Visar inlägg med etikett ungdom. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ungdom. Visa alla inlägg

tisdag 5 juli 2011

Snabba kilon, snabba pengar

Det här med mat och dieter kan vara rätt komplicerat och dyrt.

Numera kan man inte äta grönsaker på grund av eventuella dödliga bakterier, fisk för att den kan innehålla maskar och diverse kött av otaliga anledningar. Det återstår inte så mycket att lägga på tallriken när till och med frön kan vara smittbärare.

Kan vi inte äta så kan vi lika gärna passa på att banta. Eller varför inte starta upp ett viktcenter?

Förr hette det att om man ville bli rik skulle man starta en kyrka, men det känns som en lite väl sniken affärsidé om du frågar mig. Lura gamla tanter är inte min grej.

Nej, då mår nog samvetet bättre av att sikta in sig på unga, intelligenta och självgående människor som tröttnat på att försvinna i mängden på grund av sin vikt.

Men åter nej, mitt samvete klarar inte det heller! Dessutom ringer sektvarningen i mina öron när jag hör ledarnas pep talk och förmåga att skapa en trovärdig bild genom sammansatta korn av förvriden sanning. Det går inte att ifrågasätta.

Medlemmarna är i ständig försvarsställning. De har redan från början förstått att de skulle bli kritiserade för sitt val, så de är väl förberedda. Inget kan rucka deras övertygelse och deras seger över dåliga vanor och överflödigt fett.

Aldrig förr har de varit villiga att lida så mycket för att nå sitt mål. Men ska man få ett snabbt resultat så måste man ta till drastiska metoder - och då får det kosta pengar!

Det är där jag blir tappad bakom vagnen...

Varför måste det gå fort? Kroppen må vara komplicerad men fattar ganska snart vad vi vill om vi bara tar oss tid att förklara det på ett vettigt sätt.

Hur vill vi leva? Kommer vi klara av att hålla en viss diet och vist träningsmönster genom hela livet? Vad händer då vi får ändrade omständigheter, får barn eller blir sjuk... fungerar det då?

Poängen jag vill komma till är att kroppen anpassar sig rätt hyfsat till vår livsstil om vi ger den tid. Klart att man kan behöva plocka bort onödigt snaskande eller korrigera sina matvanor för att slippa övervikt. Men de flesta av oss håller oss i god form med rätt kost och regelbunden motion - i motsats till diet och träning.

Några av oss har dock medicinska grunder till att vi inte kan hålla vikten, vilket endast läkare som är specialister på området kan hjälpa oss med.

För att starta ett viktcenter behöver man inte ha kunskap om varken dieter eller medicin, utan blott på hur man handskas med pengar. Klart att det ser bra ut om man har några läkare med på laget, men inte ens de behöver ha relevant kunskap.

Nej, detta är inte skrivet som kritik emot någon enskild person eller som ett försök att ändra någons vägval. Det är en allmän kritik emot dem som utnyttjar folk för att tjäna pengar!

Själv fortsätter jag att gå ned i vikt trots att jag kostar på mig en extra god middag emellanåt. Som igår då vi gjorde kinamat här hemma.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 22 juni 2011

Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

torsdag 30 juli 2009

Svårfångade skönheter


Om ni visste vad svårt det är att få tag på kvinnor som ställer upp spontant på bild. Det är illa att så många kvinnor går omkring där ute - utan att förstå hur vackra de egentligen är!

Desperation kräver nya metoder så jag stack kameran i min sons händer och sände iväg honom med vårt Norgebesök. Det lyckades bättre:-)

De bästa bilderna visade sig vara de där något djur distraherade "offret", som här med Milo. Han tycker heller inte om att bli fotograferad, men vad gör det när man får uppmärksamhet av en så flott jänta som Hanne.

(Jag blev lite fundersam då jag fann denna fjäder på platsen hon suttit. Kan det vara så att...?)

Tillbaka till verkligheten nu... Till veckan kommer det en hel hög nya bilder och då kommer jag också uppdatera boken och bloggen.

Det börjar närma sig slutet på uttagningen av "Årets Blok", och även om många verkligen uppskattat mitt initiativ och blivit inspirerad av bilderna och texten i boken så finns det så många duktiga bloggare där ute, så jag tror inte jag kommer att vinna.

Vinsten för mig är att jag kom igång med skrivandet på allvar och att jag får komma på flera bokmässor redan i höst. Tänk dig mig som älskar böcker på bokmässa! Det blir som ett litet barn i en godisaffär:-)

Dessutom, som bonus, har jag fått kontakt med så många trevliga människor! Det har verkligen berikat min tillvaro:-) Nu ska jag ut och fortsätta med att försköna trädgårdslandet.

