Livet är för kort för onödigt lidande

Härligt ofullkomlig och obotligt optimistisk ser jag fram emot det nya året!

Förra året fokuserade jag på att finna den där naturliga skönheten hos mig själv som jag finner i alla andra. Glädjande nog fann jag faktiskt nog för att möta det nya året med nya ögon.

Jag är mer tolerant med mig själv idag, vilket gör att jag mår bättre. Klart att jag har sidor jag måste jobba vidare på, men jag börjar få perspektiv på vad som är rimligt att kräva av mig själv.

2012 ska bli ett år då jag tar för mig mer, utan att för den skull bli självcentrerad. Lite egoism kommer jag tillåta mig. Så där lagom så att det gynna dem omkring mig.

Livet är för kort för att lida i onödan. Jag vet, för jag lever med kronisk smärta och sjukdom som hindrar mig från att göra det jag har lust med, både privat och i mitt yrke.

Jag kan inte styra över allt, men jag kan låta min livsglädje bubbla över och färga min vardag underbart silvergrå.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Spegelångest

Läste i tidningen att många (läs massor av) kvinnor lider av spegelångest och tackar min skapare över att jag inte är en av dem.

Skulle jag mot all förmodan komma dit kommer jag omedelbart slänga ut teven och sluta läsa kataloger och magasin som lyfter fram dagens skeva bild av hur en kvinna ska se ut.

Nästa steg vore att uppsöka närmaste äldreboende för att påminna mig om hur vackra människor bli med tiden om de får åldras naturligt.

Klart att jag inte vill vara för överviktig, då det påverkar hälsan negativt, men jag vägrar att finna mig i att en mogen kvinna ska se ut som en fjortonåring med Dolly Partons bröst!

Nej, får jag spegelångest är det dags att komma mig från soffakroken (ännu mer), ut i naturen och njuta av tanken att om jag hade varit född för hundra år sedan hade jag varit helt perfekt (om är jättedöd på grund av mina skavanker med hälsan ;-))!

Kramar från mig <3<3<3

Skulle ha bakat semlor idag

Men jag är inte alls iform för sånt idag, så jag får njuta av semeltårtan som gubben köpt.

Och så kan jag njuta av det som min familj skrev om mig förra månaden. Vilka underbara män jag har!

Kramar från mig <3<3<3

Av största vikt inför vår framtida vikt

Jag som liten i full färd med att lära mig ett sunt förhållande till mat och godis.

Det är sant som det sägs att goda vanor grundläggs redan i barndomen.

Själv hade jag inga som helst problem med övervikt som barn, snarare tvärt om. Farmor försökte alltid göda mig när jag var där, vilket egentligen var lite lustigt då hon var den smalaste människa man kunde tänka sig.

Visst hade jag också mathysteriker runt mig. Människor som hade de konstigaste idéer om diverse dieter och bantningsmetoder - eller som antingen vräkte i sig mat, svalt sig eller alternerade mellan bägge metoderna.

Klart att jag noterade det men jag valde hellre en rå otvättad potatis än en bakelse för jag var inte förtjust i varken socker eller fett. Jag antar att det var min räddning.

Inget var förbjudet att ära när jag var liten. Fanns det i skåpen så var det bara att ta. Nu hade vi sällan läsk mer än vid högtider och speciella tillfällen, men visst fanns det godis och snacks emellanåt. Inte dagligen, men inte heller bara på lördagar.

Vi var inte fixerade vid mat, utan för oss var det viktigt att ta vara på tiden och att må bra på alla sätt!

Jag tror att det bästa man kan göra för ett barn är att ha ett avslappnat förhållande till mat och att duka matbordet med en trevlig och inbjudande atmosfär. Det är ju inte så lätt att ändra på det när man blir äldre...

Kramar från mig <3

Jag har funnit mig en kvinna

Det är lång mellan gångerna, men ibland händer det... ja, att man finner någon som inte skyr kameran likt vitlök och gamla svettiga strumpor!

Här ser ni en dam i sina bästa år! Det är hon oberoende av hur gammal eller ung hon är, för vi är född samma år ;-) Vi delar massor av intressen, något som visat sig knyta ihop våra livsöden gång på gång. Här finns ingen slump, kan jag intyga!

