de stora mathelgerna i mitt liv, och det känns så skönt att ha släppt taget om dumma traditioner som förstör hälsan.

Nu talar jag inte om på sikt, för sedan jag fick problem med diverse diagnoser så har det också visat sig att jag reagerar väldigt snabbt på skeva matvanor - åt bägge håll! Jag kan varken äta för mycket eller för lite.

Nej, här gäller det att hålla en balanserad kost där jag inte överdriver eller underdriver åt något håll.

Kramar från mig <3<3<3

onsdag 20 april 2011

Spegelångest

Läste i tidningen att många (läs massor av) kvinnor lider av spegelångest och tackar min skapare över att jag inte är en av dem.

Skulle jag mot all förmodan komma dit kommer jag omedelbart slänga ut teven och sluta läsa kataloger och magasin som lyfter fram dagens skeva bild av hur en kvinna ska se ut.

Nästa steg vore att uppsöka närmaste äldreboende för att påminna mig om hur vackra människor bli med tiden om de får åldras naturligt.

Klart att jag inte vill vara för överviktig, då det påverkar hälsan negativt, men jag vägrar att finna mig i att en mogen kvinna ska se ut som en fjortonåring med Dolly Partons bröst!

Nej, får jag spegelångest är det dags att komma mig från soffakroken (ännu mer), ut i naturen och njuta av tanken att om jag hade varit född för hundra år sedan hade jag varit helt perfekt (om är jättedöd på grund av mina skavanker med hälsan ;-))!

Kramar från mig <3<3<3

måndag 18 april 2011

Nej, jag har inte gett upp!

Jag njuter fortfarande av vackra kvinnor och söker flitigt efter min egen skönhet.

Jag har också kommit ett steg närmare en skriftlig diagnos, efter helgens besök på sjukhuset i Arvika. Kan förresten berätta att hon som gjorde MRTn på mig var en mycket vacker kvinna ;-)

På Ordbruket händer det massor just nu! Odlingssäsongen är igång och djuren får smått, precis som det ska vara på en gård om våren.

Jag har precis kommit mig på fötter efter vinters trassel med hälsan och nu går jag in i ett nytt skov. Men det är inget jag deppar över. Det finns alldeles för mycket att glädja sig över just nu!

Dessutom trivs jag ganska bra med mig själv för stunden. Några kilo till skulle inte vara fel, men det är inget jag tänker på hela tiden. Inte ens då jag ska klä mig.... det är skönt!

Så, jag tycker att jag har kommit en god bit på vägen, även om jag har ett par mil kvar innan jag nått målet - att komma i min sommargarderob, utan att den stramar!

Många kramar från mig <3<3<3

onsdag 16 mars 2011

Ibland bommar man målet

Så, det blev ett litet bakslag i min strävan att nå min idealvikt...

Men det är precis som med bilden här ovan: Det gäller att inte missa allt det vackra omkring! Och i slutänden är jag helt övertygad att jag vinner matchen!

Några månader hit eller dit, vad spelar det för roll i längden.

Klart att det vore så mycket lättare om läkaren behandlat mig direkt och jag sluppit det här bakslaget, men samtidigt har jag lärt mig mycket undertiden. Men det finns många sätt att lära sig på och man behöver inte alltid gå den tyngsta vägen.

Nu ska jag njuta av livet med en bit nybakad morotskaka, utan kladd på... inte för viktens skull, utan för att jag inte hade någon färskost i kylen...

Ha en underbar dag där ute!

Kramar från mig <3<3<3

torsdag 10 mars 2011

Så är det bara

Med den takten som jag minskat i vikt skulle jag varit tillbaka på noll nu...

Och då menar jag naturligtvis inte noll kilo, utan på nollpunkten - där jag var innan jag gick upp i vikt. Så blev det inte.

Min läkare på medicin hängde helt enkelt inte med i svängarna och lät mig krascha totalt för några veckor sedan. Men det är historia nu - efter att min neurolog tagit över rodret och efter järnbehandlingen för halvannan vecka sedan.

Klart att det är tufft att  ta sig upp på benen efter en sådan här pärs. Men inget är omöjligt! Det tar bara lite längre tid.

Det var många år sedan jag var så djupt nere, och då menar jag inte psykiskt. Humöret är det inget fel på, tack och lov!

Men, som sagt... vikten har helt säkert gått upp. Jag har inte vägt mig, men favoritjeansen är helt klart mycket tajtare runt magen. Ett resultat av att jag inte kunna röra mig som vanligt. Så är det bara!

Jag tänker inte må dåligt över det också, eller finna på försvar...

Det lustiga är att jag varken skäms eller försöker dölja viktuppgången. Det kallar jag utveckling!

Jag har till och med börjat ta tabletterna som jag fick av neurologen, de som förhoppningsvis ska ta bort mina symptom och ge mig ett liv igen... ja, jag tar dem - trots alla läskiga biverkningar som registrerats!

