Visar inlägg med etikett frizoner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett frizoner. Visa alla inlägg

fredag 21 juni 2013

Önskar er alla en fin midsommarhelg!

Själv firar jag hemma i lugn och ro med familjen. Jag jobbar på för att träna upp kroppen efter vinterns krasch och det värsta skovet på tre år och jag skriver när helst jag kan och orkar, inte så mycket på bloggar och hemsidor utan på vad som troligen kommer bli en bok en dag.

Efter år av motstånd har jag gett med mig och gått med i facebook också. Jag finns här. Jag finns också på Spotify, om någon vill kika in där.

Kramar från mig <3 <3 <3

söndag 8 januari 2012

Livet är för kort för onödigt lidande

Härligt ofullkomlig och obotligt optimistisk ser jag fram emot det nya året!

Förra året fokuserade jag på att finna den där naturliga skönheten hos mig själv som jag finner i alla andra. Glädjande nog fann jag faktiskt nog för att möta det nya året med nya ögon.

Jag är mer tolerant med mig själv idag, vilket gör att jag mår bättre. Klart att jag har sidor jag måste jobba vidare på, men jag börjar få perspektiv på vad som är rimligt att kräva av mig själv.

2012 ska bli ett år då jag tar för mig mer, utan att för den skull bli självcentrerad. Lite egoism kommer jag tillåta mig. Så där lagom så att det gynna dem omkring mig.

Livet är för kort för att lida i onödan. Jag vet, för jag lever med kronisk smärta och sjukdom som hindrar mig från att göra det jag har lust med, både privat och i mitt yrke.

Jag kan inte styra över allt, men jag kan låta min livsglädje bubbla över och färga min vardag underbart silvergrå.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

lördag 31 december 2011

Mitt nyårslöfte

Under 2012 ska jag inte fokusera på min vikt eller tjata om vad jag väger.

Nu ska jag bara njuta av livet så gott det går!

Gott nytt år!

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

tisdag 9 augusti 2011

Dagens ideal

Min mage skriker, men det vill fitness-magasinen att jag ska lära mig att ignorera.

 Förut var det inne att man skulle lära sig att lyssna till kroppens signaler. Numera menar vissa att vi ska lära oss att överstyra dem för att vi ska kunna passa in i en form som inte är människovärdig.

Jag tänker inte göra det! Jag har lyssnat med ett öra av och till genom livet, men har mycket sällan tagit till mig budskapet. Tack och lov! Att vuxna kvinnor ska se ut som tonåringar har jag aldrig sympatiserat med.

Däremot har det hänt något mycket positivt med mig sedan jag började jakten på min egen skönhet. Jag har äntligen släppt sista tråden att skönhet hör ihop med min vikt.

Ja ja, jag visste ju att det var så med alla andra! Men ni vet hur hjärnan fungerar... den är en mästare på att vilseleda oss ibland.

Jag har kommit till ett stadium där jag hellre väljer kläder som lyfter fram det bästa hos mig (vilket jag i och för sig alltid försökt göra) än att dröja mig kvar vid tanken på de gamla favoritjeansen. Jag släpper taget nu!

Det betyder inte att jag inte kommer att fortsätta att gå ned i vikt då jag mår bra och upp igen då jag måste äta mediciner eller vila... så är det bara. Färdig med det!

Jag vet faktiskt inte hur mycket jag väger just nu, men sedan jag får järn igen så vet jag att jag är på väg nedåt. Att jag går ned i vikt behöver inte betyda att jag blir vackrare... jag har sett många exempel på det motsatta.

Hur som helst så tänker jag lyssna på magen nu och gå och äta något! Jag kom helt ur ruta när jag var ner till växthuset för att plocka några gurkor som var färdiga för inläggning... trodde jag hade en liten påse, men det var över fyra kilo!

Så, vi får höras en annan gång! Hoppas mina ord kan inspirera... för jag vet att ni är vackra, mycket vackrare än ni själva förstår! Låt inte dagens ideal ta det ifrån er.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

lördag 23 juli 2011

Underbara och stärkande böcker

Jag är så glad för att det går att låna e- och ljudböcker på nätet!

Har man bara ett lånekort på ett bibliotek så har man tillgång till en fantastisk källa till rikedom. Jag lyssnar just nu på Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne och Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver.

Detta är balsam för själen...

Prata om att vara ute i god tid! Dessa böcker hjälper mig att hantera min reaktion emot det som sker i Norge just nu. Att sätta allt i rätt perspektiv i mitt liv. För det är lätt att drunkna i känslosvallet efter en sådan här händelse.

Jag är så innerligt tacksam över dessa två kvinnor och den kunskap som de generöst delar med sig av. För mig var det lite som att hitta hem, då jag använt mycket av detta för att hantera svåra situationer, sjukdom och smärta.

