Nu ska det väl bli fart på kärringen!

Så har jag efter mycket om och men varit inne och fått andra dosen järn.

Jag hade hoppats på att hinna få åtminstone dessa två innan värmen kom tillbaka, och så blev det. Jag tar därmed på mig hela skulden för att sommaren varit så kass för många i år. Jag hade varit helt sängliggande i sommar om det varit varmt.

Skoven har hållit sig borta ett tag nu och jag stärks mer och mer i mitt hopp om att det tar år tills de kommer tillbaka. Vore sååå skönt! För då hinner förhoppningsvis läkarna få ordning på resten av kroppen undertiden.

Nu ska jag ärligt erkänna att jag inte behöver sitta tillsammans med två cancerpatienter på sjukhuset i några timmar för att känna mig lyckligt lottad! Det kunde vara så mycket värre, både för mig själv och för familjen. Detta kan vi hantera.

Det som är jobbigast är när läkarna säger en sak och gör en annan - för att de glömt eller inte haft tid att skriva ned ting i journalen! Det har kostat många onödiga tårar och dagar i sängen.

Nej, nu får det bli vilket väder det vill för mer förberedd än så här blir jag inte! Jag mår inte bra av tropiska nätter och supervärme, men det är ju bara sommar en gång om året. Nu är den dessutom snart slut så det finns en viss tidbegränsning för hur länge det kan vara varmt.

Och lite får man stå ut med, för det är så vacker när solen skiner... se bara här på Stora Lisjön...


Viktnedgången har stannat upp och gått lite åt andra hållet igen, men det har inte påverkat mig ett dugg negativt! Jag vet att det blir så här när jag kraschar, och att det ordnar sig då jag är på fötter igen, så varför stressa?

De där böckerna jag nämnde i förra inlägget har verkligen gjort susen. Ska igenom dem några gånger till, för de har så mycket godis för själen i sig.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Underbara och stärkande böcker

Jag är så glad för att det går att låna e- och ljudböcker på nätet!

Har man bara ett lånekort på ett bibliotek så har man tillgång till en fantastisk källa till rikedom. Jag lyssnar just nu på Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne och Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver.

Detta är balsam för själen...

Prata om att vara ute i god tid! Dessa böcker hjälper mig att hantera min reaktion emot det som sker i Norge just nu. Att sätta allt i rätt perspektiv i mitt liv. För det är lätt att drunkna i känslosvallet efter en sådan här händelse.

Jag är så innerligt tacksam över dessa två kvinnor och den kunskap som de generöst delar med sig av. För mig var det lite som att hitta hem, då jag använt mycket av detta för att hantera svåra situationer, sjukdom och smärta.

Kramar från mig <3<3<3<3
 ...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Det blir inga godisar idag

Men däremot en helt underbar lammfiol, ungstekta grönsaker och nybakta pitabröd.

 Schwarzwaldtårtan spar vi tills imorgon. Tiden räcker helt enkelt inte till och jag vägrar att stressa, så idag blir det en mandelkaka med jordgubbar och grädde istället. Inte så illa det heller!

Hoppas ni har en fin påsk!

Kramar från mig <3<3<3

Harmoni utan hierarki och småätande

I en värld där allt går allt fortare och där klimatet blir allt tuffare behövs frizoner och vattenhål för själen.

Jag börjar bli så innerligt trött på intriger och konflikter. Det är sånt som böcker, tv-serier och filmer består av i nittionio fall av hundra. För "så ska det vara".

Denna ständiga strävan att hålla stressfaktorn på topp är slitsam i längden och jag känner att jag vill bort ifrån det. Jag vill kosta på mig lyxen att må bra när jag vilar.

Något som fångat mitt intresse just nu är möjligheten att kommunicera med djur utan dominans och hierarki. I Emelie Cajsdotters bok Alla kungens hästar berättar hon om att det är möjligt.

Så, bredvid min säng ligger nu ett biblioteksexemplar av boken och väntar på att bli läst.

Jag ser fram emot att fylla min själ med sunda tankar!

Ärligt talat så tror jag inte att en bok som lugnar sinnena inbjuder till småätande på samma sätt som en spännande film på tv... men det tar jag som en bonus, även om det inte är något problem sedan jag slutade med snacks och godis!

Kramar från mig <3<3<3

Vi vet ju redan att kejsaren är naken

Att bara skylla på våra förändrade matvanor när vi talar om att vi som folk blir allt tjockare är inte rättvist.

När jag var barn fanns det ingen kanal som sände barnprogram i princip dygnet runt. Var man desperat och uttråkad på eftermiddagen kunde man se på finska program, eller serbokroatiska, men annat är på julaftonen var det dåligt med Disney. Jag skrattade när jag hörde en väninna berätta att hennes son lärt sig finska genom att titta på slika program.

Nej, vi hade inte lika mycket tid vid teven och dator var det inte tal om! Nog har vi blivit mer stillasittande med den nya tekniken och säkert har den kostat oss nödvändig nattsömn - som också hjälper oss att hålla vikten nere.

Snacks, godis, läsk och snabbmat i all ära men visst är det lustigt att vi blivit allt mer överviktiga i en tid då det producerats så många produkter med tomma kalorier. De flesta av oss har väl hört sagan om kejsarens nya kläder...

Själv jobbar jag vidare på att finna vägen tillbaka till min garderob, utan att banta eller följa diverse dieter, och även om jag lyckas så är utsikterna små för att ni får se mig i bikini på stranden i sommar. Men det har att göra med helt andra orsaker än att jag skulle skämmas över min kropp ;-)

Kramar från mig <3<3<3

En sann vän

Det där med vänskap är en hel vetenskap... och precis som med religion är det lätt att gå vilse i den!