Några veckor... jag ska ge dem några veckor, för att se om de fungerar. Gör de inte det så slutar jag med dem. De är jobbiga i början, det jag känner jag redan, men det är den bästa medicinen som finns för de problem jag har.

Undertiden gläds jag över att våren står för dörren och för att odlingssäsongen är igång! Idag köpte jag mer frön... i år ska jag ha ett växthus igen! Så är det bara.

Till sommaren har jag funnit tillbaka till mig själv, rent fysiskt alltså, och jag kommer att lulla runt bland mina djur och växter i mina favoritjeans... så blir det! Ja, så är det bara!

Kramar från mig <3<3<3

söndag 30 januari 2011

En vaniljsemla på maten

Det skulle inte förvåna mig om jag stannat upp lite i nedgången...

Inte för att jag frossat eller börjat hetsäta, utan för att det är så det är på vägen ner. Ibland stannar man upp och kanske till och med ökar lite i vikt. Det är inget att stressa över.

Mitt väg tillbaka är ett långtidsprojekt (utan diverse dieter) - för jag ska stanna där! Så att äta en vaniljsemla som efterrätt, efter lunchen med Yngsteman är inte helt fel!

Vi hade ingen aning om att det fanns vaniljsemlor innan i fredags. Både sonen och jag antog att det var vaniljsmak på grädden, vilket inte var fallet - utan den är fylld med vaniljkräm istället för mandelmassa! Det var helt OK, faktiskt!

Man kan servera dessa på samma sätt som vanliga semlor, men man behöver inte nödvändigtvis krossa dem under en sexpack med socker för att äta dem... det var en konstnärlig touch som vi la till...

Kramar från mig <3<3<3

torsdag 20 januari 2011

Hur jag upplever mig själv idag

Ifjol kände jag verkligen att jag vägde mer än jag normalt gör.

Nu är känslan annorlunda, även om den lurar mig ibland att tro att jag är på väg åt fel håll.

Normalt sett så känner jag mig faktiskt smalare än jag är. Om jag blundar och "känner av min kropp", alltså i tanken, så känns den inte slimmad men heller inte överviktig - trots att jag vet att jag har något kilo kvar tills jag är normalviktig. Det är en underbar känsla och en sann belöning efter månader av tålamod med mig själv.

Visst är det lite daller här och där, men inte mer än att jag till och med kan skämta om det själv! Förresten så vore det konstigt om det inte var lite överskott efter att jag tappat så många kilo på så pass kort tid. Huden måste få tid till att dra ihop sig.

Just nu ligger jag runt min normala vintervikt av att döma utifrån mina kläder. Vad jag inte förstår är hur jag kunnat lura mig själv i så många år att jag varit mycket större under dessa perioder, även om det legat inom gränsen för min trivselvikt. Prata om hjärnspöken!

Helt kort bara, för den som missat det... jag har alltså en sommarvikt och en vintervikt, bland annat för att jag fryser så erbarmligt på vintern att jag behöver lite extra fett då ;-)

Men, det är väl så att man måste ha något att jämföra med för att man verkligen ska kunna förstå. Tänkte utveckla den tanken närmare en annan dag...

Just nu tänker jag njuta av att jag börjar känna mig som mig själv igen! Det är gott!

Kramar från mig <3<3<3

måndag 17 januari 2011

Vi vet ju redan att kejsaren är naken

Att bara skylla på våra förändrade matvanor när vi talar om att vi som folk blir allt tjockare är inte rättvist.

När jag var barn fanns det ingen kanal som sände barnprogram i princip dygnet runt. Var man desperat och uttråkad på eftermiddagen kunde man se på finska program, eller serbokroatiska, men annat är på julaftonen var det dåligt med Disney. Jag skrattade när jag hörde en väninna berätta att hennes son lärt sig finska genom att titta på slika program.

Nej, vi hade inte lika mycket tid vid teven och dator var det inte tal om! Nog har vi blivit mer stillasittande med den nya tekniken och säkert har den kostat oss nödvändig nattsömn - som också hjälper oss att hålla vikten nere.

Snacks, godis, läsk och snabbmat i all ära men visst är det lustigt att vi blivit allt mer överviktiga i en tid då det producerats så många produkter med tomma kalorier. De flesta av oss har väl hört sagan om kejsarens nya kläder...

Själv jobbar jag vidare på att finna vägen tillbaka till min garderob, utan att banta eller följa diverse dieter, och även om jag lyckas så är utsikterna små för att ni får se mig i bikini på stranden i sommar. Men det har att göra med helt andra orsaker än att jag skulle skämmas över min kropp ;-)

Kramar från mig <3<3<3

fredag 14 januari 2011

Av största vikt inför vår framtida vikt

Jag som liten i full färd med att lära mig ett sunt förhållande till mat och godis.
Det är sant som det sägs att goda vanor grundläggs redan i barndomen.