Kram på er från Pennelina

lördag 27 juni 2009

Personlig frigörelse

Frigörelse är ett stort ord som ofta används i samband med kvinnor, men den viktigaste frigörelsen sitter inte i den från män - utan i att kunna frigöra positiv energi och kreativa tankar.

Hade jag inte gått igenom en så kallad personlig frigörelse så hade jag inte varit mottaglig för inspirationen, när den kom till mig vid mötet med pastorns dotter.

Hade jag inte upplevt Mia på det sätt som jag gjorde så hade jag inte börjat blogga om vackra kvinnor, och då hade jag i sin tur inte sett det jag ser idag...

För jag ser på kvinnor på ett helt nytt sätt. Jag ser potentialen, det vackra, personliga, ögonblicken av fullkomlighet. Det har verkligen satt guldkant på min tillvaro.

Igår var det genrep inför Lysviksdagen och jag fann mig själv i ett litet paradis för en "alla-dessa-vackra-kvinnor-bloggare". Där fanns allt det jag skriver om. (Jag kommer tillbaka med bilder, för idag går årets upplaga av Lysviksdagen av stapeln.)

Allt som behövdes för att jag skulle se med öppna ögon på omgivningen var lite personlig frigörelse.

PS! Tala om frigörelse! Jenny från Lysviks Chicken Stompers gav fler än sig själv ett lyft. Här på bilden, fotograferad av min man, svävar hon fritt:-) DS!

onsdag 17 juni 2009

Den vackraste kvinna jag sett

Hon satt på en stol i ett hörn, i ett omklädningsrum för damer, och tittade på kvinnorna som gick förbi. Hon nickade tyst och sa ett och annat uppmuntrande ord till de förbipasserande. Jag glömmer aldrig ljuset i hennes blick.

Hon var från Danmark och hade passerat nittioårsdagen ett par år tidigare, men hon såg inte ut att vara en dag över sjuttio. Sådan frid hon utstrålade och harmoni. Hon verkade ha all tid i världen.

Hon hade en lång vit klänning och vackert silvergrått hår som blänkte i ljuset från taklamporna. Jag skulle gärna haft just den nyansen på ljuset i belysningen hemma. Det har med Kelvin att göra, hur varmt eller kallt ljuset är. Hur som helst...

Vi träffades några gånger om året i början av nittiotalet. Jag lät mig imponeras av hennes ungdomlighet och beslutsamhet. Hon reste inte ensam, utan i gott sällskap, men hon gjorde det utan att låta några siffror på ett papper avgöra om hon var för gammal.

En dag stannade jag upp och berättade för henne vad jag tänkte, och att hennes skönhet tog bort all min oro över att åldras. Hon log brett och berättade att hon lagt märke till mig också, speciellt mitt vackra långa hår. I hennes ögon såg jag ut som en ängel. I mina ögon är hon fortfarande den vackraste kvinna jag någonsin sett.

söndag 7 juni 2009

Arabisk skönhet

Min syster och jag har många likheter: vi är konstnärliga och musikaliska, vi tycker om att skriva och uttrycka oss i ord - och vi samlar på nallar, bamsar och björnar! Vi har formats av både arv och miljö.

Hon är dock 25 år yngre än mig, och faktiskt bara fem dagar äldre än min äldsta son. Vi kommer från olika generationer, att jag är lantlolla och hon stadsberta ger också nyanser åt vårt sätt att reagera på det som händer omkring oss.

Jag känner mig inte hotad av hennes ungdom och skönhet. Jag är inte avundsjuk på hennes talanger och framgångar, eller på de resurser dagens unga har till förfogande. Jag skulle inte vilja vara ung idag!

Nej, jag känner mig inte gammal och utlevad bredvid henne, trots att hon är så full av energi och strålar av liv. Hon är min syster och dotter till min mor, vilket gör det helt omöjligt att neka henne något gott. Det vore som att säga att jag själv inte är värd det, heller...

Den stora skillnaden mellan oss är att min syster vet om att hon är vacker. Inte för att folk säger det till henne, utan för att hon vet det själv. Hon är öppen och ogenerad när hon talar om det, och lika fräckt medveten om det i sitt sätt emot oss andra.

Jag har insett att det här är något som hon ärvt av sin far. Det är en annan kulturs sätt att hantera skönhet, inte vår svenska blygsamma. En dyrbar gåva, nedärvd genom årtusenden, som så ofta är förbisedd och missuppfattad av oss i västvärlden.

Det är lätt att hänfalla åt jantelagen och mena att jäntebarnet är högfärdigt och saknar ödmjukhet, men det här handlar inte alls om det. Det här är något som varje kvinna skulle ha gott av: ett stänk av stoltheten hos en arabisk skönhet!

Bilderna är använda med tillstånd och hämtade från http://hannadi.blogspot.com/ De får inte kopieras. Fotograf: Hannah Sundberg