Jag kommer tillbaka och berättar mer om denna skönhet så snart jag får det lite lugnare.

I brist på kvinnor

Året har börjat riktigt bra, trots kyla och snö. Det enda jag kunde önska är fler kvinnor som ställer upp på fotografering.

Jag har grävt lite i mina mappar och funnit en bild som jag tycker passar till det jag vill skriva om idag. Jag har nämligen tänkt lite på vad som kan förgylla vår vardag - och då tänker jag mest på oss som spenderar mycket tid ensam i hemmet.

Svaret jag kom fram till var vackra blommor och bilder på leende ansikten.

För blommor behöver kärlek, omvårdnad och att vi talar med dem. Min son kom skrattande in i köket här om dan och undrade om jag gick och pratade med mig själv. Jag gav honom en leende till svar och han nickade menande när han insåg att hans far inte alltid är den mest pratsamma man kan omge sig med. (Inget ont i det, för dess emellan pratar han oavbrutet :-))

Leendena behövs för att de smittar, och går man ensam långa stunder så är det lätt att gå miste om så många av dessa underbara och rynkbildande munrörelser - och det vore en stor förlust för både själ och hjärta!

Utan skönhet, glädje och humor blir världen så trist.

Träffsäkert

Vackra kvinnor finns det överallt, det är ett som är säkert! Jag kommer tillbaka och berättar mer om damen på bilden lite senare :-)

Styrka i all enkelhet

I måndags var jag till Luossastugan tillsammans med klassen och fick vara med på en underbar guidad tur av Linda Rattfeldt, som berättade och sjöng sig igenom Dan Anderssons liv.

Linda gjorde ett gott jobb och jag tycker att hon funnit balansen mellan sin egen person och talang och huvudpersonen i fråga. Hennes styrka och utstrålning tog inte överhand utan den förstärkte bara Dan Anderssons storhet. Det är bra gjort!

För mig är det enkla och simpla i miljön kring och i Luossastugan inte en brist eller ett tecken på fattigdom, utan en underskattad form av rikedom. Det kanske är därför jag finner så mycket skönhet överallt...

Släpp lös teaterapan i dig

Jag var på Västanå Teaters föreställning Kalevala den här veckan. Det var en underbar upplevelse! Bara att se så många härliga människor släppa lös kreativiteten utan hämningar var otroligt inspirerande.

Kvinnorna i teatergruppen var inte ett dugg blyga, utan ställde glatt upp på att bli fotograferade - till min stora glädje! Jag skulle ha haft mer ork och tid bara, till att frossa!

Jag fick sådan lust att börja spela teater eller att vara med i en revy... som om jag inte har nog strängar på min lyra redan ;-) Men det verkar så befriande, så förlösande.

Se bara på dessa flotta damer, på bilden nedan! Kan man annat än ryckas med i deras glädje och värme?

Nej, av med TV:n någon gång emellanåt och upplev kultur på plats. Det förtjänar både du och de som jobbat hårt för att glädja oss med sina talanger.

Någon som vet vad dessa vackra kvinnor heter? Skriv gärna en liten kommentar :-)

Upputsning och kvinnligt besök

Jag tyckte att det var dags för en liten upputsning. Jag var inte helt nöjd med färgerna på den förra designen, inte ens då jag valde den, men nu känns det bättre. Lite mer personligt.

Jag har också fått en del förfrågningar om när jag ska börja skriva om vackra män. Ja, det är män som undrar;-) Då jag hade en plan om att göra det i framtiden så tänkte jag att jag kunde smyga in några här.

Ärligt talat hade jag inte tänkt skriva om vackra män (även om jag tycker att män är vackra) - utan om "Alla dessa underbara män". För tänk hur många guldklimpar som går omkring där ute... Hur som helst så gav det mig idén till underrubriken på bloggen.

Jag har haft svårt under de senaste veckorna att finna offer att fotografera. men nu har det hänt något positivt. Vi har kvinnlig fägring från Norge på besök:-) Det kommer mer om det lite senare, för jag hoppas att hon ställer upp!

