Man kan ju bara hoppas

Jag börjar bli så fruktansvärt trött på den kroppsfixering som råder idag.

Tänk om vi la hälften så mycket resurser och tid på att utvecklas som människor. Det vore något det! Å andra sidan tror jag inte på fixering av något slag.

Igår stod jag på sjukhuset och såg mig i spegeln och jag slog av glädjen över att ha en kropp! Den gör i och för sig inte allt som den egentligen ska, men mer än många andra kroppar.

Det är många som sliter med långt större problem än vad jag gör, och ska vi se till de extra kilon jag lagt på mig på grund av sjukdom så ska jag inte alls klaga.

Hade jag varit frisk i övrigt skulle de troligen aldrig funnits, men även om de gjort det så hade de inte hindrat mig från annat än att komma in i mina gamla kläder.

Nu handlar det här inlägget egentligen om vikt, utan på fixeringen av hur vi menar att en kropp ska se ut. Som tur är varierar idealen, och man kan ju bara hoppas att det kommer ett sundare snart.

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Protest!

Vid det senaste bullbaket passade jag på att baka ett par butterkakor.

Att jag lägger ut en bild på en av dem idag är för att jag hörde att det kommit ut en bok som uppmuntrar oss att se oss i spegeln och hata fettet på kroppen!

Aldrig i världen kan jag tänka mig att det kan vara bra för någon att tänka så!

Äter man för mycket, för lite eller för att trösta sig själv och man inte klarar av att få balans på egen hand är inte lösningen att hata sig ur situationen.

Själv skulle jag hellre lyssna på en god psykolog än på en kändis som funnit ett effektivt sätt att bli av med graviditetskilona.

Jag bestämde mig för att inte fokusera på min vikt under 2012, och det har verkligen berikat mitt välmående - trots att jag aldrig varit extremt viktfixerad!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Inte oväntat men välkommet

Ett utökat test visar att min tumör på den nedre magmunnen inte är elakartad.

Det tog över fyra veckor att få svar på proverna, men nu vet även läkarna det vi antog redan från början.

Det jag funderar över är bara när de tänker ta bort knölen, som sitter så illa till att den skapar problem för mig oberoende av om den är elakartad eller inte. Fördelen med att den inte är det är att de troligen kan ta bort den genom gastroskopi.

Ska bli så skönt när den är borta och jag slipper magont och illamående, även om jag hunnit vänja mig med det vid det här laget!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Livet är för kort för onödigt lidande

Härligt ofullkomlig och obotligt optimistisk ser jag fram emot det nya året!

Förra året fokuserade jag på att finna den där naturliga skönheten hos mig själv som jag finner i alla andra. Glädjande nog fann jag faktiskt nog för att möta det nya året med nya ögon.

Jag är mer tolerant med mig själv idag, vilket gör att jag mår bättre. Klart att jag har sidor jag måste jobba vidare på, men jag börjar få perspektiv på vad som är rimligt att kräva av mig själv.

2012 ska bli ett år då jag tar för mig mer, utan att för den skull bli självcentrerad. Lite egoism kommer jag tillåta mig. Så där lagom så att det gynna dem omkring mig.

Livet är för kort för att lida i onödan. Jag vet, för jag lever med kronisk smärta och sjukdom som hindrar mig från att göra det jag har lust med, både privat och i mitt yrke.

Jag kan inte styra över allt, men jag kan låta min livsglädje bubbla över och färga min vardag underbart silvergrå.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Mitt nyårslöfte

Under 2012 ska jag inte fokusera på min vikt eller tjata om vad jag väger.

Nu ska jag bara njuta av livet så gott det går!

Gott nytt år!

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

God Jul

Här kommer det en julhälsning från mig med en önskan om att du ska få en underbar jul!

 Mer om vad som händer hos oss under julen finner du här.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Firar med familjen

Idag fyller jag år och dagen till ära är familjen samlad till god middag och mys.

Det känns helt fantastiskt att bli fyrtioåtta! Känns som ett mjukt och harmoniskt tal, tycker jag. Därmed inte sagt att det blir ett lugnt år, men det är väl lov att hoppas...

Jag har fått en handgjord pläd av mamma samt några bakhanddukar, som jag såväl behöver, och en underbar stickad klänning som jag tror kommer att bli en storfavorit i garderoben.

Av familjen har jag fått en vacker blombukett och massor av sådana där små ting som man gör för varandra i en familj men som inte går att köpa för pengar.

