Sjukt bra morsa - Yngsteman gästbloggar

Då sitter man här drygt 22 år efter att morsan och farsan planlade sitt andra barn...

...tiden har gått fort när man tänker tillbaka på allt som hänt i mitt liv.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om min morsa, men jag kommer väl på något under tiden jag skriver.

Hon har alltid varit där för mig och hjälpt mig när jag har behövt hjälpt, tröstat mig när jag vart ledsen och torkat mina sår när jag ramlat, jag skulle nog aldrig kunna byta ut henne för allt guld i värden.

Jag kanske inte har varit den perfekta sonen, men jag har i alla fall prövat att göra mitt bästa så att morsan ska ha haft det lätt att ta hand om mig, helt tills jag kom upp till tonåren, då fick hon det mer intressant.

Hon gav aldrig upp på varken mig eller brorsan, hur illa vi än betett oss, vi har nog aldrig menat att göra henne illa men vi kanske inte alltid gjort vad som är bäst för henne.

Jag mins när jag var liten och fortfarande gick skolan, då mamma var som mest sjuk, när jag kom hem och såg en ambulans utan för huset, då trodde jag först det var kört, men efter några minuter kom hon ut liggande på båren nästan leende.

Hon har alltid varit stark och aldrig gett upp hur svåra saker än har varit. Hon har kämpat i över 20 år ihop med en glömsk och hopplös, men också en underbar, pappa.

Hon älskar verkligen honom och det syns på henne, varje gång dom diskuterar (också känt som bråkar) behöver bara pappa le mot henne så tänds gnistan av kärlek upp igen, hon har aldrig varit lång sur, och med lunga ord är det inte svårt att lunga ner henne efter en het diskussion.

Hon älskar sina djur där hemma på gården, speciellt sina hönor vill jag tro, det är inte ofta något ringer till mig och berättar att hon har en höna i sin säng, jag tror dom flesta ville ha slaktat den när den hade varit sjuk eller dålig.

Jag är glad för att ha min mamma, och jag skulle aldrig byta ut henne!

Yngsteman (som också tagit bilden)

Inte bara bara - Äldsteman gästbloggar

Så mamma bad mig om att skriva lite om henne, ja hur börjar man...

Jag har ofta fått höra från vänner att dom kunde tänka sig att byta föredrar med mig, varför skulle man vilja det frågar jag mig. Jag vet att jag aldrig skulle bytt ut mina, för utan dom hade jag inte varit den jag är nu.

Mamma har jag alltid varit stolt över att kunna säga att det är min mamma. Och jag tror aldrig att jag kommer att säga något annat. Mamma är värdens bästa mamma i mina ögon, jag kunde aldrig fått en bättre mamma.

Även om vi inte alltid är eniga i allt, så vet man att alltid så blir det bra till slut. Det är inte alltid bara bara att ha en mamma som alltid vill mitt bästa. Men det är väl såna saker mammor vill. Och det är väl inte alltid barn ska vara eniga med vad mammor vill.

Man kan säga mycket om mamma men jag vet att jag alltid kommer att vara stolt över henne. Och kommer alltid att vara där för henne som hon alltid har varit för mig.

Äldsteman (som även tagit bilden)

Jag hyllar kärleken

Ett stort tack till min make för hans första gästbloggning, inom kort kommer min yngste son hit och berättar något om mig...

Undertiden kan ni läsa en av mina kortnoveller, som hyllar den sanna kärleken, på Pennelinas Ordbruk.

Många kramar från mig <3<3<3

PS! Det blir Äldsteman som gästbloggar först, men jag tror inte att Yngsteman kommer så långt efter :-D DS!

Först ut: Maken gästbloggar

Som jag redan berättat så kommer mina närmaste gästblogga nu under februari, här kommer min makes tankar om mig:

"Min fru har ett stort hjärta.
Hon har stått ut med mig och mina barn i över 23år.
Hon är en underbar person.
Hon tar hand om mig 24 timmar i dygnet.
Hon vet och känner mina behov.

Hon är en duktig fotograf, otrolig artist och en underbar författare.
Hon vet hur man får lite spänning i livet.

Hon har en förmåga att hur sjuk hon än är finns hon alltid där för alla.

Hon är proffs på att baka, laga god mat och desserter och tårtor.

Hon är en underbar mamma och hustru."

Det var min makes tankar den här gången. Han säger att han kommer tillbaka med mer senare, vilket jag är så tacksam för då han är dyslektiker och egentligen inte alls tycker om att skriva.

Bilden är tagen av honom.

Kramar från oss <3<3<3

I betraktarens öga

I mitt sökande efter skönhet hos mig själv har jag bett mina närmaste om ett gästblogg-inlägg.

Jag känner att om det är någon gång som jag är mogen för att lyssna på hur människor (och djur) omkring mig uppfattar mig, så är det nu!

Så, nu under februari är det bara att hålla ögonen öppna - om du är nyfiken, det vill säga! För här kommer det många tankar från hjärtat hos dem som gästbloggar...

Först ut är min make, som har börjat skriva på sitt inlägg redan.

Kramar från mig <3<3<3