Firar med familjen

Idag fyller jag år och dagen till ära är familjen samlad till god middag och mys.

Det känns helt fantastiskt att bli fyrtioåtta! Känns som ett mjukt och harmoniskt tal, tycker jag. Därmed inte sagt att det blir ett lugnt år, men det är väl lov att hoppas...

Jag har fått en handgjord pläd av mamma samt några bakhanddukar, som jag såväl behöver, och en underbar stickad klänning som jag tror kommer att bli en storfavorit i garderoben.

Av familjen har jag fått en vacker blombukett och massor av sådana där små ting som man gör för varandra i en familj men som inte går att köpa för pengar.

Mina bloggisar och vänner har sänt gratulationer och lyckönskningar... vad mer kan man önska? Jag känner mig verkligen uppvaktad!

Själv har jag bakat ekologiska Lussekatter idag, så vi ska ha dem klar till frukosten imorgon. Sedan har jag vilat och njutit av dagen... Pratat med mamma och storebror min per telefon. Det är allt för långt för dem att komma hit, speciellt i det här vädret!

Fyrtioåtta... må det bli det året då läkarna verkligen tar min hälsa på allvar och hjälper mig att må så bra som möjligt... det vore något!

Sedan är det hög tid för en nyförälskelse igen! Ja, med samme man, naturligtvis... men jag känner mig levande och redo för det. Mogen för att upptäcka nya sidor hos honom... nya ting att älska... och att öppna nya dörrar hos mig själv.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Skulle ha bakat semlor idag

Men jag är inte alls iform för sånt idag, så jag får njuta av semeltårtan som gubben köpt.

Och så kan jag njuta av det som min familj skrev om mig förra månaden. Vilka underbara män jag har!

Kramar från mig <3<3<3

Sjukt bra morsa - Yngsteman gästbloggar

Då sitter man här drygt 22 år efter att morsan och farsan planlade sitt andra barn...

...tiden har gått fort när man tänker tillbaka på allt som hänt i mitt liv.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om min morsa, men jag kommer väl på något under tiden jag skriver.

Hon har alltid varit där för mig och hjälpt mig när jag har behövt hjälpt, tröstat mig när jag vart ledsen och torkat mina sår när jag ramlat, jag skulle nog aldrig kunna byta ut henne för allt guld i värden.

Jag kanske inte har varit den perfekta sonen, men jag har i alla fall prövat att göra mitt bästa så att morsan ska ha haft det lätt att ta hand om mig, helt tills jag kom upp till tonåren, då fick hon det mer intressant.

Hon gav aldrig upp på varken mig eller brorsan, hur illa vi än betett oss, vi har nog aldrig menat att göra henne illa men vi kanske inte alltid gjort vad som är bäst för henne.

Jag mins när jag var liten och fortfarande gick skolan, då mamma var som mest sjuk, när jag kom hem och såg en ambulans utan för huset, då trodde jag först det var kört, men efter några minuter kom hon ut liggande på båren nästan leende.

Hon har alltid varit stark och aldrig gett upp hur svåra saker än har varit. Hon har kämpat i över 20 år ihop med en glömsk och hopplös, men också en underbar, pappa.

Hon älskar verkligen honom och det syns på henne, varje gång dom diskuterar (också känt som bråkar) behöver bara pappa le mot henne så tänds gnistan av kärlek upp igen, hon har aldrig varit lång sur, och med lunga ord är det inte svårt att lunga ner henne efter en het diskussion.

Hon älskar sina djur där hemma på gården, speciellt sina hönor vill jag tro, det är inte ofta något ringer till mig och berättar att hon har en höna i sin säng, jag tror dom flesta ville ha slaktat den när den hade varit sjuk eller dålig.

Jag är glad för att ha min mamma, och jag skulle aldrig byta ut henne!

Yngsteman (som också tagit bilden)

Inte bara bara - Äldsteman gästbloggar

Så mamma bad mig om att skriva lite om henne, ja hur börjar man...

Jag har ofta fått höra från vänner att dom kunde tänka sig att byta föredrar med mig, varför skulle man vilja det frågar jag mig. Jag vet att jag aldrig skulle bytt ut mina, för utan dom hade jag inte varit den jag är nu.

Mamma har jag alltid varit stolt över att kunna säga att det är min mamma. Och jag tror aldrig att jag kommer att säga något annat. Mamma är värdens bästa mamma i mina ögon, jag kunde aldrig fått en bättre mamma.

Även om vi inte alltid är eniga i allt, så vet man att alltid så blir det bra till slut. Det är inte alltid bara bara att ha en mamma som alltid vill mitt bästa. Men det är väl såna saker mammor vill. Och det är väl inte alltid barn ska vara eniga med vad mammor vill.

Man kan säga mycket om mamma men jag vet att jag alltid kommer att vara stolt över henne. Och kommer alltid att vara där för henne som hon alltid har varit för mig.

Äldsteman (som även tagit bilden)

Jag hyllar kärleken

Ett stort tack till min make för hans första gästbloggning, inom kort kommer min yngste son hit och berättar något om mig...

Undertiden kan ni läsa en av mina kortnoveller, som hyllar den sanna kärleken, på Pennelinas Ordbruk.

Många kramar från mig <3<3<3

PS! Det blir Äldsteman som gästbloggar först, men jag tror inte att Yngsteman kommer så långt efter :-D DS!