Mångfald tilltalar mig

Jag kan inte minnas att jag någonsin reagerade över att mormor var superslank eller att mormorsmor var mullig. De såg ut som de skulle, i alla fall i mina ögon.

Jag funderade inte över hur klänningarna satt över bysten eller om de hade vackra ben, utan celluliter. Det sista mormorsmor funderade över var att banta. Hon var upptagen med att leva, något hon gjorde i nära på nittio år. Jag är så tacksam för det arv jag fått av dessa starka kvinnor.

Jag tror att jag tänker mer på mitt utseende än vad folk gjorde förr. Farfar färgade både håret och ögonbrynen på gamla dagar, och farmor fixade håret och sminkade sig hela livet. Det är inte det jag menar. Jag har märkt att media påverkat min självbild till den grad att jag har tappat bort vad som är normalt.

Väl medveten om att speciellt amerikanska serier och filmer ger mig en skev bild av verkligheten, så har jag en plan på hur jag ska få tillbaka lite av det jag förlorat. Jag har faktiskt redan börjat jobba på det lite smått...

Jag tänker se mindre på film och TV, och prioritera program från Europa. I exempelvis svenska filmer finns det faktiskt normala människor, även sådana med rynkor och valkar. Jag gillar det! Mångfald tilltalar mig. Det känns friskt och sunt.