En vaniljsemla på maten

Det skulle inte förvåna mig om jag stannat upp lite i nedgången...

Inte för att jag frossat eller börjat hetsäta, utan för att det är så det är på vägen ner. Ibland stannar man upp och kanske till och med ökar lite i vikt. Det är inget att stressa över.

Mitt väg tillbaka är ett långtidsprojekt (utan diverse dieter) - för jag ska stanna där! Så att äta en vaniljsemla som efterrätt, efter lunchen med Yngsteman är inte helt fel!

Vi hade ingen aning om att det fanns vaniljsemlor innan i fredags. Både sonen och jag antog att det var vaniljsmak på grädden, vilket inte var fallet - utan den är fylld med vaniljkräm istället för mandelmassa! Det var helt OK, faktiskt!

Man kan servera dessa på samma sätt som vanliga semlor, men man behöver inte nödvändigtvis krossa dem under en sexpack med socker för att äta dem... det var en konstnärlig touch som vi la till...

Kramar från mig <3<3<3

Balansen mellan hjärta och smärta

Det låter lite som titeln på en countrysång, men det har mycket lite med kärlek att göra. 

Än så länge har det i stort sett bara varit positivt med min viktnedgång, men nu börjar jag märka några baksidor. För det finns faktiskt sådana!

Precis som alla andras mår mitt hjärta bra av att jag inte väger för mycket, vilket torde stå helt oemotsagt! Det är en av grunderna varför jag tycker att det är eftersträvansvärt att inte ha allt för många kilo på sitt samvete. Några kilo kan det dock vara gott att ha, i tillfälle att man blir sjuk och för att man ska vara lagom kramgo ;-)

Däremot så får jag mer ont i ryggen då jag är smalare, vilket jag berättat tidigare. Jag har hört att jag inte är ensam om det. I mitt fall beror det på att jag har kotor som är sammanväxt i länden i kombination med att jag sover på magen.

En till nackdel med att väga mindre är att ansiktet blir så smalt och utmärglat. Just nu ligger jag på gränsen... man vill ju inte se sjuk ut bara för att man vill "må bra", om ni förstår vad jag menar! Jag har lätt för att se ut som en utbränd missbrukare, då jag har blek hud till att börja med ;-)

Vad som inte visat sig påverkas av min vikt är mina anfall... jag trodde faktiskt att jag skulle få fler av dem då jag vägde mer, men är det någon skillnad så är de snarare vanligare då jag väger mindre.

Som ni ser så är det inte lätt att finna balansen mellan hjärta och smärta, men jag jobbar på saken!

Kramar från mig <3<3<3

Harmoni utan hierarki och småätande

I en värld där allt går allt fortare och där klimatet blir allt tuffare behövs frizoner och vattenhål för själen.

Jag börjar bli så innerligt trött på intriger och konflikter. Det är sånt som böcker, tv-serier och filmer består av i nittionio fall av hundra. För "så ska det vara".

Denna ständiga strävan att hålla stressfaktorn på topp är slitsam i längden och jag känner att jag vill bort ifrån det. Jag vill kosta på mig lyxen att må bra när jag vilar.

Något som fångat mitt intresse just nu är möjligheten att kommunicera med djur utan dominans och hierarki. I Emelie Cajsdotters bok Alla kungens hästar berättar hon om att det är möjligt.

Så, bredvid min säng ligger nu ett biblioteksexemplar av boken och väntar på att bli läst.

Jag ser fram emot att fylla min själ med sunda tankar!

Ärligt talat så tror jag inte att en bok som lugnar sinnena inbjuder till småätande på samma sätt som en spännande film på tv... men det tar jag som en bonus, även om det inte är något problem sedan jag slutade med snacks och godis!

Kramar från mig <3<3<3

Hur jag upplever mig själv idag

Ifjol kände jag verkligen att jag vägde mer än jag normalt gör.

Nu är känslan annorlunda, även om den lurar mig ibland att tro att jag är på väg åt fel håll.

Normalt sett så känner jag mig faktiskt smalare än jag är. Om jag blundar och "känner av min kropp", alltså i tanken, så känns den inte slimmad men heller inte överviktig - trots att jag vet att jag har något kilo kvar tills jag är normalviktig. Det är en underbar känsla och en sann belöning efter månader av tålamod med mig själv.

Visst är det lite daller här och där, men inte mer än att jag till och med kan skämta om det själv! Förresten så vore det konstigt om det inte var lite överskott efter att jag tappat så många kilo på så pass kort tid. Huden måste få tid till att dra ihop sig.

Just nu ligger jag runt min normala vintervikt av att döma utifrån mina kläder. Vad jag inte förstår är hur jag kunnat lura mig själv i så många år att jag varit mycket större under dessa perioder, även om det legat inom gränsen för min trivselvikt. Prata om hjärnspöken!

Helt kort bara, för den som missat det... jag har alltså en sommarvikt och en vintervikt, bland annat för att jag fryser så erbarmligt på vintern att jag behöver lite extra fett då ;-)

Men, det är väl så att man måste ha något att jämföra med för att man verkligen ska kunna förstå. Tänkte utveckla den tanken närmare en annan dag...

