I augusti är det 22 år sedan som jag blev mor, fem dagar efter min lillasyster föddes. Det här är sista bilden vi tog innan mamma fick Hannadi.För den som undrar hur det känns att vänta barn samtidigt som sin mor kan jag tala om att det är något jag önskar att fler fick uppleva. Jag kände mig inte ett dugg snuvad på upplevelsen att få mitt första barn, utan njöt att att mamma och jag gick igenom våra hormonknäppar samtidigt.
Hade inte hon snittat skulle vi kanske fött samtidigt, nu fick hon kejsarsnitt på den dan min förlossning var beräknad till. Jag gick som sagt var över några dagar...
Mamma och pappa blev föräldrar tidigt, och sent... båda har gift om sig och fått barn. Trots att jag varit pappas flicka så påverkades inte relationen till honom när han fick barn igen, medan mamma och jag har fått ett mycket starkare band mellan oss. Inte så att vi är mer beroende av varandra... nej, det här är något annat som är svårt att förklara för den som inte upplevt det.Klart att jag begriper att inte alla skulle uppfatta situationen som jag gjort, och jag menar inte att detta gör mig märkvärdigare eller smartare än dem som inte varit med om samma sak. Det är bara en erfarenhet som förändrat min syn på min mor och på livet i stort.
Idag är det mödrarnas dag och i det här huset är männen tämligen däckade efter en tuff vecka med mycket jobb, kantat av sjukdom. Yngsteman är hos vänner och skapar ljuv musik, men kommer hem fram på dagen. Så, gotterierna ska jag göra själv och i år blir det smörgåstårta :-D Det var längesedan jag gjorde en riktig smörgåstårta... som jag, som vi, har längtat!
Foto: Min make och min far.


