Junis månadsängel

Anette blev inte helt oväntat, men inte desto mindre välförtjänt, månadens ängel i juni 2010.

Denna underbara människa fullkomligt strålar av kärlek och bus, något som klär henne mycket gott! Hon är en sådan människa som man inte glömmer och som man gärna träffar igen - vacker utifrån och in - och tillbaka igen! Stor kram till dig, Anette, om du läser detta <3

En liten solstråle

Se vad jag fann vid Dikternas Tempel i Rottneros Park här i Sunne! En blivande månadsängel, må tro?

För det är hon, Anette Rom, som jag stötte ihop med på skrivarkursen som pågår den här veckan. En ängel, alltså! Där finns förresten en hel flock med potentiella månadsänglar. Det var längesedan jag såg så många vackra kvinnor på en och samma gång.

Nu är det hög tid för mig att gå till sängs, men jag kommer tillbaka och berättar mer om denna skönhet...

Mars månads ängel - POLISHUSTRUN

Jag bestämde mig redan i början av månaden för att den här månaden är det POLISHUSTRUN som ska bli månadsängeln.

Jag tänker inte lägga ut en bild. Hon behöver sitt privatliv ifred efter allt som hände kring Blås blogg. Det jag hyllar är en stark kvinna som i livets stormar verkligen visat att hon har ett vackert inre! Hon vågade vara sig själv - i all sin styrka och sårbarhet. Det beundrar jag verkligen.

Många stärkande och värmande kramar till en underbar själ som för evigt lämnat spår i mitt hjärta.

Månadens ängel

Det var inte svårt att lista ut att Mikabella skulle bli februaris månadsängel - icke desto mindre välförtjänt!

Nu är jag på jakt efter nya vackra kvinnor att skriva om, och jag har några som jag spanat in lite extra. Hoppas jag ska finna några som ställer upp på att bli fotograferade också :-)

Fotot har jag fått låna av Mikabella.

Gästbloggare med vacker mor

Denna vackra kvinna fann jag på Wildhearts blogg: En kamera, ett liv och vi ska snart få veta mer om henne.

Redan nu kan jag avslöja att denna skönheten blev januari månads ängel :-)

Medkänsla

De senaste dagarna har varit kantade av nya budskap om dödsfall. Allt jag kan säga är att jag känner med dem som sörjer!

Årets Ängel 2009

Så har Alla Dessa Vackra Kvinnor utsett Årets Ängel 2009.

Anita Andersson i Brunskog tog hem titeln med god marginal. Hon är en otroligt vacker och inspirerande kvinna som sjuder av liv och strör glädje omkring sig. Anita är en värdig vinnare av titeln.

Bilderna är tagna, med en allt för dålig kamera, under modevisningen på Mimmi Design i augusti 2009. Klicka på bilden för att se en större kopia. Bilden får kopieras, tryckas eller brukas på önskvärt sätt för att sprida glädjen vidare till andra. Copyright: Pennelinas Ordbruk

En liten teaser

Nu har jag fått lite nya bilder att inspireras av. Imorgon ska jag gå igenom bilderna, men jag tänkte ni skulle få en liten teaser:-)

Se, dessa två härliga jäntor mötte jag strax efter att jag klev ur bilen, och till min förvåning så ställde de glatt upp på fotografering då jag berättade om bloggen och boken:-)

Vilken härlig utstrålning de har! Se och inspireras ni kvinnfolk runt omkring i världen - här har ni naturlig skönhet så det tistrar om det! Spontan och utan krusiduller.

Det kommer mera om dessa två senare och så ska jag berätta mer om en ängel som plötsligt korsat min väg... Nej, jag talar inte om Hanne, den här gången! Du får se imorgon, eller så...

Kram på er alla som tycker om naturlig skönhet!

Svårfångade skönheter

Om ni visste vad svårt det är att få tag på kvinnor som ställer upp spontant på bild. Det är illa att så många kvinnor går omkring där ute - utan att förstå hur vackra de egentligen är!

