Tänk om vi la hälften så mycket resurser och tid på att utvecklas som människor. Det vore något det! Å andra sidan tror jag inte på fixering av något slag.
Igår stod jag på sjukhuset och såg mig i spegeln och jag slog av glädjen över att ha en kropp! Den gör i och för sig inte allt som den egentligen ska, men mer än många andra kroppar.
Det är många som sliter med långt större problem än vad jag gör, och ska vi se till de extra kilon jag lagt på mig på grund av sjukdom så ska jag inte alls klaga.
Hade jag varit frisk i övrigt skulle de troligen aldrig funnits, men även om de gjort det så hade de inte hindrat mig från annat än att komma in i mina gamla kläder.
Nu handlar det här inlägget egentligen om vikt, utan på fixeringen av hur vi menar att en kropp ska se ut. Som tur är varierar idealen, och man kan ju bara hoppas att det kommer ett sundare snart.
Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!
Inlägg
Håller med dig i det du skriver. Bra skrivet.
SvaraRaderaKram kram ♥
Ja. Och när kroppen inte funkar som den ska då vill man bara att den ska funka, man tänker inte på hur den ser ut. Kropps och utseende fixeringen är verkligen hemsk.
SvaraRaderaDet som gör mig ledsen är att kroppsfixeringen gått ner i så låga åldrar.
SvaraRaderaNär man hör små barn säga att jag måste tänka på vikten då inser man att vi vuxna inte tagit vårt ansvar.
Go fortsättning på påsken