Tänk på hjärtat, ta en paus och ge en kram

Glöm inte att ta en paus ibland. Det är lätt att bara rusa på igenom livet. Med den värmebölja som vi haft den senaste tiden vore det inte helt fel med siesta under den varmaste tiden på dagen. Tänk på hjärtat.

Jag tog en paus från skrivandet igår. Som bloggare är det viktigt att det är jag som driver bloggen och inte tvärt om, att jag skriver för att jag har lust och inte för att det ska vara så.

Det är ju inte antalet inlägg i bloggen som avgör om det jag skriver är läsvärt eller inte. Så det var gott med en paus och att ta tid till att vara med min mor istället. Hon är bra på kramar, och det behöver jag aldrig en paus ifrån.

Gör en Mia

Det var varmt och svettigt, men helt underbart att få vara en del i det som hände igår i Lysvik. Jag fick så många fina minnesbilder.

Det blev några foton också, men jag har inte hunnit se dem ännu och så måste jag höra om jag kan lägga ut dem innan jag gör det, för ordningen skull. De kan ju kanske hamna på pränt en dag;-D

Jag hörde att någon sett på mig som jag ser på pastorns dotter. Det känns konstigt men jag förstår det bättre idag efter allt jag skrivit om kvinnor.

Hur som helst så gav det mig en idé! Gå ut och berör någon idag, gör en Mia!

Personlig frigörelse

Frigörelse är ett stort ord som ofta används i samband med kvinnor, men den viktigaste frigörelsen sitter inte i den från män - utan i att kunna frigöra positiv energi och kreativa tankar.

Hade jag inte gått igenom en så kallad personlig frigörelse så hade jag inte varit mottaglig för inspirationen, när den kom till mig vid mötet med pastorns dotter.

Hade jag inte upplevt Mia på det sätt som jag gjorde så hade jag inte börjat blogga om vackra kvinnor, och då hade jag i sin tur inte sett det jag ser idag...

För jag ser på kvinnor på ett helt nytt sätt. Jag ser potentialen, det vackra, personliga, ögonblicken av fullkomlighet. Det har verkligen satt guldkant på min tillvaro.

Igår var det genrep inför Lysviksdagen och jag fann mig själv i ett litet paradis för en "alla-dessa-vackra-kvinnor-bloggare". Där fanns allt det jag skriver om. (Jag kommer tillbaka med bilder, för idag går årets upplaga av Lysviksdagen av stapeln.)

Allt som behövdes för att jag skulle se med öppna ögon på omgivningen var lite personlig frigörelse.

PS! Tala om frigörelse! Jenny från Lysviks Chicken Stompers gav fler än sig själv ett lyft. Här på bilden, fotograferad av min man, svävar hon fritt:-) DS!

Kvinnligheten sitter i vårt inre

Jag lät mig imponeras av Marsha Hunt efter ett program jag såg på TV här om dagen. Vilken härlig kvinna! Vacker, medveten och med en självkänsla som många bara kan drömma om.

Ingenting stoppar Marsha på hennes väg igenom livet. Hon ser hinder på vägen som lösbara probelm, vilket många kvinnor klarar lika gott som henne. Det unika sitter i hennes sätt att se på sin egen kvinnlighet.

Efter att ha drabbats av cancer, hon fick diagnosen 2004, så förklarade hon mer eller mindre krig emot inkräktaren. Hon tvekade aldrig på att ta bort sitt bröst, och var lika ogenerat säker på att hon inte villa ha en rekonstruktion.

Hon deklarerade klart och tydligt att hennes kvinnlighet inte satt i hennes bröst eller i hennes världsberömda hår, som hon valde att själv klippa av innan cellgifterna tog det. Hon till och med inviterade släkt och vänner till fest för att fira hårklippet.

Jag log brett när jag såg henne gå in i en butik för att beställa en en-kupad BH. Sådan härlig attetyd! Hon menade också att det faktum att hon bara hade ett bröst gjorde henne mer intressant hos männen.

Vad jag försöker säga med allt detta är att Marsha Hunts poäng är så viktig. För vår kvinnlighet sitter inte i det yttre eller i våra omständigheter, den sitter (precis som hon poängterade) i vårt inre.

Länk: mer om Marsha Hunt, samt bild på henne.