Desperation kräver nya metoder så jag stack kameran i min sons händer och sände iväg honom med vårt Norgebesök. Det lyckades bättre:-)

De bästa bilderna visade sig vara de där något djur distraherade "offret", som här med Milo. Han tycker heller inte om att bli fotograferad, men vad gör det när man får uppmärksamhet av en så flott jänta som Hanne.

(Jag blev lite fundersam då jag fann denna fjäder på platsen hon suttit. Kan det vara så att...?)

Tillbaka till verkligheten nu... Till veckan kommer det en hel hög nya bilder och då kommer jag också uppdatera boken och bloggen.

Det börjar närma sig slutet på uttagningen av "Årets Blok", och även om många verkligen uppskattat mitt initiativ och blivit inspirerad av bilderna och texten i boken så finns det så många duktiga bloggare där ute, så jag tror inte jag kommer att vinna.

Vinsten för mig är att jag kom igång med skrivandet på allvar och att jag får komma på flera bokmässor redan i höst. Tänk dig mig som älskar böcker på bokmässa! Det blir som ett litet barn i en godisaffär:-)

Dessutom, som bonus, har jag fått kontakt med så många trevliga människor! Det har verkligen berikat min tillvaro:-) Nu ska jag ut och fortsätta med att försköna trädgårdslandet.

Kram på er från Pennelina

Hur har du det med vingarna idag

Om man ber någon om att ge en beskrivning av hur de ser på sig själv händer det ofta att man inte känner igen personen de beskriver. Vet du hur andra uppfattar dig?

Att vi fostrats till ädla ideal eller religiösa värderingar är inte det samma som att vi verkligen lever i ljuset av dess insikter. Snarare kan de bli en börda som tynger oss och öppna dörrar till mörka rum i vårt inre.

När ljuset inom oss är mörker kan vi lätt gå vilse i oss själv och uttrycket vi ger utåt blir både förvirrat och motsägelsefullt. I det tillståndet är det svårt att uppleva något gott, speciellt med sig själv.

Jag tror inte att det är våra erfarenheter som gör oss nedstämd. Många av dem som gått igenom de mest hårdföra prövningar här i livet är bland de mest positiva och glada människor jag mött. Nej, jag tror det handlar om en grundläggande personlighet, ett sinnenas tillstånd.

Kan man ändra sin personlighet? Ja, det kan man. Med målmedvetenhet och tålamod. Allt vi har med oss sitter inte i generna. Vi har dessutom en outtömlig källa att ösa ur om vi ser på allt som hela vår släkt bidragit med genom tiderna. Välj och vraka!

Vem är du? Vem vill du bli? Hur har du det med vingarna idag?

Länk: Även på Pennelinas Ordbruk

Spegel, spegel

Jag ska ärligt erkänna att när jag träffade min man så tyckte jag att han var den lycklige, för han fick ju leva med mig. Han var inte direkt högvilt, med sin barlast. Jag däremot var ung, fri och hade ordnad ekonomi - och outtömlig erfarenhet av livet.

Det tog några år innan jag insåg vem som var ängeln i vårt förhållande. Tack och lov att jag inte såg det då vi träffades, för helt plötsligt kände jag mig inte värdig att knyta hans skor.

Sakta men säkert lärde han mig att se mig själv med hans ögon, och jag blev förvånad över vad jag fann. Idag vet jag att vi verkligen är födda för varandra. Vi gifte oss av kärlek till trots för alla olyckskorpar och råd om att ta till förnuft. Men vad gör man inte när hjärtat tar över förståndet...

Det finns många som oss där ute. När man minst anar det stöter man på dem, och visst är det inspirerande att se att vi inte är ensamma om att vara lite galna.

För det hjälper med lite galenskap i en värld som förändras snabbare än vi kanske förstår. Välfärd och trygghet har inte samma mening längre. Kristider har en förmåga att plocka fram antingen det bästa eller det sämsta hos oss.

