Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Sjukt bra morsa - Yngsteman gästbloggar

Då sitter man här drygt 22 år efter att morsan och farsan planlade sitt andra barn...

...tiden har gått fort när man tänker tillbaka på allt som hänt i mitt liv.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om min morsa, men jag kommer väl på något under tiden jag skriver.

Hon har alltid varit där för mig och hjälpt mig när jag har behövt hjälpt, tröstat mig när jag vart ledsen och torkat mina sår när jag ramlat, jag skulle nog aldrig kunna byta ut henne för allt guld i värden.

Jag kanske inte har varit den perfekta sonen, men jag har i alla fall prövat att göra mitt bästa så att morsan ska ha haft det lätt att ta hand om mig, helt tills jag kom upp till tonåren, då fick hon det mer intressant.

Hon gav aldrig upp på varken mig eller brorsan, hur illa vi än betett oss, vi har nog aldrig menat att göra henne illa men vi kanske inte alltid gjort vad som är bäst för henne.

Jag mins när jag var liten och fortfarande gick skolan, då mamma var som mest sjuk, när jag kom hem och såg en ambulans utan för huset, då trodde jag först det var kört, men efter några minuter kom hon ut liggande på båren nästan leende.

Hon har alltid varit stark och aldrig gett upp hur svåra saker än har varit. Hon har kämpat i över 20 år ihop med en glömsk och hopplös, men också en underbar, pappa.

Hon älskar verkligen honom och det syns på henne, varje gång dom diskuterar (också känt som bråkar) behöver bara pappa le mot henne så tänds gnistan av kärlek upp igen, hon har aldrig varit lång sur, och med lunga ord är det inte svårt att lunga ner henne efter en het diskussion.

Hon älskar sina djur där hemma på gården, speciellt sina hönor vill jag tro, det är inte ofta något ringer till mig och berättar att hon har en höna i sin säng, jag tror dom flesta ville ha slaktat den när den hade varit sjuk eller dålig.

Jag är glad för att ha min mamma, och jag skulle aldrig byta ut henne!

Yngsteman (som också tagit bilden)

Inte bara bara - Äldsteman gästbloggar

Så mamma bad mig om att skriva lite om henne, ja hur börjar man...

Jag har ofta fått höra från vänner att dom kunde tänka sig att byta föredrar med mig, varför skulle man vilja det frågar jag mig. Jag vet att jag aldrig skulle bytt ut mina, för utan dom hade jag inte varit den jag är nu.

Mamma har jag alltid varit stolt över att kunna säga att det är min mamma. Och jag tror aldrig att jag kommer att säga något annat. Mamma är värdens bästa mamma i mina ögon, jag kunde aldrig fått en bättre mamma.

Även om vi inte alltid är eniga i allt, så vet man att alltid så blir det bra till slut. Det är inte alltid bara bara att ha en mamma som alltid vill mitt bästa. Men det är väl såna saker mammor vill. Och det är väl inte alltid barn ska vara eniga med vad mammor vill.

Man kan säga mycket om mamma men jag vet att jag alltid kommer att vara stolt över henne. Och kommer alltid att vara där för henne som hon alltid har varit för mig.

Äldsteman (som även tagit bilden)

Maj månads ängel

Min mor blir maj månads ängel här på bloggen, och det inte bara för att det nyss varit morsdag!

Hon förtjänar titeln mer än nog och jag hoppas den ska komma till stor glädje och inspirera till många goda erfarenheter. Mamma har alltid vågat följa sitt hjärta och har på många sätt påverkat mig att bli modig och självständig.

Stor kram till en underbar kvinna!

Grattis på morsdag alla mammor!

I augusti är det 22 år sedan som jag blev mor, fem dagar efter min lillasyster föddes. Det här är sista bilden vi tog innan mamma fick Hannadi.

För den som undrar hur det känns att vänta barn samtidigt som sin mor kan jag tala om att det är något jag önskar att fler fick uppleva. Jag kände mig inte ett dugg snuvad på upplevelsen att få mitt första barn, utan njöt att att mamma och jag gick igenom våra hormonknäppar samtidigt.

Hade inte hon snittat skulle vi kanske fött samtidigt, nu fick hon kejsarsnitt på den dan min förlossning var beräknad till. Jag gick som sagt var över några dagar...

Mamma och pappa blev föräldrar tidigt, och sent... båda har gift om sig och fått barn. Trots att jag varit pappas flicka så påverkades inte relationen till honom när han fick barn igen, medan mamma och jag har fått ett mycket starkare band mellan oss. Inte så att vi är mer beroende av varandra... nej, det här är något annat som är svårt att förklara för den som inte upplevt det.