Mina bloggisar och vänner har sänt gratulationer och lyckönskningar... vad mer kan man önska? Jag känner mig verkligen uppvaktad!

Själv har jag bakat ekologiska Lussekatter idag, så vi ska ha dem klar till frukosten imorgon. Sedan har jag vilat och njutit av dagen... Pratat med mamma och storebror min per telefon. Det är allt för långt för dem att komma hit, speciellt i det här vädret!

Fyrtioåtta... må det bli det året då läkarna verkligen tar min hälsa på allvar och hjälper mig att må så bra som möjligt... det vore något!

Sedan är det hög tid för en nyförälskelse igen! Ja, med samme man, naturligtvis... men jag känner mig levande och redo för det. Mogen för att upptäcka nya sidor hos honom... nya ting att älska... och att öppna nya dörrar hos mig själv.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Matspäckad månad

December är antagligen den månad då vi är som mest matfixerade och som väcker mest dåligt samvete.

Vi måste bara komma ihåg att mat är nyttigt - i rätt mängd och variation!

Hemma hos oss har vi slutat med det traditionella julbordet. Vi sprider ut det under hela december och får på så sätt verkligen njuta av varje rätt.

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Jag är redo

Efter ett par veckors välförtjänt vila så har vi kommit in i min favoritmånad: December.

Det är inte bara för att det är advent och jultider, eller att jag fyller år... nej, trots att jag verkligen välkomnar och njuter av mörkret så är det nu det vänder mot ljusare tider igen. Bara kunskapen om det fyller min själ med glädje!

Att detta kantas av dagar med god mat och hög mysfaktor gör inte saken sämre.

Jag är redo. Nu börjar resan på allvar mot julafton... jag har kryddat tillvaron med supergoda dadlar och noter med julånger vid pianot.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Fritt fall på vågen

Svettig efter ett morgonpass med djuren, trots att jag egentligen ska vila.

Tänk om jag fick uppleva en hel dag helt utan krämpor. Kommer inte ihåg när det hände senast. Ändå tänker jag inte klaga, för det kan alltid vara värre...

Dessutom har jag fått en positiv biverkning... jag tappar vikt, stadig och ganska fort. Utan att gå på diet eller att ändra matvanorna.

Personligen hoppas jag på att det är min ämnesomsättning som kommit ikapp sig själv, men med tanke på farten så tvivlar jag.

Hur som helst så får jag på mig favoritjeansen igen (även om de är lite tajta) och mina skinnskodda ridbyxor som jag haft i snart 25 år. De är så välanvända att de är hål i sinnet på sina ställen.

Det lustiga är att jag inte ens gick upp i vikt, som jag brukar, då jag hade senaste skovet och var tvungen att äta smärtstillande... de där tabletterna brukar betyda tio kilo på nolltid.

Men, jag tänker inte klaga som sagt, utan glädja mig över att jag börjar känna igen mig själv igen.

Tror faktiskt att det där med att köpa nya byxor är det bästa jag har gjort på länge! Och även om de nu är för stora så har jag många par som väntat på mig i garderoben.

Jag som aldrig brukar väga mig... var ju tvungen nu när kläderna började hänga på kroppen. Det här är det närmaste jag kommit till fritt fall på vågen!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Finbyxor till vardags

De jeansen jag köpte för att ha till fint... de använder jag när jag jobbar med djuren nu.

Men bara för att jag ska hinna använda dem innan jag växt ur den. De börjar nämligen bli för stora!

Det kan man inte klaga på...

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

Njut av livets goda

Det var längesedan jag åkte någonstans annat än till sjukhuset, men igår var jag med till Sunne.

Oftast handlar jag genom telefonen, medan maken eller sönerna springer runt bland hyllor och köar i tid och otid. Jag är en av dem som inte skulle tveka över att beställa mina varor via Internet.

Nåja, sedan det var så längesedan hade jag en liten tanke på att smita in på konditoriet och köpa något gott eller ögna igenom Coops utbud av kakor och bakelser.

Tanken var inte så stor, som jag nämnde, då jag samtidigt vet att ofta ser ting godare ut än vad de verkligen är och en besvikelse var inte det jag var ute efter.

Konditoriet fick vara och även om jag såg några godsaker som jag säkert kunnat smaska i mig på vägen hem så var inget frestande nog.

Däremot föll jag totalt för Änglamarks mjuka fikon... Jag är så svag för färska, men ska de vara torkade så ska de vara saftiga - och det är verkligen dessa!

 Det är inte sista gången som jag köper en påse soft figs. Det gäller att njuta av livets goda när man kan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!