Just nu tänker jag njuta av att jag börjar känna mig som mig själv igen! Det är gott!

Kramar från mig <3<3<3

Vi vet ju redan att kejsaren är naken

Att bara skylla på våra förändrade matvanor när vi talar om att vi som folk blir allt tjockare är inte rättvist.

När jag var barn fanns det ingen kanal som sände barnprogram i princip dygnet runt. Var man desperat och uttråkad på eftermiddagen kunde man se på finska program, eller serbokroatiska, men annat är på julaftonen var det dåligt med Disney. Jag skrattade när jag hörde en väninna berätta att hennes son lärt sig finska genom att titta på slika program.

Nej, vi hade inte lika mycket tid vid teven och dator var det inte tal om! Nog har vi blivit mer stillasittande med den nya tekniken och säkert har den kostat oss nödvändig nattsömn - som också hjälper oss att hålla vikten nere.

Snacks, godis, läsk och snabbmat i all ära men visst är det lustigt att vi blivit allt mer överviktiga i en tid då det producerats så många produkter med tomma kalorier. De flesta av oss har väl hört sagan om kejsarens nya kläder...

Själv jobbar jag vidare på att finna vägen tillbaka till min garderob, utan att banta eller följa diverse dieter, och även om jag lyckas så är utsikterna små för att ni får se mig i bikini på stranden i sommar. Men det har att göra med helt andra orsaker än att jag skulle skämmas över min kropp ;-)

Kramar från mig <3<3<3

Av största vikt inför vår framtida vikt

Jag som liten i full färd med att lära mig ett sunt förhållande till mat och godis.

Det är sant som det sägs att goda vanor grundläggs redan i barndomen.

Själv hade jag inga som helst problem med övervikt som barn, snarare tvärt om. Farmor försökte alltid göda mig när jag var där, vilket egentligen var lite lustigt då hon var den smalaste människa man kunde tänka sig.

Visst hade jag också mathysteriker runt mig. Människor som hade de konstigaste idéer om diverse dieter och bantningsmetoder - eller som antingen vräkte i sig mat, svalt sig eller alternerade mellan bägge metoderna.

Klart att jag noterade det men jag valde hellre en rå otvättad potatis än en bakelse för jag var inte förtjust i varken socker eller fett. Jag antar att det var min räddning.

Inget var förbjudet att ära när jag var liten. Fanns det i skåpen så var det bara att ta. Nu hade vi sällan läsk mer än vid högtider och speciella tillfällen, men visst fanns det godis och snacks emellanåt. Inte dagligen, men inte heller bara på lördagar.

Vi var inte fixerade vid mat, utan för oss var det viktigt att ta vara på tiden och att må bra på alla sätt!

Jag tror att det bästa man kan göra för ett barn är att ha ett avslappnat förhållande till mat och att duka matbordet med en trevlig och inbjudande atmosfär. Det är ju inte så lätt att ändra på det när man blir äldre...

Kramar från mig <3

Känslan ljuger också ibland

När jag klev upp idag kändes det som om jag gått upp fler storlekar, men ack vad jag bedrog mig!

Jag har ett par av mina favoritjeans hängande på toaletten. De har hängt där i flera månader och ibland tar jag på mig dem för att se hur långt det är kvar tills jag är tillbaka där jag var innan jag fick problem med järntabletterna. Innan ämnesomsättningen brakade ihop.

Jag hade hoppats på att ge mig själv en härlig födelsedagspresent, men det var en liten bit kvar innan jul. Att jag prövade dem idag var mer för att visa mig själv att målet glidit ifrån mig, för jag kände mig jättestor...


Dröm om min förvåning då jag utan våld eller hjälpmedel kunde dra upp dragkedjan, på stående fot! OK, de är tajta, men det är längesedan jag klarade av detta konststycket!

Hur giftiga är inte våra egna tankar och föreställningar om oss själva? Hur mycket förstör vi inte i vår strävan att må bra och känna oss tillfreds om vi vilseleds av vår egen förmåga att bedöma situationen?

Det är tur att jag inte är lagd åt tröstätande, för då hade jag kanske förstört allt för mig själv på grund av hur jag upplevde mig själv. För det är det som det handlar om... hur jag upplever mig själv... för min man har en helt annan syn på hur jag ser ut!

Nu vill jag inte gå ned i vikt på grund av hur andra ser på mig, utan för att jag vill bli mig själv igen och underlätta för kroppen. Jag vill kunna bära mina egna kläder, utan att de sitter åt eller knakar i sömmarna.

Snart är jag där, och det utan en enda dag av bantning eller dieter... känslan jag har då jag tänker på det ljuger inte!

Kramar från mig <3<3<3

Vansinnigt kul och fullkomligt oansvarigt

Tiffy väcker verkligen lekfullheten i mig. På henne är jag åter en frimodig fjortis med bus istället för blod i ådrorna.

Hon är yngsta hästen i stallet, och det märks. Hennes rådjursögon kikar på mig under resterna av fölluggen och jag vet att vi har något på gång...

