Egentligen är det här med skönhet inte så komplicerat. Inte om jag låter det komma till mig naturligt och inser min roll i det hela, i ett vidare perspektiv.Jag är inte kompetent att bedöma mitt eget utseende, så är det bara. Dessutom är det inte jag som ska titta på mig, så vad spelar det egentligen för roll vad jag menar. OK, det är trevligt att känna sig vacker, men du förstår säkert poängen.
När jag gick i femteklass hände det något förskräckligt! Min näsa började växa. Det var en helt naturlig del av utvecklingen, men jag var inte van att se den hela tiden och jag led otroligt mycket, i det tysta. Visst slog mig tanken på att göra en skönhetsoperation och rätta till "felet". För jag hade helt enkelt den fulaste näsan i stan. Den var stor, skrymmande och hade fått en tydlig knöl också...
Idag är jag glad och stolt över min näsa. Den är troligen ganska normal i storlek och form. Jag behöver dessutom inte se mig själv i spegeln för att se den, för mina söner har fått exakta kopior av den - och deras näsor är det alls inget fel på!
Nej, efter att ha bränt så många timmar av mitt liv på att oroa mig för något så banalt så har jag ett gott råd att ge: Vill du känna dig lite extra vacker? Sätt dig då själv i en miljö där du känner dig trygg och till freds, slappna av och se på problemen i rätt perspektiv.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar