Styrka i all enkelhet

I måndags var jag till Luossastugan tillsammans med klassen och fick vara med på en underbar guidad tur av Linda Rattfeldt, som berättade och sjöng sig igenom Dan Anderssons liv.

Linda gjorde ett gott jobb och jag tycker att hon funnit balansen mellan sin egen person och talang och huvudpersonen i fråga. Hennes styrka och utstrålning tog inte överhand utan den förstärkte bara Dan Anderssons storhet. Det är bra gjort!

För mig är det enkla och simpla i miljön kring och i Luossastugan inte en brist eller ett tecken på fattigdom, utan en underskattad form av rikedom. Det kanske är därför jag finner så mycket skönhet överallt...

Samla på goda minnen

Det är så viktigt att vi städar ut onödiga och skrymmande tankar och ge plats åt vackra och goda minnen. Den här dikten är en hyllning till Simon, min gamle granne på landet, då jag var barn.

Det känns som en evighet sedan...

Somrarna på landet,
med bullar och kall läsk
direkt från din jordkällare.

Höstarna, då vi lunkade genom skogen,
sida vid sida i morgondimman,
så nära moder jord...

Vintrarna,
när jag värmde mig vid braskaminen
och lyssnade till dina ändlösa berättelser
om det, som redan då
var länge sedan glömt av många.

Vårarna, som skänkte oss nytt hopp,
och gav oss ljuset tillbaka.

Det känns som en evighet sedan...

som en gammal man, och en liten flicka
kunde leka, skratta och älska livet - tillsammans.

Lämna skuggorna bakom dig

För att vi ska kunna känna oss vacker behöver vi harmoni, och för att få det behöver vi lämna skuggorna bakom oss. Dessa ord är en översättning av en sång som jag skrev som femtonåring.

Ibland känns allt så hopplöst, somnär jag vet att jag gjort något som är fel
Skulle ställt allt tillrätta, vridit tiden tillbaka
Men jag vet att allt jag kan är att lära mig livets spel

Ibland vill jag öppna mitt innersta för dig, och be dig uppriktigt om förlåt
men jag tvekar på minnet av allt jag sagt och gjort,
och vid tanken på mitt hjärtas stilla gråt

(ref.) Jag undrar vem folk möter, när dagen nått sitt slut
och skuggor inte längre jagar mig
Jag undrar vart jag färdas, och vart jag finner ro
Vem är jag när mörkret sänker sig

Ibland känns evigheten så nära och jag lever blott av kärlek hopp och tro
Skulle önskat att jag vore mer fullkomlig,
men tålamodet skördar en dag frukten av det frö som gror

Vetskapen att hon är oändligt vacker

Han kommer långväga ifrån, men han vet att det är värt det. Han har tänkt på henne, längtat efter att höra henne säga hans namn. Ingen resa är för lång, inget offer är för stort, för han vet att i hennes famn är han trygg

Han vet att han är den vackraste som trampat dessa stigar, det vackraste hon sett, han ser det i hennes ögon. Hon är hans människa, mer än någon annans. Hon är hans trygghet, hans källa till liv.

Vad skulle han inte göra för denna underbara kvinna. Han söker hennes närhet, längtar efter att hennes varma hand ska stilla hans oro, få honom att glömma världen omkring, leda honom in i ögonblicket.

För just här och nu är de ensamma i världen. Det finns inget som gnager i själen, inga minnen från igår. Bara nuet, bara känslan av närhet och förtrolighet, och vetskapen att hon är oändligt vacker.

Jag kunde inte låta bli att inspireras av bilderna jag tog och mötet jag hade med två underbara människor som korsade min väg en dag...