Klart att jag begriper att inte alla skulle uppfatta situationen som jag gjort, och jag menar inte att detta gör mig märkvärdigare eller smartare än dem som inte varit med om samma sak. Det är bara en erfarenhet som förändrat min syn på min mor och på livet i stort.

Idag är det mödrarnas dag och i det här huset är männen tämligen däckade efter en tuff vecka med mycket jobb, kantat av sjukdom. Yngsteman är hos vänner och skapar ljuv musik, men kommer hem fram på dagen. Så, gotterierna ska jag göra själv och i år blir det smörgåstårta :-D Det var längesedan jag gjorde en riktig smörgåstårta... som jag, som vi, har längtat!

Foto: Min make och min far.

Sexbent skönhet på vägen till lycka

Mikabella heter en av mina bloggvänner. Hon är en livfull själ som gärna bjuder på sig själv!

Mikabellas blogg är en härlig blandning av ord och bilder. Hon står själv i centrum och ber inte om ursäkt för det. Jag gillar sånt! Medvetenhet och ödmjukhet i samma paket toppat med skönhet. Det är som ett Kinderägg för vuxna!

Jag föll för Mikabella redan första gången jag besökte hennes blogg. Visst kastade jag en extra blick på hästbilderna, det ska jag erkänna. Jag är ju hästmänniska själv och det är något speciellt med samspelet mellan människa och häst. Att Dubai sedan påminde mig om hästar jag själv haft gjorde det inte svårare, men det var helheten och harmonin som lockade mig tillbaka.

Mikabella har en fantastisk förebild i sin mor - och jag börjar se ett samband här, mellan trygga kvinnor och deras döttrar. Vilket ovärderligt arv detta är! Visst är pappan viktig, jag var själv pappas flicka så jag vet, men våra mödrar påverkar oss så mycket mer än vi förstår!

Jag har aldrig mött henne i verkliga livet, så allt jag har att gå på är hennes blogg - men jag tror inte att jag skulle bli besviken. Jag har dessutom fått tre bilder som jag kan använda, så jag är helt säker på att du kommer få möta henne igen på den här bloggen.

Bilden är använd med tillstånd av Mikabella.

Gästbloggare med vacker mor

Denna vackra kvinna fann jag på Wildhearts blogg: En kamera, ett liv och vi ska snart få veta mer om henne.

Redan nu kan jag avslöja att denna skönheten blev januari månads ängel :-)

Ny månad, nya kvinnor

Idag hade jag besök av en kvinna som var otroligt lik min mormor. Kan hända att jag blev lite i frispråkigaste laget, tack vare det. Å andra sidan kan det bero på att jag så sällan träffar folk utanför familjen. Lusten att plocka fram kameran fanns där...

Jag är i grunden en mycket social varelse, men omständigheterna jobbar inte alltid för mig. Sedan jag började skriva den här bloggen har jag börjat längta efter att träffa kvinnor - hey, fortfarande inte tal om dating, alltså! Nej, utan att uppleva dem och fånga fler ögonblick av naturligt vacker kvinnlighet.

Jag är inte bortskämd med att möta kvinnor i mitt eget hem. Här är det mest karlar i olika åldrar och fasoner:-) Mamma, som har varit här i fem dagar, har åkt hem så nu är det jag och mina tre män igen. (Min man och våra pojkar, alltså!) Det var därför gott att träffa en ny spännande kvinna, speciellt som hon var så lik min mormor.

Utrustad med penna och kamera tar jag ett djupt andetag och kastar mig med iver in i en ny månad med nya kvinnor att skriva om!

Tänk på hjärtat, ta en paus och ge en kram

Glöm inte att ta en paus ibland. Det är lätt att bara rusa på igenom livet. Med den värmebölja som vi haft den senaste tiden vore det inte helt fel med siesta under den varmaste tiden på dagen. Tänk på hjärtat.

Jag tog en paus från skrivandet igår. Som bloggare är det viktigt att det är jag som driver bloggen och inte tvärt om, att jag skriver för att jag har lust och inte för att det ska vara så.

Det är ju inte antalet inlägg i bloggen som avgör om det jag skriver är läsvärt eller inte. Så det var gott med en paus och att ta tid till att vara med min mor istället. Hon är bra på kramar, och det behöver jag aldrig en paus ifrån.

Personlig frigörelse

Frigörelse är ett stort ord som ofta används i samband med kvinnor, men den viktigaste frigörelsen sitter inte i den från män - utan i att kunna frigöra positiv energi och kreativa tankar.

Hade jag inte gått igenom en så kallad personlig frigörelse så hade jag inte varit mottaglig för inspirationen, när den kom till mig vid mötet med pastorns dotter.