Stress, sömnlöshet och oro gör oss inte vackrare och det får oss ibland att förbise de mirakel som sker omkring oss. Det gäller att skapa frizoner i vårt liv. Om det så är en resa eller en kärleksfull kyss, en vecka eller ett ögonblick, spelar ingen roll.

Ibland räcker det med ett minne eller en tanke. Det viktiga är att vi gör det, att vi söker efter platser och stunder där vi kan vara oss själva. Ensam eller tillsammans med någon vi är trygg med.

Någon som ärligt kan svara oss, och säga det vi så väl behöver höra, då vi frågar: Spegel, spegel på väggen där...

Att fånga en ängel på bild

Vart finner jag skönheten i vardagen? Jag ser den överallt omkring mig, i naturen, hos djuren och i de människor jag möter. Det gäller att se med mer än bara ögonen.

Skulle jag gå med en kamera i beredskap hela tiden, skulle jag ändå missa många vackra bilder. Jag hinner inte få igång kameran. För det är där vi finner den, skönheten - i ögonblicket!

Rörelser och minspel skiftar varje sekund, liksom livet i sig med all glädje och sorg. Insikter lyser upp och hopp lyfter tunga axlar. Ändå skulle jag inte få med allt på en film, eftersom jag inte kan registrera allt som sker omkring mig på samma gång.

Nej det är inte lätt att fånga skönheten på bild, men det är inte meningen att vi ska nöja oss med att bläddra i en bok eller se på bilder. Skönhet ska upplevas, och det är en färskvara.

Mia, pastorns dotter och inspirationskällan till det jag skriver här, verkar helt chockad över hur jag beskriver henne. Hennes man är däremot helt enig, och det förvånade mig inte att en gammal dikt han skrivit till henne beskrev henne på samma sätt som jag beskrivit henne.

Hon såg lite bedrövad ut då jag kom farande med kameran. Efter allt jag sagt och skrivit förstår jag hennes prestationsångest, men den är onödig. Hon är en otroligt skön varelse att vara nära.

Jag kan inte bifoga Mia med boken eller inläggen på bloggen, men jag är säker på att det finns en Mia kring dig också! Har du inte upptäckt henne ännu, så ta ett djupt andetag och se efter igen. Du kommer behöva det, för när du finner henne är det lätt att tappa andan eller att helt enkelt glömma bort att andas.

Dessa jordiska änglar finns omkring oss. De hörs och syns, men är ofta missförstådda, och trots allt gott de gör så är deras goda på något sätt osynligt. Det finns de som lyckats, men det är näst intill hopplöst att fånga en ängel på bild.

Den vackraste kvinna jag sett

Hon satt på en stol i ett hörn, i ett omklädningsrum för damer, och tittade på kvinnorna som gick förbi. Hon nickade tyst och sa ett och annat uppmuntrande ord till de förbipasserande. Jag glömmer aldrig ljuset i hennes blick.

Hon var från Danmark och hade passerat nittioårsdagen ett par år tidigare, men hon såg inte ut att vara en dag över sjuttio. Sådan frid hon utstrålade och harmoni. Hon verkade ha all tid i världen.

Hon hade en lång vit klänning och vackert silvergrått hår som blänkte i ljuset från taklamporna. Jag skulle gärna haft just den nyansen på ljuset i belysningen hemma. Det har med Kelvin att göra, hur varmt eller kallt ljuset är. Hur som helst...

Vi träffades några gånger om året i början av nittiotalet. Jag lät mig imponeras av hennes ungdomlighet och beslutsamhet. Hon reste inte ensam, utan i gott sällskap, men hon gjorde det utan att låta några siffror på ett papper avgöra om hon var för gammal.

En dag stannade jag upp och berättade för henne vad jag tänkte, och att hennes skönhet tog bort all min oro över att åldras. Hon log brett och berättade att hon lagt märke till mig också, speciellt mitt vackra långa hår. I hennes ögon såg jag ut som en ängel. I mina ögon är hon fortfarande den vackraste kvinna jag någonsin sett.