Tills vidare får vi nöja oss med ett fotobevis på att hon verkligen är här... numera är det fler par med skor i hallen;-)

Du är dyrbar och unik

I brist på kvinnor att fotografera tog jag mig en tur i skogen med kameran i högsta hugg. Så mycket vacker jag fann...

Jag erkänner, jag har fått lavar på hjärnan. Ju mer jag förstår om dem desto mer älskar dem. Det som ser annorlunda och oansenligt ut kan faktiskt vara något som sprider glada budskap om ren luft och oförstörd natur. Hur dyrbart är inte det!

Det är precis som med oss människor. Ibland måste vi veta mer om någon för att förstå hennes verkliga värde. Kom ihåg att du är dyrbar och unik!

Glöm inte att slänga ut ormen

Nu är sommaren onekligen här! Efter en period av obarmhärtig värme har regnet kommit och det grönskar och frodas i varje snår. Värmen gör många av oss lite avslagen, så det är skönt med omväxling.

Det är så inspirerande att gå runt bland alla blommor och växter, och uppleva alla färger och dofter. Det är nästan så att jag får en känsla av att vara i Edens lustgård.

Jag såg min "Adam" löpa över gårdsplanen under de sista regndropparna av en häftig åskskur. För mig är han verkligen den ende mannen på jorden och vi är i sanning skapta för varandra - på gott och ont.

Jag ser fram emot en lång skön sommar...

Turligt nog är det ett tag fram tills frukterna mognar, så passa på du också att bli en "Eva" i ditt eget paradis - men glöm inte att slänga ut ormen;-)

Personlig frigörelse

Frigörelse är ett stort ord som ofta används i samband med kvinnor, men den viktigaste frigörelsen sitter inte i den från män - utan i att kunna frigöra positiv energi och kreativa tankar.

Hade jag inte gått igenom en så kallad personlig frigörelse så hade jag inte varit mottaglig för inspirationen, när den kom till mig vid mötet med pastorns dotter.

Hade jag inte upplevt Mia på det sätt som jag gjorde så hade jag inte börjat blogga om vackra kvinnor, och då hade jag i sin tur inte sett det jag ser idag...

För jag ser på kvinnor på ett helt nytt sätt. Jag ser potentialen, det vackra, personliga, ögonblicken av fullkomlighet. Det har verkligen satt guldkant på min tillvaro.

Igår var det genrep inför Lysviksdagen och jag fann mig själv i ett litet paradis för en "alla-dessa-vackra-kvinnor-bloggare". Där fanns allt det jag skriver om. (Jag kommer tillbaka med bilder, för idag går årets upplaga av Lysviksdagen av stapeln.)

Allt som behövdes för att jag skulle se med öppna ögon på omgivningen var lite personlig frigörelse.

PS! Tala om frigörelse! Jenny från Lysviks Chicken Stompers gav fler än sig själv ett lyft. Här på bilden, fotograferad av min man, svävar hon fritt:-) DS!

Den vackraste kvinna jag sett

Hon satt på en stol i ett hörn, i ett omklädningsrum för damer, och tittade på kvinnorna som gick förbi. Hon nickade tyst och sa ett och annat uppmuntrande ord till de förbipasserande. Jag glömmer aldrig ljuset i hennes blick.

Hon var från Danmark och hade passerat nittioårsdagen ett par år tidigare, men hon såg inte ut att vara en dag över sjuttio. Sådan frid hon utstrålade och harmoni. Hon verkade ha all tid i världen.

Hon hade en lång vit klänning och vackert silvergrått hår som blänkte i ljuset från taklamporna. Jag skulle gärna haft just den nyansen på ljuset i belysningen hemma. Det har med Kelvin att göra, hur varmt eller kallt ljuset är. Hur som helst...

Vi träffades några gånger om året i början av nittiotalet. Jag lät mig imponeras av hennes ungdomlighet och beslutsamhet. Hon reste inte ensam, utan i gott sällskap, men hon gjorde det utan att låta några siffror på ett papper avgöra om hon var för gammal.

En dag stannade jag upp och berättade för henne vad jag tänkte, och att hennes skönhet tog bort all min oro över att åldras. Hon log brett och berättade att hon lagt märke till mig också, speciellt mitt vackra långa hår. I hennes ögon såg jag ut som en ängel. I mina ögon är hon fortfarande den vackraste kvinna jag någonsin sett.

