Pastorns dotter

Det var på middagen efter begravningen av min bäste vän som jag såg henne. Ur sorg, minnen och skratt klev hon upp och tog över hela min uppmärksamhet.

Hon gav mig ingen ro, och jag kände att jag sökte efter henne och att jag letade efter anledningar att se åt hennes håll. Jag ska ärligt erkänna att jag slogs totalt ur balans av hennes genuina skönhet.

Hela hennes personlighet var vacker. Hennes glädje och livfullhet. Hon var en sådan person som man bara vill ge en kram - eller tio... En sådan om vilken man säger "Kan vi inte behålla henne", men mer som en retorisk fråga än en undran.

Jag tyckte om att se på hennes ansikte, hennes hår, hennes kropp, hennes kläder... allt var i harmoni med varandra. Jag undrade om hon själv var medveten om hur nära fullkomligheten hon var, men jag menade att en begravning av hennes svärfar inte var helt rätt ställe att ta upp frågan.

Nej, det finns inget sexuellt över mina tankar och känslor när jag tänker på pastorns dotter! Det kanske låter så, men det är i så fall dina tankar, inte mina. Jag fick bara en sådan brinnande lust att visa fram henne för hela världen som ett gott exempel på hur en vacker kvinna ser ut i verkligheten. Det var där och då jag fick idéen till "Alla dessa vackra kvinnor".

Det tändes en längtan i mig att väcka oss kvinnor till liv, att få oss alla att se att vi är så mycket vackrare än vi själva förstår. Några kilo för mycket eller för lite, ett ärr eller vad det nu kan vara är inte det som definierar vem som är vacker eller inte.

Frågan var bara hur jag skulle kunna tala om detta för kvinnan som inspirerat mig, utan att framstå som tokig. Det fick bli en senare fråga, för efter några dagars funderingar gav jag efter för lusten att skapa ännu en blogg.

Du förstår det helt rätt om du tror att jag skriver lika mycket för andra som för mig själv, och jag kan inte uttala hur mycket det har förändrat mitt liv att möta pastorns dotter - om än på en begravning!