måndag 21 mars 2011

Vårkänslor

Det spritter i både blommor och lökar här inne även om det fortfarande är mycket snö ute.

Det är inte utan att det spritter lite i mig också! Idag har jag påbörjat vårstädningen och jag ser verkligen fram emot att komma på andra sidan, för jag blir fortfarande sliten då jag gör för mycket.

Något som gläder mig är dock att jag börjat gå åt rätt håll viktmässigt igen, vilket är en naturlig reaktion på att jag kan röra mig mer. Men skönt är det i alla fall!

Ser fram emot att plocka fram lättare kläder snart... mmm... allt blir så mycket lättare...

Jag njuter verkligen nu, innan det blivit för varmt.

Kramar från mig <3<3<3

onsdag 16 mars 2011

Ibland bommar man målet

Så, det blev ett litet bakslag i min strävan att nå min idealvikt...

Men det är precis som med bilden här ovan: Det gäller att inte missa allt det vackra omkring! Och i slutänden är jag helt övertygad att jag vinner matchen!

Några månader hit eller dit, vad spelar det för roll i längden.

Klart att det vore så mycket lättare om läkaren behandlat mig direkt och jag sluppit det här bakslaget, men samtidigt har jag lärt mig mycket undertiden. Men det finns många sätt att lära sig på och man behöver inte alltid gå den tyngsta vägen.

Nu ska jag njuta av livet med en bit nybakad morotskaka, utan kladd på... inte för viktens skull, utan för att jag inte hade någon färskost i kylen...

Ha en underbar dag där ute!

Kramar från mig <3<3<3

torsdag 10 mars 2011

Så är det bara

Med den takten som jag minskat i vikt skulle jag varit tillbaka på noll nu...

Och då menar jag naturligtvis inte noll kilo, utan på nollpunkten - där jag var innan jag gick upp i vikt. Så blev det inte.

Min läkare på medicin hängde helt enkelt inte med i svängarna och lät mig krascha totalt för några veckor sedan. Men det är historia nu - efter att min neurolog tagit över rodret och efter järnbehandlingen för halvannan vecka sedan.

Klart att det är tufft att  ta sig upp på benen efter en sådan här pärs. Men inget är omöjligt! Det tar bara lite längre tid.

Det var många år sedan jag var så djupt nere, och då menar jag inte psykiskt. Humöret är det inget fel på, tack och lov!

Men, som sagt... vikten har helt säkert gått upp. Jag har inte vägt mig, men favoritjeansen är helt klart mycket tajtare runt magen. Ett resultat av att jag inte kunna röra mig som vanligt. Så är det bara!

Jag tänker inte må dåligt över det också, eller finna på försvar...

Det lustiga är att jag varken skäms eller försöker dölja viktuppgången. Det kallar jag utveckling!

Jag har till och med börjat ta tabletterna som jag fick av neurologen, de som förhoppningsvis ska ta bort mina symptom och ge mig ett liv igen... ja, jag tar dem - trots alla läskiga biverkningar som registrerats!

Några veckor... jag ska ge dem några veckor, för att se om de fungerar. Gör de inte det så slutar jag med dem. De är jobbiga i början, det jag känner jag redan, men det är den bästa medicinen som finns för de problem jag har.

Undertiden gläds jag över att våren står för dörren och för att odlingssäsongen är igång! Idag köpte jag mer frön... i år ska jag ha ett växthus igen! Så är det bara.

Till sommaren har jag funnit tillbaka till mig själv, rent fysiskt alltså, och jag kommer att lulla runt bland mina djur och växter i mina favoritjeans... så blir det! Ja, så är det bara!

Kramar från mig <3<3<3

tisdag 8 mars 2011

Skulle ha bakat semlor idag

Men jag är inte alls iform för sånt idag, så jag får njuta av semeltårtan som gubben köpt.

Och så kan jag njuta av det som min familj skrev om mig förra månaden. Vilka underbara män jag har!

Kramar från mig <3<3<3