Kramar från mig <3<3<3<3
 ...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 22 juni 2011

Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

måndag 23 maj 2011

Om mig - en digital berättelse

 
Jag har lagt ut ett nytt klipp (på YouTube) som handlar om mig och mina drömmar och val i livet.

Det var en del av mitt arbete på skrivarkursen ifjol sommar, där jag även var med i klassen "Digital berättelse".

Att göra sådana här klipp är jättekul, och det är inte så svårt. Man använder Movie Maker, som finns i Windows och så lägger man till en berättarröst och bilder. Det är alltså inte en video utan en stillbildsfilm.

Detta är mitt första försök. Tror att det är dags att leka lite igen...

Kramar från mig <3<3<3

söndag 8 maj 2011

Det går undan

Om det var upp till Gika skulle jag vara slimmad som ett kvastskaft...

- men så var det detta med mediciner! Tänk vad fort man kan gå upp...

Men glädjande nog så fungerade det för mig att hålla upp med tabletterna, då jag ändå är på väg ut ur ett skov. Biverkningarna blev så stora att det var tid att stoppa behandlingen i alla fall!

En av dem var som sagt viktuppgång, vilket är något som de flesta som äter liknande mediciner råkat ut för. Nåja, ingen mening att deppa! Nu är jag ju igång igen och då försvinner svullnaden och stelheten strax i lemmarna - och jag är snart tillbaka där jag var innan kuren började.

Det enda som känns lite obehagligt är att de nya pillren jag fått, som jag inte tänker börja med förrän nästa skov är outhärdligt, är kända för att ge ännu mer viktuppgång. Låter inte särskilt lockande i kombination med de andra eventuella biverkningarna. Men, jag tänker inte grubbla mer på det! Det visar sig snart...

Just nu njuter jag av att vara bonde igen! För så är det... vi är igång med driften av gården på allvar och jag står för huvuddelen av djurskötseln. I och för sig baserat på hänsyn till min hälsa, men jag drar mitt strå till stacken igen!

Här passar jag som hand i handske, precis som många kvinnor gjort i generationer! Kvinnor i alla former och valörer, med eller utan problem med hälsan.

Kramar från mig <3<3<3

måndag 24 januari 2011

Harmoni utan hierarki och småätande

I en värld där allt går allt fortare och där klimatet blir allt tuffare behövs frizoner och vattenhål för själen.

Jag börjar bli så innerligt trött på intriger och konflikter. Det är sånt som böcker, tv-serier och filmer består av i nittionio fall av hundra. För "så ska det vara".

Denna ständiga strävan att hålla stressfaktorn på topp är slitsam i längden och jag känner att jag vill bort ifrån det. Jag vill kosta på mig lyxen att må bra när jag vilar.

Något som fångat mitt intresse just nu är möjligheten att kommunicera med djur utan dominans och hierarki. I Emelie Cajsdotters bok Alla kungens hästar berättar hon om att det är möjligt.

Så, bredvid min säng ligger nu ett biblioteksexemplar av boken och väntar på att bli läst.

Jag ser fram emot att fylla min själ med sunda tankar!

Ärligt talat så tror jag inte att en bok som lugnar sinnena inbjuder till småätande på samma sätt som en spännande film på tv... men det tar jag som en bonus, även om det inte är något problem sedan jag slutade med snacks och godis!

Kramar från mig <3<3<3

fredag 14 januari 2011

Av största vikt inför vår framtida vikt

Jag som liten i full färd med att lära mig ett sunt förhållande till mat och godis.
Det är sant som det sägs att goda vanor grundläggs redan i barndomen.

Själv hade jag inga som helst problem med övervikt som barn, snarare tvärt om. Farmor försökte alltid göda mig när jag var där, vilket egentligen var lite lustigt då hon var den smalaste människa man kunde tänka sig.

Visst hade jag också mathysteriker runt mig. Människor som hade de konstigaste idéer om diverse dieter och bantningsmetoder - eller som antingen vräkte i sig mat, svalt sig eller alternerade mellan bägge metoderna.

Klart att jag noterade det men jag valde hellre en rå otvättad potatis än en bakelse för jag var inte förtjust i varken socker eller fett. Jag antar att det var min räddning.

Inget var förbjudet att ära när jag var liten. Fanns det i skåpen så var det bara att ta. Nu hade vi sällan läsk mer än vid högtider och speciella tillfällen, men visst fanns det godis och snacks emellanåt. Inte dagligen, men inte heller bara på lördagar.

Vi var inte fixerade vid mat, utan för oss var det viktigt att ta vara på tiden och att må bra på alla sätt!