Dessutom är vänskap ingen konstant tillstånd, inget fångenskap eller något man kan göra krav på, utan en gåva man ger någon - i mån av tid, ork och möjlighet! Du är den viktigaste för dig, och du måste våga sätta dig själv först - om du ska orka sätta ditt liv och din familj först.

Verklig vänskap påminner mycket om kärlek, och den bara finns där i bakgrunden av ens liv och är oberoende av tid och rum...

Det säkert finns människor kring dig som vill ha din vänskap och som blir sårade när de inte får tillräckligt mycket av din uppmärksamhet och tid. Människor som blir sårade för att du inte finns där när de behöver dig, och snart har vänskapen gått över i ovänskap och den bränner massor av energi. Det kan vara en stor sorg att förlora en vän, men också en lättnad.

Men vänskap ska inte vara tung att bära. Det ska vara något son stärker och lyfter bägge parter. En sann vän vågar säga ifrån när du är på väg att gå vilse, men respekterar dina val. En sann vän får dig att må bra och gör dig till en bättre människa. Vem vill inte ha en sann vän.

Bilden: Milo är en trogen vän.

Sluta banta

I Expressen lär de oss att "Så rasar du i vikt - utan att träna". Jag måste säga mig enig med de komiker som drivit med temat genom åren. De jag känner, både kvinnor och män, som bantar väger mer än de som inte gör det.

Nu har Lisbeth Stahre många goda idéer och tänkvärda förslag på hur man bäst tacklar viktminskningen, men att locka med slankning utan att behöva träna blir lite bakvänt. (Hon menar dock att motion minskar stress, till hennes försvar!)

Oprah hade ett gott tips i sitt program för några år sedan. Hon uppmuntrade alla att gå minst en kvart om dagen. Gå, ute i friska luften. Hon lovade att det skulle förändra vårt liv, ge oss nya friska tankar och några kilo mindre om midjan. Det är sunt!

Jag håller med henne om att vi behöver röra oss mer och bli flitigare på att vårda vårt inre. Framför allt behöver vi sluta banta!

Bilden är hämtad från Oprahs hemsida

Våga vara ful

Helen Hunt är en av de kvinnor som jag beundrar för sin förmåga att vara både vacker och äkta. Hon är full av uttryck och visar generöst upp hela sitt register.

Jag såg henne nyligen i "Then she found me" och slogs åter av hennes naturliga skönhet. Själv skulle jag inte vilja vara så smal som hon är, men det behöver inte vara fel för henne. Jag fick nog av det då folk trodde att jag hade cancer.

När vi vågar vara naturliga och avslappnade så kommer vi ibland, liksom Helen Hunt, göra miner eller rörelser som inte visar oss "från vår bästa sida".

Tänk vad energi som går åt om du alltid måste posera och tänka på hur andra kanske uppfattar dig, och vad stel och konstgjord du ser ut då. Nej, för att nå det som är äkta och vackert inom dig så måste du till och med våga vara ful.

Tänk på hjärtat, ta en paus och ge en kram

Glöm inte att ta en paus ibland. Det är lätt att bara rusa på igenom livet. Med den värmebölja som vi haft den senaste tiden vore det inte helt fel med siesta under den varmaste tiden på dagen. Tänk på hjärtat.

Jag tog en paus från skrivandet igår. Som bloggare är det viktigt att det är jag som driver bloggen och inte tvärt om, att jag skriver för att jag har lust och inte för att det ska vara så.

Det är ju inte antalet inlägg i bloggen som avgör om det jag skriver är läsvärt eller inte. Så det var gott med en paus och att ta tid till att vara med min mor istället. Hon är bra på kramar, och det behöver jag aldrig en paus ifrån.

God hälsa och odödlig skönhet

När man är inne i ett projekt eller har ett viktigt arbete att utföra stannar man sällan upp för att känna efter hur man mår. Själv fick jag ett brutalt uppvaknande när jag såg en bild av mig själv i en tidning.

Tyvärr var det för sent när bilden kom på tryck, för två dagar efter den togs låg jag på sjukhus. Det tog mig fyra månader att komma på benen igen, och ännu längre att komma tillbaka till vardagen.

I mitt fall handlade det om Prinzmetal's syndrom, som är en annorlunda form av angina. Den gör att jag har bättre och sämre dagar, och att jag måste äta medicin för att kroppen ska fungera som den ska.

En vän till mig sa en gång att han lärt sig att se när jag mådde bra genom att se vilken ålder jag såg ut att vara i. Såg jag ut som 40 mådde jag dåligt, såg jag ut som 20 mådde jag bra. Det var en komplimang vilket som, eftersom jag redan passerat 40.

Nu finns det många orsaker till att vi ser slitna ut och att skönheten inte kan nå ut till fullo ifrån vårt innersta rum. Många av oss har helt enkelt för stort ansvar och för många bollar i luften.
Det är många gånger som jag konstaterat att allt jag har gjort, och allt som jag inte klarade av att göra, var för mycket för mig!

Vad gör vi då om det inte finns någon medicin som botar eller någon möjlighet till vila eller avlastning. Tja, vi får väl göra som Mia och ta en utblommad maskros, önska något och sedan blåsa för blotta livet i hopp om att alla frön flyger sin väg.

Vem vet, kanske det är just din tur att bli välsignad med god hälsa och odödlig skönhet!