Nu vet jag...

Ja, alltså vad det är jag försökt säga hela tiden!

I all den här röran av dieter och bantningstips som rasar över en överallt... det handlar inte om vikt - utan att må bra! Så enkelt är det faktiskt. Glöm att se ut som en amerikansk skådespelare eller att haka på den senaste trenden inom dieter! Vi måste börja fokusera på att må bra inifrån och ut. Det är det som är viktigt.

Tänk att det tagit mig så lång tid att finna orden på vad jag egentligen vill säga ;-)

Kramar från mig <3<3<3

Livet är för kort för onödigt lidande

Härligt ofullkomlig och obotligt optimistisk ser jag fram emot det nya året!

Förra året fokuserade jag på att finna den där naturliga skönheten hos mig själv som jag finner i alla andra. Glädjande nog fann jag faktiskt nog för att möta det nya året med nya ögon.

Jag är mer tolerant med mig själv idag, vilket gör att jag mår bättre. Klart att jag har sidor jag måste jobba vidare på, men jag börjar få perspektiv på vad som är rimligt att kräva av mig själv.

2012 ska bli ett år då jag tar för mig mer, utan att för den skull bli självcentrerad. Lite egoism kommer jag tillåta mig. Så där lagom så att det gynna dem omkring mig.

Livet är för kort för att lida i onödan. Jag vet, för jag lever med kronisk smärta och sjukdom som hindrar mig från att göra det jag har lust med, både privat och i mitt yrke.

Jag kan inte styra över allt, men jag kan låta min livsglädje bubbla över och färga min vardag underbart silvergrå.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Dagens ideal

Min mage skriker, men det vill fitness-magasinen att jag ska lära mig att ignorera.

 Förut var det inne att man skulle lära sig att lyssna till kroppens signaler. Numera menar vissa att vi ska lära oss att överstyra dem för att vi ska kunna passa in i en form som inte är människovärdig.

Jag tänker inte göra det! Jag har lyssnat med ett öra av och till genom livet, men har mycket sällan tagit till mig budskapet. Tack och lov! Att vuxna kvinnor ska se ut som tonåringar har jag aldrig sympatiserat med.

Däremot har det hänt något mycket positivt med mig sedan jag började jakten på min egen skönhet. Jag har äntligen släppt sista tråden att skönhet hör ihop med min vikt.

Ja ja, jag visste ju att det var så med alla andra! Men ni vet hur hjärnan fungerar... den är en mästare på att vilseleda oss ibland.

Jag har kommit till ett stadium där jag hellre väljer kläder som lyfter fram det bästa hos mig (vilket jag i och för sig alltid försökt göra) än att dröja mig kvar vid tanken på de gamla favoritjeansen. Jag släpper taget nu!

Det betyder inte att jag inte kommer att fortsätta att gå ned i vikt då jag mår bra och upp igen då jag måste äta mediciner eller vila... så är det bara. Färdig med det!

Jag vet faktiskt inte hur mycket jag väger just nu, men sedan jag får järn igen så vet jag att jag är på väg nedåt. Att jag går ned i vikt behöver inte betyda att jag blir vackrare... jag har sett många exempel på det motsatta.

Hur som helst så tänker jag lyssna på magen nu och gå och äta något! Jag kom helt ur ruta när jag var ner till växthuset för att plocka några gurkor som var färdiga för inläggning... trodde jag hade en liten påse, men det var över fyra kilo!

Så, vi får höras en annan gång! Hoppas mina ord kan inspirera... för jag vet att ni är vackra, mycket vackrare än ni själva förstår! Låt inte dagens ideal ta det ifrån er.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Underbara och stärkande böcker

Jag är så glad för att det går att låna e- och ljudböcker på nätet!

Har man bara ett lånekort på ett bibliotek så har man tillgång till en fantastisk källa till rikedom. Jag lyssnar just nu på Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne och Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver.

Detta är balsam för själen...

Prata om att vara ute i god tid! Dessa böcker hjälper mig att hantera min reaktion emot det som sker i Norge just nu. Att sätta allt i rätt perspektiv i mitt liv. För det är lätt att drunkna i känslosvallet efter en sådan här händelse.

Jag är så innerligt tacksam över dessa två kvinnor och den kunskap som de generöst delar med sig av. För mig var det lite som att hitta hem, då jag använt mycket av detta för att hantera svåra situationer, sjukdom och smärta.

Kramar från mig <3<3<3<3
 ...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Våga vägra banta

Vi går in i en tid då naturen överöser oss med sina rikliga gåvor - en tid att njuta av det goda!

Jag fick mina pojkar med fjorton månaders mellanrum. Under dessa två graviditeter gick jag upp ordentligt mycket i vikt och jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma tillbaka till mig själv igen efter det. Men, utan att jag märkte det försvann kilona ett efter ett medan jag var upptagen med att njuta av livet som småbarnsmamma.

Visst behöver några av oss hjälp med att få ordning på vikten, men i de allra flesta fall så är allt vi behöver att se till att vi mår bra inom oss och att vi är så lyckliga vi förmår inom de omständigheter vi har. Ingen har ett perfekt liv.

Jag blir så ledsen då jag ser vad dagens vikthysteri och fixering av utseendet gör med människor. Visst har jag tyckt att det varit jobbigt att gå upp i vikt på grund av sjukdom och mediciner, men jag är så tacksam över att jag fokuserat mer på min personliga utveckling än på det yttre.

I år har jag fått testa två olika typer av medicin för smärtorna i nervsystemet, tabletter med rätt jobbiga biverkningar. Bägge sorterna är kända för att ge kraftig viktuppgång, men det var inte det som gjorde att jag blev tvungen att sluta med dem.