Rätt perspektiv

Egentligen är det här med skönhet inte så komplicerat. Inte om jag låter det komma till mig naturligt och inser min roll i det hela, i ett vidare perspektiv.

Jag är inte kompetent att bedöma mitt eget utseende, så är det bara. Dessutom är det inte jag som ska titta på mig, så vad spelar det egentligen för roll vad jag menar. OK, det är trevligt att känna sig vacker, men du förstår säkert poängen.

När jag gick i femteklass hände det något förskräckligt! Min näsa började växa. Det var en helt naturlig del av utvecklingen, men jag var inte van att se den hela tiden och jag led otroligt mycket, i det tysta. Visst slog mig tanken på att göra en skönhetsoperation och rätta till "felet". För jag hade helt enkelt den fulaste näsan i stan. Den var stor, skrymmande och hade fått en tydlig knöl också...

Idag är jag glad och stolt över min näsa. Den är troligen ganska normal i storlek och form. Jag behöver dessutom inte se mig själv i spegeln för att se den, för mina söner har fått exakta kopior av den - och deras näsor är det alls inget fel på!

Nej, efter att ha bränt så många timmar av mitt liv på att oroa mig för något så banalt så har jag ett gott råd att ge: Vill du känna dig lite extra vacker? Sätt dig då själv i en miljö där du känner dig trygg och till freds, slappna av och se på problemen i rätt perspektiv.

Skönhet kommer inifrån

Innan jag berättar mer om källan till min inspiration så önskar jag ta tillfället i akt att tala lite mer om hur jag ser på skönhet.

För mig är skönhet verkligen något som kommer inifrån. Vad jag tycker är vackert påverkas av upplevelser jag haft och relationen jag har till den eller det jag berörs av. Jag känner mig välbekant i uttrycket att "domen vilar i betraktarens öga".

Naturligtvis kan även en gråsten vara vacker när solen lyser på den, och på samma sätt kan vi människor göra varandra vackra. Vi speglas i varandra.

Tänk bara vad ett litet leende kan åstadkomma, eller några vänliga ord i en kö eller i ett väntrum. Livet får en aldrig så liten guldkant om vi tar vara på möjligheten att lyfta fram det vackra både i och omkring oss.

Numera vet vi att vi inte uppfattar det vi ser på samma sätt, även om vi ser på samma sak, eftersom ögat och hjärnan gör sin egen individuella tolkning av vad vi ser. Så med alla våra olika referenser är det nog tur att vi har olika tycke och smak, för annars skulle det vara många kvinnor som löpte efter min man.

Jag menar att skönhet inte har med utseende, ålder, nationalitet eller form att göra. Den kommer inifrån dig genom din personlighet och utstrålning, och inifrån mig när jag ser på dig med kärlek och tålamod.

Varför skriver jag om vackra kvinnor

Varför skriver en heterosexuell lyckligt gift tvåbarnsmor om vad hon menar är vackra kvinnor? Ja, det kan man undra, men jag hoppas att det jag skriver här på bloggen/i boken ger ett klart svar på den frågan.

En sak är säker, idag njuter jag verkligen av allt det vackra jag ser omkring mig, men det har inte alltid varit så. Hur jag ser på skönhet och hur jag uppfattar och definierar vad som är vackert påverkas i hög grad av miljön som omger mig och hur jag mår just där och då.

Med miljö menar jag även de människor som jag umgås med eller har någon form av relation till. För att ha energi över till att ta in intryck och tänka upplyftande tankar måste jag värna om min egen inre harmoni.

Det har tagit många år att komma hit, men jag tror inte att jag någonsin känt mig så trygg på mig själv. Det känns som om jag äntligen börjar bli vuxen och att jag vågar bejaka min egen kvinnlighet på ett nytt sätt. Jag är pojkflicka i grunden så höga klackar och örhängen är inget för mig, men jag kan för den skull tycka att det är snyggt på någon annan.

Jag tror att denna nyvunna trygghet har öppnat mig för nya intryck, och även om jag alltid uppskattat skönhet så känns det som om något vaknat till liv i min själ. Allt började med att jag mötte en kvinna på en begravning...