När jag först mötte henne var hon fem år och rätt reserverad. Jag fick göra vad som helst med henne, men hon verkade skärma sig känslomässigt från mig. Ja, i och för sig kanske hon var så jämt - vad vet jag!

Nu är hon snart sex år. Snart och snart... om några månader fyller hon sex och jag kan inte låta bli att le vid tanken på vilken underbar dam hon vuxit upp till.

Hon har attityd och framåtanda för tio hästar tillsammans. Någon kommer bli den lyckligaste hästägaren i världen en dag! Om det blir jag vet jag inte än...

Just nu njuter jag dock av Tiffys närvaro och vår relation som växer och utvecklas hela tiden.

På ett sätt är hon inte min drömhäst. Då tänker jag inte på henne utan på mina begränsningar och min ålder, men det kanske bara är stelbent tänkande - för vad är det som säger att man inte kan ha vansinnigt kul och vara fullkomligt oansvarig i slutet av de fyrtio?

Det händer någon gång emellanåt att jag finner mig i situationer, på hästryggen, där jag påminner mig själv om att jag är för gammal för sånt här!

Klart att jag vet bättre! Men ibland rycks jag med av energin och livsglädjen hos hästen jag rider. Jag känner lusten att släppa lös kraften den hållit tillbaka av respekt och kärlek till mig... och jag vill ge det tillbaka...

Där och då är vi verkligen ett. Olika hästar väcker olika sidor hos mig. Tiffy lirkar ur mig en busighet som jag trodde vaggats till ro för många år sedan.

Kramar från mig <3<3<3

PS! Detta har jag lånat från Pennelinas Ordbruk, eftersom jag tycker att det passar så gott in i årets projekt på den här bloggen! DS!

Årets Ängel 2010

Årets Ängel ifjol blev Karina Johansson, som har visat att sjukdom inte behöver vara ett hinder för ett kreativt liv.

Hennes mjuka, generösa personlighet och genuina skönhet - inifrån och ut - är en stor källa till inspiration för alla som möter henne!

Ett stort grattis från mig till dig Karina  <3

Spegeln ljuger

Nu är jul- och nyårshelgen över och vardagen börjar så sakteliga bli sig lik igen.

Den här gången gick jag in i helgerna med bättre förutsättningar. Jag var piggare än året innan och lättare, eftersom min ämnesomsättning stabiliserat sig efter kraschen 2009 och jag kunnat röra mig mer under fjolåret.

På grund av olika orsaker som jag inte tänker gå närmare in på här så hade vi ett mycket stillsamt firande den här gången, vilket har bidragit till att jag lyckats hålla mig ganska bra viktmässigt trots julmaten.

Det gör inte ont!

För som de som känner mig redan vet så vill jag komma tillbaka till mig själv och den vikt jag hade innan jag blev sjuk, men jag vägrar att banta eller gå på dieter som både kostar och är svåra att hålla i längden.

Jag har legat ganska stabilt under många år, utan att behöva tänka på vad jag stoppar i mig, men så brukar jag vara en mycket aktiv person. Det är dit jag vill tillbaka...

Så, mitt mål är inte att bli trådsmal och supertränad. Jag vill bara komma i min garderob, så att säga, och bygga upp min kondition igen.

Allt detta handlar om mig och min hälsa. Inte om vad andra tycker om mig och om hur jag ser ut. Ett litet problem är att jag har mer ont i ryggen då jag är smalare, men det får jag försöka lösa på något sätt. (Det har att göra med ihopväxta ryggkotor och att jag sover på magen.)

Själv tycker jag att det börjar kännas riktigt bra! Jag har gått ned drygt hälften av extravikten och jag känner mig inte tung och otymplig längre. Jag upplever mig absolut inte så rund som jag ser ut i spegeln, men det vet vi ju alla redan: Spegeln ljuger!

Kramar från mig <3

Duktig flicka!

Det är viktigt att berömma hästen när hon varit duktig, men det är lika viktigt att erkänna för sig själv att man faktiskt lyckats emellanåt!

Ifjol blev det inte så många inlägg på den här bloggen. Det berodde på att jag hade svårt att finna villiga kvinnor som önskade bli omskrivna och fotograferade.

Därför kommer jag ta ett slags sabbatsår från den ursprungliga tanken och fokusera på att finna skönheten inom mig själv.

Det låter kanske inte som något av allmänintresse, men jag tror att en eller annan kan få ett gott tips efter vägen.

Nu kommer jag inte svika grundidén helt, för om och när jag finner någon som låter sig omskrivas så kommer jag göra det - för min jakt på vackra kvinnor kommer aldrig att upphöra!

Vem som blivit Årets Ängel 2010 återkommer jag till senare.

Många kramar från mig <3

Gott Nytt År!

Förra året bjöd på många guldkorn och det förde mig framåt i livet!

Glöm inte bort att sätta mål, för drömmar kan faktiskt slå in! Några av dem som slagit in för mig kan du läsa om här.

Nyårskramar från mig <3