Jag har ett par av mina favoritjeans hängande på toaletten. De har hängt där i flera månader och ibland tar jag på mig dem för att se hur långt det är kvar tills jag är tillbaka där jag var innan jag fick problem med järntabletterna. Innan ämnesomsättningen brakade ihop.
Jag hade hoppats på att ge mig själv en härlig födelsedagspresent, men det var en liten bit kvar innan jul. Att jag prövade dem idag var mer för att visa mig själv att målet glidit ifrån mig, för jag kände mig jättestor...
Dröm om min förvåning då jag utan våld eller hjälpmedel kunde dra upp dragkedjan, på stående fot! OK, de är tajta, men det är längesedan jag klarade av detta konststycket!
Hur giftiga är inte våra egna tankar och föreställningar om oss själva? Hur mycket förstör vi inte i vår strävan att må bra och känna oss tillfreds om vi vilseleds av vår egen förmåga att bedöma situationen?
Det är tur att jag inte är lagd åt tröstätande, för då hade jag kanske förstört allt för mig själv på grund av hur jag upplevde mig själv. För det är det som det handlar om... hur jag upplever mig själv... för min man har en helt annan syn på hur jag ser ut!
Nu vill jag inte gå ned i vikt på grund av hur andra ser på mig, utan för att jag vill bli mig själv igen och underlätta för kroppen. Jag vill kunna bära mina egna kläder, utan att de sitter åt eller knakar i sömmarna.
Snart är jag där, och det utan en enda dag av bantning eller dieter... känslan jag har då jag tänker på det ljuger inte!
Kramar från mig <3<3<3
Inlägg
Hej!
SvaraRaderaJag tittar in här genom en länk från Malin, Costa Bravas blogg.
Tänkte jag vill bara lämna ett litet spår här. Tyckte du hade skrivit så fint om våra tankar och vad vi kan påverka bara genom att föreställa oss.
Jag håller med. Kan vi bara få in den positiva känslan kan vi alla hjälpa oss själva. Det svåra är att kunna vårda den.
Ha det bra!
Hej Barbro!
SvaraRaderaSå kul att du tog dig tid att kika in och skriva ett par rader :-D Malin är en underbar tjej som jag följer med glädje.
Tack för fina ord!
Kram från mig <3