Spegelångest

Läste i tidningen att många (läs massor av) kvinnor lider av spegelångest och tackar min skapare över att jag inte är en av dem.

Skulle jag mot all förmodan komma dit kommer jag omedelbart slänga ut teven och sluta läsa kataloger och magasin som lyfter fram dagens skeva bild av hur en kvinna ska se ut.

Nästa steg vore att uppsöka närmaste äldreboende för att påminna mig om hur vackra människor bli med tiden om de får åldras naturligt.

Klart att jag inte vill vara för överviktig, då det påverkar hälsan negativt, men jag vägrar att finna mig i att en mogen kvinna ska se ut som en fjortonåring med Dolly Partons bröst!

Nej, får jag spegelångest är det dags att komma mig från soffakroken (ännu mer), ut i naturen och njuta av tanken att om jag hade varit född för hundra år sedan hade jag varit helt perfekt (om är jättedöd på grund av mina skavanker med hälsan ;-))!

Kramar från mig <3<3<3

Harmoni utan hierarki och småätande

I en värld där allt går allt fortare och där klimatet blir allt tuffare behövs frizoner och vattenhål för själen.

Jag börjar bli så innerligt trött på intriger och konflikter. Det är sånt som böcker, tv-serier och filmer består av i nittionio fall av hundra. För "så ska det vara".

Denna ständiga strävan att hålla stressfaktorn på topp är slitsam i längden och jag känner att jag vill bort ifrån det. Jag vill kosta på mig lyxen att må bra när jag vilar.

Något som fångat mitt intresse just nu är möjligheten att kommunicera med djur utan dominans och hierarki. I Emelie Cajsdotters bok Alla kungens hästar berättar hon om att det är möjligt.

Så, bredvid min säng ligger nu ett biblioteksexemplar av boken och väntar på att bli läst.

Jag ser fram emot att fylla min själ med sunda tankar!

Ärligt talat så tror jag inte att en bok som lugnar sinnena inbjuder till småätande på samma sätt som en spännande film på tv... men det tar jag som en bonus, även om det inte är något problem sedan jag slutade med snacks och godis!

Kramar från mig <3<3<3

Vi vet ju redan att kejsaren är naken

Att bara skylla på våra förändrade matvanor när vi talar om att vi som folk blir allt tjockare är inte rättvist.

När jag var barn fanns det ingen kanal som sände barnprogram i princip dygnet runt. Var man desperat och uttråkad på eftermiddagen kunde man se på finska program, eller serbokroatiska, men annat är på julaftonen var det dåligt med Disney. Jag skrattade när jag hörde en väninna berätta att hennes son lärt sig finska genom att titta på slika program.

Nej, vi hade inte lika mycket tid vid teven och dator var det inte tal om! Nog har vi blivit mer stillasittande med den nya tekniken och säkert har den kostat oss nödvändig nattsömn - som också hjälper oss att hålla vikten nere.

Snacks, godis, läsk och snabbmat i all ära men visst är det lustigt att vi blivit allt mer överviktiga i en tid då det producerats så många produkter med tomma kalorier. De flesta av oss har väl hört sagan om kejsarens nya kläder...

Själv jobbar jag vidare på att finna vägen tillbaka till min garderob, utan att banta eller följa diverse dieter, och även om jag lyckas så är utsikterna små för att ni får se mig i bikini på stranden i sommar. Men det har att göra med helt andra orsaker än att jag skulle skämmas över min kropp ;-)

Kramar från mig <3<3<3

Släpp lös teaterapan i dig

Jag var på Västanå Teaters föreställning Kalevala den här veckan. Det var en underbar upplevelse! Bara att se så många härliga människor släppa lös kreativiteten utan hämningar var otroligt inspirerande.

Kvinnorna i teatergruppen var inte ett dugg blyga, utan ställde glatt upp på att bli fotograferade - till min stora glädje! Jag skulle ha haft mer ork och tid bara, till att frossa!

Jag fick sådan lust att börja spela teater eller att vara med i en revy... som om jag inte har nog strängar på min lyra redan ;-) Men det verkar så befriande, så förlösande.

Se bara på dessa flotta damer, på bilden nedan! Kan man annat än ryckas med i deras glädje och värme?

Nej, av med TV:n någon gång emellanåt och upplev kultur på plats. Det förtjänar både du och de som jobbat hårt för att glädja oss med sina talanger.

Någon som vet vad dessa vackra kvinnor heter? Skriv gärna en liten kommentar :-)

Sluta banta

I Expressen lär de oss att "Så rasar du i vikt - utan att träna". Jag måste säga mig enig med de komiker som drivit med temat genom åren. De jag känner, både kvinnor och män, som bantar väger mer än de som inte gör det.

Nu har Lisbeth Stahre många goda idéer och tänkvärda förslag på hur man bäst tacklar viktminskningen, men att locka med slankning utan att behöva träna blir lite bakvänt. (Hon menar dock att motion minskar stress, till hennes försvar!)

Oprah hade ett gott tips i sitt program för några år sedan. Hon uppmuntrade alla att gå minst en kvart om dagen. Gå, ute i friska luften. Hon lovade att det skulle förändra vårt liv, ge oss nya friska tankar och några kilo mindre om midjan. Det är sunt!