Själv hade jag inga som helst problem med övervikt som barn, snarare tvärt om. Farmor försökte alltid göda mig när jag var där, vilket egentligen var lite lustigt då hon var den smalaste människa man kunde tänka sig.

Visst hade jag också mathysteriker runt mig. Människor som hade de konstigaste idéer om diverse dieter och bantningsmetoder - eller som antingen vräkte i sig mat, svalt sig eller alternerade mellan bägge metoderna.

Klart att jag noterade det men jag valde hellre en rå otvättad potatis än en bakelse för jag var inte förtjust i varken socker eller fett. Jag antar att det var min räddning.

Inget var förbjudet att ära när jag var liten. Fanns det i skåpen så var det bara att ta. Nu hade vi sällan läsk mer än vid högtider och speciella tillfällen, men visst fanns det godis och snacks emellanåt. Inte dagligen, men inte heller bara på lördagar.

Vi var inte fixerade vid mat, utan för oss var det viktigt att ta vara på tiden och att må bra på alla sätt!

Jag tror att det bästa man kan göra för ett barn är att ha ett avslappnat förhållande till mat och att duka matbordet med en trevlig och inbjudande atmosfär. Det är ju inte så lätt att ändra på det när man blir äldre...

Kramar från mig <3

onsdag 12 januari 2011

Känslan ljuger också ibland

När jag klev upp idag kändes det som om jag gått upp fler storlekar, men ack vad jag bedrog mig!

Jag har ett par av mina favoritjeans hängande på toaletten. De har hängt där i flera månader och ibland tar jag på mig dem för att se hur långt det är kvar tills jag är tillbaka där jag var innan jag fick problem med järntabletterna. Innan ämnesomsättningen brakade ihop.

Jag hade hoppats på att ge mig själv en härlig födelsedagspresent, men det var en liten bit kvar innan jul. Att jag prövade dem idag var mer för att visa mig själv att målet glidit ifrån mig, för jag kände mig jättestor...


Dröm om min förvåning då jag utan våld eller hjälpmedel kunde dra upp dragkedjan, på stående fot! OK, de är tajta, men det är längesedan jag klarade av detta konststycket!

Hur giftiga är inte våra egna tankar och föreställningar om oss själva? Hur mycket förstör vi inte i vår strävan att må bra och känna oss tillfreds om vi vilseleds av vår egen förmåga att bedöma situationen?

Det är tur att jag inte är lagd åt tröstätande, för då hade jag kanske förstört allt för mig själv på grund av hur jag upplevde mig själv. För det är det som det handlar om... hur jag upplever mig själv... för min man har en helt annan syn på hur jag ser ut!

Nu vill jag inte gå ned i vikt på grund av hur andra ser på mig, utan för att jag vill bli mig själv igen och underlätta för kroppen. Jag vill kunna bära mina egna kläder, utan att de sitter åt eller knakar i sömmarna.

Snart är jag där, och det utan en enda dag av bantning eller dieter... känslan jag har då jag tänker på det ljuger inte!

Kramar från mig <3<3<3

onsdag 5 januari 2011

Spegeln ljuger

Nu är jul- och nyårshelgen över och vardagen börjar så sakteliga bli sig lik igen.

Den här gången gick jag in i helgerna med bättre förutsättningar. Jag var piggare än året innan och lättare, eftersom min ämnesomsättning stabiliserat sig efter kraschen 2009 och jag kunnat röra mig mer under fjolåret.

På grund av olika orsaker som jag inte tänker gå närmare in på här så hade vi ett mycket stillsamt firande den här gången, vilket har bidragit till att jag lyckats hålla mig ganska bra viktmässigt trots julmaten.

Det gör inte ont!

För som de som känner mig redan vet så vill jag komma tillbaka till mig själv och den vikt jag hade innan jag blev sjuk, men jag vägrar att banta eller gå på dieter som både kostar och är svåra att hålla i längden.

Jag har legat ganska stabilt under många år, utan att behöva tänka på vad jag stoppar i mig, men så brukar jag vara en mycket aktiv person. Det är dit jag vill tillbaka...

Så, mitt mål är inte att bli trådsmal och supertränad. Jag vill bara komma i min garderob, så att säga, och bygga upp min kondition igen.

Allt detta handlar om mig och min hälsa. Inte om vad andra tycker om mig och om hur jag ser ut. Ett litet problem är att jag har mer ont i ryggen då jag är smalare, men det får jag försöka lösa på något sätt. (Det har att göra med ihopväxta ryggkotor och att jag sover på magen.)

Själv tycker jag att det börjar kännas riktigt bra! Jag har gått ned drygt hälften av extravikten och jag känner mig inte tung och otymplig längre. Jag upplever mig absolut inte så rund som jag ser ut i spegeln, men det vet vi ju alla redan: Spegeln ljuger!

Kramar från mig <3