Jag tror att det bästa man kan göra för ett barn är att ha ett avslappnat förhållande till mat och att duka matbordet med en trevlig och inbjudande atmosfär. Det är ju inte så lätt att ändra på det när man blir äldre...

Kramar från mig <3

söndag 9 januari 2011

Vansinnigt kul och fullkomligt oansvarigt

Tiffy väcker verkligen lekfullheten i mig. På henne är jag åter en frimodig fjortis med bus istället för blod i ådrorna.

Hon är yngsta hästen i stallet, och det märks. Hennes rådjursögon kikar på mig under resterna av fölluggen och jag vet att vi har något på gång...

När jag först mötte henne var hon fem år och rätt reserverad. Jag fick göra vad som helst med henne, men hon verkade skärma sig känslomässigt från mig. Ja, i och för sig kanske hon var så jämt - vad vet jag!

Nu är hon snart sex år. Snart och snart... om några månader fyller hon sex och jag kan inte låta bli att le vid tanken på vilken underbar dam hon vuxit upp till.

Hon har attityd och framåtanda för tio hästar tillsammans. Någon kommer bli den lyckligaste hästägaren i världen en dag! Om det blir jag vet jag inte än...

Just nu njuter jag dock av Tiffys närvaro och vår relation som växer och utvecklas hela tiden.

På ett sätt är hon inte min drömhäst. Då tänker jag inte på henne utan på mina begränsningar och min ålder, men det kanske bara är stelbent tänkande - för vad är det som säger att man inte kan ha vansinnigt kul och vara fullkomligt oansvarig i slutet av de fyrtio?

Det händer någon gång emellanåt att jag finner mig i situationer, på hästryggen, där jag påminner mig själv om att jag är för gammal för sånt här!

Klart att jag vet bättre! Men ibland rycks jag med av energin och livsglädjen hos hästen jag rider. Jag känner lusten att släppa lös kraften den hållit tillbaka av respekt och kärlek till mig... och jag vill ge det tillbaka...

Där och då är vi verkligen ett. Olika hästar väcker olika sidor hos mig. Tiffy lirkar ur mig en busighet som jag trodde vaggats till ro för många år sedan.

Kramar från mig <3<3<3

PS! Detta har jag lånat från Pennelinas Ordbruk, eftersom jag tycker att det passar så gott in i årets projekt på den här bloggen! DS!

lördag 1 januari 2011

Gott Nytt År!

Förra året bjöd på många guldkorn och det förde mig framåt i livet!

Glöm inte bort att sätta mål, för drömmar kan faktiskt slå in! Några av dem som slagit in för mig kan du läsa om här.

Nyårskramar från mig <3

måndag 19 juli 2010

Jag har funnit mig en kvinna

Det är lång mellan gångerna, men ibland händer det... ja, att man finner någon som inte skyr kameran likt vitlök och gamla svettiga strumpor!

Här ser ni en dam i sina bästa år! Det är hon oberoende av hur gammal eller ung hon är, för vi är född samma år ;-) Vi delar massor av intressen, något som visat sig knyta ihop våra livsöden gång på gång. Här finns ingen slump, kan jag intyga!

Jag kommer tillbaka och berättar mer om denna skönhet så snart jag får det lite lugnare.

fredag 21 maj 2010

Bröllopsdag igen

Så var det dags igen! Vädret påminner stark om den dan för 22 år sedan då vi lovade varandra evig tro och kärlek...

För det var det som det gällde för oss. Inte tills döden skiljer oss åt eller tills problemen hopar sig. Han hade provat på den, och ville inte göra det igen. För mig var det första gången, och den enda, om jag fick vara med och bestämma. För en sak var jag helt klar på redan då: Det blir annorlunda med en annan man, men det är långt ifrån säkert att det blir bättre ;-)

22 år sedan, på denna dag, var jag i sjätte månaden. Vår äldste son hade brått och när jag väl mött rätt man så var tålamodet slut för den store lille anden som satt där uppe i en annan sfär och väntade på att bitarna skulle falla på plats. Vi brukar skämta om att han är "första gången", sonen vår, men alla som kan räkna på fingrarna vet att det är fullt möjligt - för att inte säga mest troligt!