Jag håller med henne om att vi behöver röra oss mer och bli flitigare på att vårda vårt inre. Framför allt behöver vi sluta banta!

Bilden är hämtad från Oprahs hemsida

Under ytan

Jag såg filmen Shallow Hal igår, igen. Har du inte sett den tycker jag att du ska göra det. Den är faktiskt bra:-)

Jag försöker inspirera till att finna all naturlig skönhet vi kan se och uppleva, men det skadar inte att gå under ytan.

Våga vara ful

Helen Hunt är en av de kvinnor som jag beundrar för sin förmåga att vara både vacker och äkta. Hon är full av uttryck och visar generöst upp hela sitt register.

Jag såg henne nyligen i "Then she found me" och slogs åter av hennes naturliga skönhet. Själv skulle jag inte vilja vara så smal som hon är, men det behöver inte vara fel för henne. Jag fick nog av det då folk trodde att jag hade cancer.

När vi vågar vara naturliga och avslappnade så kommer vi ibland, liksom Helen Hunt, göra miner eller rörelser som inte visar oss "från vår bästa sida".

Tänk vad energi som går åt om du alltid måste posera och tänka på hur andra kanske uppfattar dig, och vad stel och konstgjord du ser ut då. Nej, för att nå det som är äkta och vackert inom dig så måste du till och med våga vara ful.

Kvinnligheten sitter i vårt inre

Jag lät mig imponeras av Marsha Hunt efter ett program jag såg på TV här om dagen. Vilken härlig kvinna! Vacker, medveten och med en självkänsla som många bara kan drömma om.

Ingenting stoppar Marsha på hennes väg igenom livet. Hon ser hinder på vägen som lösbara probelm, vilket många kvinnor klarar lika gott som henne. Det unika sitter i hennes sätt att se på sin egen kvinnlighet.

Efter att ha drabbats av cancer, hon fick diagnosen 2004, så förklarade hon mer eller mindre krig emot inkräktaren. Hon tvekade aldrig på att ta bort sitt bröst, och var lika ogenerat säker på att hon inte villa ha en rekonstruktion.

Hon deklarerade klart och tydligt att hennes kvinnlighet inte satt i hennes bröst eller i hennes världsberömda hår, som hon valde att själv klippa av innan cellgifterna tog det. Hon till och med inviterade släkt och vänner till fest för att fira hårklippet.

Jag log brett när jag såg henne gå in i en butik för att beställa en en-kupad BH. Sådan härlig attetyd! Hon menade också att det faktum att hon bara hade ett bröst gjorde henne mer intressant hos männen.

Vad jag försöker säga med allt detta är att Marsha Hunts poäng är så viktig. För vår kvinnlighet sitter inte i det yttre eller i våra omständigheter, den sitter (precis som hon poängterade) i vårt inre.

Länk: mer om Marsha Hunt, samt bild på henne.

Mångfald tilltalar mig

Jag kan inte minnas att jag någonsin reagerade över att mormor var superslank eller att mormorsmor var mullig. De såg ut som de skulle, i alla fall i mina ögon.

Jag funderade inte över hur klänningarna satt över bysten eller om de hade vackra ben, utan celluliter. Det sista mormorsmor funderade över var att banta. Hon var upptagen med att leva, något hon gjorde i nära på nittio år. Jag är så tacksam för det arv jag fått av dessa starka kvinnor.

Jag tror att jag tänker mer på mitt utseende än vad folk gjorde förr. Farfar färgade både håret och ögonbrynen på gamla dagar, och farmor fixade håret och sminkade sig hela livet. Det är inte det jag menar. Jag har märkt att media påverkat min självbild till den grad att jag har tappat bort vad som är normalt.

Väl medveten om att speciellt amerikanska serier och filmer ger mig en skev bild av verkligheten, så har jag en plan på hur jag ska få tillbaka lite av det jag förlorat. Jag har faktiskt redan börjat jobba på det lite smått...

Jag tänker se mindre på film och TV, och prioritera program från Europa. I exempelvis svenska filmer finns det faktiskt normala människor, även sådana med rynkor och valkar. Jag gillar det! Mångfald tilltalar mig. Det känns friskt och sunt.

En god förebild

Tyne Daly är en av de vackraste kvinnor jag sett. Jag tyckte om henne redan i rollen som Mary Beth Lacey, men se vad tid och erfarenhet har gjort med henne.

Jag har aldrig träffat henne så jag får hålla tillgodo med ett signerat foto som jag funnit på Internet. Poängen är dock den samma: vem kan vara rädd för framtiden, då den är så vacker!

Nu är det väl inte så här jag tänker mig henne, poserande för kameran. Nej, det är när jag ser henne på TV, som till exempel Maxine Gray i Judging Amy, som hennes rätta skönhet kommer fram.

Tyne Daly är en sådan där urmoder, eller kanske hellre en ur-mormoder som jag känner med när hon spelar ut hela sitt register: sorg, glädje, ilska, tafatthet och livsbejakande full blomning! Hon är äkta rakt igenom och är inte rädd att visa upp hela sig.

Hon är en kvinna som inspirerar, som ger mig framtidshopp och som får mig att vilja slösa på kramar och kärleksbetygelser. Hon påminner mig om mitt första intryck av min svärmor - kraftfull, sårbar och mycket vacker!