Hade jag inte upplevt Mia på det sätt som jag gjorde så hade jag inte börjat blogga om vackra kvinnor, och då hade jag i sin tur inte sett det jag ser idag...

För jag ser på kvinnor på ett helt nytt sätt. Jag ser potentialen, det vackra, personliga, ögonblicken av fullkomlighet. Det har verkligen satt guldkant på min tillvaro.

Igår var det genrep inför Lysviksdagen och jag fann mig själv i ett litet paradis för en "alla-dessa-vackra-kvinnor-bloggare". Där fanns allt det jag skriver om. (Jag kommer tillbaka med bilder, för idag går årets upplaga av Lysviksdagen av stapeln.)

Allt som behövdes för att jag skulle se med öppna ögon på omgivningen var lite personlig frigörelse.

PS! Tala om frigörelse! Jenny från Lysviks Chicken Stompers gav fler än sig själv ett lyft. Här på bilden, fotograferad av min man, svävar hon fritt:-) DS!

Mångfald tilltalar mig

Jag kan inte minnas att jag någonsin reagerade över att mormor var superslank eller att mormorsmor var mullig. De såg ut som de skulle, i alla fall i mina ögon.

Jag funderade inte över hur klänningarna satt över bysten eller om de hade vackra ben, utan celluliter. Det sista mormorsmor funderade över var att banta. Hon var upptagen med att leva, något hon gjorde i nära på nittio år. Jag är så tacksam för det arv jag fått av dessa starka kvinnor.

Jag tror att jag tänker mer på mitt utseende än vad folk gjorde förr. Farfar färgade både håret och ögonbrynen på gamla dagar, och farmor fixade håret och sminkade sig hela livet. Det är inte det jag menar. Jag har märkt att media påverkat min självbild till den grad att jag har tappat bort vad som är normalt.

Väl medveten om att speciellt amerikanska serier och filmer ger mig en skev bild av verkligheten, så har jag en plan på hur jag ska få tillbaka lite av det jag förlorat. Jag har faktiskt redan börjat jobba på det lite smått...

Jag tänker se mindre på film och TV, och prioritera program från Europa. I exempelvis svenska filmer finns det faktiskt normala människor, även sådana med rynkor och valkar. Jag gillar det! Mångfald tilltalar mig. Det känns friskt och sunt.

En god förebild

Tyne Daly är en av de vackraste kvinnor jag sett. Jag tyckte om henne redan i rollen som Mary Beth Lacey, men se vad tid och erfarenhet har gjort med henne.

Jag har aldrig träffat henne så jag får hålla tillgodo med ett signerat foto som jag funnit på Internet. Poängen är dock den samma: vem kan vara rädd för framtiden, då den är så vacker!

Nu är det väl inte så här jag tänker mig henne, poserande för kameran. Nej, det är när jag ser henne på TV, som till exempel Maxine Gray i Judging Amy, som hennes rätta skönhet kommer fram.

Tyne Daly är en sådan där urmoder, eller kanske hellre en ur-mormoder som jag känner med när hon spelar ut hela sitt register: sorg, glädje, ilska, tafatthet och livsbejakande full blomning! Hon är äkta rakt igenom och är inte rädd att visa upp hela sig.

Hon är en kvinna som inspirerar, som ger mig framtidshopp och som får mig att vilja slösa på kramar och kärleksbetygelser. Hon påminner mig om mitt första intryck av min svärmor - kraftfull, sårbar och mycket vacker!

Det borde vara Mors Dag varje dag

Den bästa gåva jag kan ge min mor på Mors Dag gav jag redan för några veckor sedan: Insikten om vem hon är och varför jag blivit den jag är idag!

Det tog tid innan jag såg det, vem det var som var modig och ärlig mot sina drömmar och sitt hjärta. Nu förstår jag inte hur jag kunnat förbisett det! Jo, kanske...

Det måste ha varit att alla sa att hon gjorde så impulsiva och korkade val emellan åt. För visst vet väl alla att kvinnor är känslomässiga, hysteriska, överkänsliga och dumma nog att inte förstå sitt eget bästa. Min mor är inget undantag i mångas ögon, men inte i mina.

Jag har nämligen sett henne, lärt känna henne och blivit älskad av henne. Vad mer kan jag säga än att jag är så stolt över att få vara en dotter till denna underbara kvinna. Hon är en värdig Eva, en urmoder född av urmödrar. Jag hoppas och ber att jag kan bära hennes arv vidare.

En dag om året är inte nog för att uppvakta en mor som henne - det borde vara Mors Dag varje dag!