För 22 år sedan var han en valp, mannen min. Idag är han allt jag kan önska mig... en kärleksfull make och min allra bästa vän! Han är långt ifrån perfekt, tack och lov! Men han är perfekt för mig. Vi har alla våra behov och mitt var trygghet, och då talar vi inte om pengar. Min krambjörn är stor, stark och trygg - om än både strulig och godtrogen emellanåt :-)

Ikväll, så här en 22 år senare ska vi alltså fira och minnas igen... pojkarna och vi... men innan dess ska jag låta honom vila. För se, mannen i mitt liv ligger för ankar och sover gott i den gamla utdragssoffan som vi gjort om till säng. Det unnar jag honom efter de senaste dagarnas tuffa jobb och sena kvällar. Imorgon är han säkert på benen igen, om jag känner honom rätt. På benen och på jobb...

onsdag 24 februari 2010

Glädjerus

Vi har haft några riktigt fina dagar nu i februari. Det är gott för själen att få njuta av ljuset!

Släpp lös barnet (eller hästen) i dig :-)

onsdag 20 januari 2010

Medkänsla

De senaste dagarna har varit kantade av nya budskap om dödsfall. Allt jag kan säga är att jag känner med dem som sörjer!

torsdag 14 januari 2010

En sann vän


Det där med vänskap är en hel vetenskap... och precis som med religion är det lätt att gå vilse i den!

Dessutom är vänskap ingen konstant tillstånd, inget fångenskap eller något man kan göra krav på, utan en gåva man ger någon - i mån av tid, ork och möjlighet! Du är den viktigaste för dig, och du måste våga sätta dig själv först - om du ska orka sätta ditt liv och din familj först.

Verklig vänskap påminner mycket om kärlek, och den bara finns där i bakgrunden av ens liv och är oberoende av tid och rum...

Det säkert finns människor kring dig som vill ha din vänskap och som blir sårade när de inte får tillräckligt mycket av din uppmärksamhet och tid. Människor som blir sårade för att du inte finns där när de behöver dig, och snart har vänskapen gått över i ovänskap och den bränner massor av energi. Det kan vara en stor sorg att förlora en vän, men också en lättnad.

Men vänskap ska inte vara tung att bära. Det ska vara något son stärker och lyfter bägge parter. En sann vän vågar säga ifrån när du är på väg att gå vilse, men respekterar dina val. En sann vän får dig att må bra och gör dig till en bättre människa. Vem vill inte ha en sann vän.

Bilden: Milo är en trogen vän.

söndag 30 augusti 2009

Släpp lös teaterapan i dig

Jag var på Västanå Teaters föreställning Kalevala den här veckan. Det var en underbar upplevelse! Bara att se så många härliga människor släppa lös kreativiteten utan hämningar var otroligt inspirerande.

Kvinnorna i teatergruppen var inte ett dugg blyga, utan ställde glatt upp på att bli fotograferade - till min stora glädje! Jag skulle ha haft mer ork och tid bara, till att frossa!

Jag fick sådan lust att börja spela teater eller att vara med i en revy... som om jag inte har nog strängar på min lyra redan ;-) Men det verkar så befriande, så förlösande.

Se bara på dessa flotta damer, på bilden nedan! Kan man annat än ryckas med i deras glädje och värme?

Nej, av med TV:n någon gång emellanåt och upplev kultur på plats. Det förtjänar både du och de som jobbat hårt för att glädja oss med sina talanger.

Någon som vet vad dessa vackra kvinnor heter? Skriv gärna en liten kommentar :-)

tisdag 7 juli 2009

Glöm inte att slänga ut ormen


Nu är sommaren onekligen här! Efter en period av obarmhärtig värme har regnet kommit och det grönskar och frodas i varje snår. Värmen gör många av oss lite avslagen, så det är skönt med omväxling.

Det är så inspirerande att gå runt bland alla blommor och växter, och uppleva alla färger och dofter. Det är nästan så att jag får en känsla av att vara i Edens lustgård.

Jag såg min "Adam" löpa över gårdsplanen under de sista regndropparna av en häftig åskskur. För mig är han verkligen den ende mannen på jorden och vi är i sanning skapta för varandra - på gott och ont.

Jag ser fram emot en lång skön sommar...

Turligt nog är det ett tag fram tills frukterna mognar, så passa på du också att bli en "Eva" i ditt eget paradis - men glöm inte att slänga ut ormen;-)

tisdag 30 juni 2009

Tänk på hjärtat, ta en paus och ge en kram

Glöm inte att ta en paus ibland. Det är lätt att bara rusa på igenom livet. Med den värmebölja som vi haft den senaste tiden vore det inte helt fel med siesta under den varmaste tiden på dagen. Tänk på hjärtat.

Jag tog en paus från skrivandet igår. Som bloggare är det viktigt att det är jag som driver bloggen och inte tvärt om, att jag skriver för att jag har lust och inte för att det ska vara så.

Det är ju inte antalet inlägg i bloggen som avgör om det jag skriver är läsvärt eller inte. Så det var gott med en paus och att ta tid till att vara med min mor istället. Hon är bra på kramar, och det behöver jag aldrig en paus ifrån.