Hur som helst! För stunden väntar jag på att neurologen ska höra utav sig med besked om framtiden och även om jag hade det jobbigt med smärtorna så njuter jag av att kroppen sakta återställer sig själv.

Jag är en stor fan av just sakta... att låta det ta tid...

Undertiden tänker jag njuta av livet! Till exempel med en bit krämig rabarberpaj från igår, innan jag går ut i växthuset och glömmer allt vad vikt och utseende heter för en stund.

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Spegelångest

Läste i tidningen att många (läs massor av) kvinnor lider av spegelångest och tackar min skapare över att jag inte är en av dem.

Skulle jag mot all förmodan komma dit kommer jag omedelbart slänga ut teven och sluta läsa kataloger och magasin som lyfter fram dagens skeva bild av hur en kvinna ska se ut.

Nästa steg vore att uppsöka närmaste äldreboende för att påminna mig om hur vackra människor bli med tiden om de får åldras naturligt.

Klart att jag inte vill vara för överviktig, då det påverkar hälsan negativt, men jag vägrar att finna mig i att en mogen kvinna ska se ut som en fjortonåring med Dolly Partons bröst!

Nej, får jag spegelångest är det dags att komma mig från soffakroken (ännu mer), ut i naturen och njuta av tanken att om jag hade varit född för hundra år sedan hade jag varit helt perfekt (om är jättedöd på grund av mina skavanker med hälsan ;-))!

Kramar från mig <3<3<3

Under ytan

Jag såg filmen Shallow Hal igår, igen. Har du inte sett den tycker jag att du ska göra det. Den är faktiskt bra:-)

Jag försöker inspirera till att finna all naturlig skönhet vi kan se och uppleva, men det skadar inte att gå under ytan.

Kvinnligheten sitter i vårt inre

Jag lät mig imponeras av Marsha Hunt efter ett program jag såg på TV här om dagen. Vilken härlig kvinna! Vacker, medveten och med en självkänsla som många bara kan drömma om.

Ingenting stoppar Marsha på hennes väg igenom livet. Hon ser hinder på vägen som lösbara probelm, vilket många kvinnor klarar lika gott som henne. Det unika sitter i hennes sätt att se på sin egen kvinnlighet.

Efter att ha drabbats av cancer, hon fick diagnosen 2004, så förklarade hon mer eller mindre krig emot inkräktaren. Hon tvekade aldrig på att ta bort sitt bröst, och var lika ogenerat säker på att hon inte villa ha en rekonstruktion.

Hon deklarerade klart och tydligt att hennes kvinnlighet inte satt i hennes bröst eller i hennes världsberömda hår, som hon valde att själv klippa av innan cellgifterna tog det. Hon till och med inviterade släkt och vänner till fest för att fira hårklippet.

Jag log brett när jag såg henne gå in i en butik för att beställa en en-kupad BH. Sådan härlig attetyd! Hon menade också att det faktum att hon bara hade ett bröst gjorde henne mer intressant hos männen.

Vad jag försöker säga med allt detta är att Marsha Hunts poäng är så viktig. För vår kvinnlighet sitter inte i det yttre eller i våra omständigheter, den sitter (precis som hon poängterade) i vårt inre.

Länk: mer om Marsha Hunt, samt bild på henne.

Rätt perspektiv

Egentligen är det här med skönhet inte så komplicerat. Inte om jag låter det komma till mig naturligt och inser min roll i det hela, i ett vidare perspektiv.

Jag är inte kompetent att bedöma mitt eget utseende, så är det bara. Dessutom är det inte jag som ska titta på mig, så vad spelar det egentligen för roll vad jag menar. OK, det är trevligt att känna sig vacker, men du förstår säkert poängen.

När jag gick i femteklass hände det något förskräckligt! Min näsa började växa. Det var en helt naturlig del av utvecklingen, men jag var inte van att se den hela tiden och jag led otroligt mycket, i det tysta. Visst slog mig tanken på att göra en skönhetsoperation och rätta till "felet". För jag hade helt enkelt den fulaste näsan i stan. Den var stor, skrymmande och hade fått en tydlig knöl också...

Idag är jag glad och stolt över min näsa. Den är troligen ganska normal i storlek och form. Jag behöver dessutom inte se mig själv i spegeln för att se den, för mina söner har fått exakta kopior av den - och deras näsor är det alls inget fel på!

Nej, efter att ha bränt så många timmar av mitt liv på att oroa mig för något så banalt så har jag ett gott råd att ge: Vill du känna dig lite extra vacker? Sätt dig då själv i en miljö där du känner dig trygg och till freds, slappna av och se på problemen i rätt perspektiv.

Vad är perfektion

Det satt två fjärilar på en syrenblomma och lapade nektar. Jag såg på den fulländade och jag tänkte att den var vacker, men ändå var det den ärrade fjärillen som väckte min nyfikenhet.

Jag tänker på bilden jag valde av min syster. Det var inte den där hon är glad och livfull, eller klassiskt vacker, inte heller den där hon verkligen visar sitt arabiska ursprung. Nej, jag valde den där hon visar sin sårbarhet.

De andra bilderna är verkligen Hannadi för mig. Det är så jag upplever henne och så jag har sett henne genom åren. Kontrasten från det oväntade slog ann en ton i mig som jag inte kunde ignorera. Jag tycker om att se på bilden, just för att den inte är perfekt - eller kanske för att den är det!

För vad är perfektion, det som så många av oss strävar efter? Jag tror att Kelly Millar har rätt i sitt påstående: "Man kan aldrig definiera ordet perfektion, meningen kan endast finnas i ditt hjärta"