Det var det

Ja, så har jag publicerat alla inlägg som finns i boken just nu. Det kan hända att jag lägger till fler, men det är inget jag stressar med. Det får bli i slutet av juli i så fall.

God hälsa och odödlig skönhet

När man är inne i ett projekt eller har ett viktigt arbete att utföra stannar man sällan upp för att känna efter hur man mår. Själv fick jag ett brutalt uppvaknande när jag såg en bild av mig själv i en tidning.

Tyvärr var det för sent när bilden kom på tryck, för två dagar efter den togs låg jag på sjukhus. Det tog mig fyra månader att komma på benen igen, och ännu längre att komma tillbaka till vardagen.

I mitt fall handlade det om Prinzmetal's syndrom, som är en annorlunda form av angina. Den gör att jag har bättre och sämre dagar, och att jag måste äta medicin för att kroppen ska fungera som den ska.

En vän till mig sa en gång att han lärt sig att se när jag mådde bra genom att se vilken ålder jag såg ut att vara i. Såg jag ut som 40 mådde jag dåligt, såg jag ut som 20 mådde jag bra. Det var en komplimang vilket som, eftersom jag redan passerat 40.

Nu finns det många orsaker till att vi ser slitna ut och att skönheten inte kan nå ut till fullo ifrån vårt innersta rum. Många av oss har helt enkelt för stort ansvar och för många bollar i luften.
Det är många gånger som jag konstaterat att allt jag har gjort, och allt som jag inte klarade av att göra, var för mycket för mig!

Vad gör vi då om det inte finns någon medicin som botar eller någon möjlighet till vila eller avlastning. Tja, vi får väl göra som Mia och ta en utblommad maskros, önska något och sedan blåsa för blotta livet i hopp om att alla frön flyger sin väg.

Vem vet, kanske det är just din tur att bli välsignad med god hälsa och odödlig skönhet!

Låt dem njuta - av din skönhet

Skönhet är inte automatiskt det samma som naken hud eller bara bröst. Så skyll inte på mig om du löper till badhuset utan bikini-topp;-)

Länk till Aftonbladet

Låt dem njuta av din skönhet

Jag kan inte tänka mig många saker som jag tycker så mycket om som att ligga vid min älskades sida och stryka fingertopparna över hans hud.

Jag tycker om allt hos honom. Hela paketet. Jag har aldrig sett på honom med avsky eller uppfattat honom som motbjudande. Ändå har han varit både smal som en valp och rund som en köttbulle.

Visst har jag oroat mig för hans hälsa och önskat att han ska förlora ett par kilo ibland, men det har inte med utseende att göra.

Det är mitt val om jag vill älska honom och leva mitt liv med honom. Det är min känsla om jag njuter av att röra vid honom. Ingen kan ta den ifrån mig, ingen kan beordra mig att uppleva det annorlunda.

Kan någon då förklara för mig varför så många av oss, oftast kvinnor, säger till sin älskade: Ta inte där, jag är så tjock!

Släpp tanken på hur du ser på dig själv och låt andra avgöra vad som är vackert och spännande hos dig - låt dem njuta av din skönhet!

Samla på goda minnen

Det är så viktigt att vi städar ut onödiga och skrymmande tankar och ge plats åt vackra och goda minnen. Den här dikten är en hyllning till Simon, min gamle granne på landet, då jag var barn.

Det känns som en evighet sedan...

Somrarna på landet,
med bullar och kall läsk
direkt från din jordkällare.

Höstarna, då vi lunkade genom skogen,
sida vid sida i morgondimman,
så nära moder jord...

Vintrarna,
när jag värmde mig vid braskaminen
och lyssnade till dina ändlösa berättelser
om det, som redan då
var länge sedan glömt av många.

Vårarna, som skänkte oss nytt hopp,
och gav oss ljuset tillbaka.

Det känns som en evighet sedan...

som en gammal man, och en liten flicka
kunde leka, skratta och älska livet - tillsammans.

Spegel, spegel

Jag ska ärligt erkänna att när jag träffade min man så tyckte jag att han var den lycklige, för han fick ju leva med mig. Han var inte direkt högvilt, med sin barlast. Jag däremot var ung, fri och hade ordnad ekonomi - och outtömlig erfarenhet av livet.

Det tog några år innan jag insåg vem som var ängeln i vårt förhållande. Tack och lov att jag inte såg det då vi träffades, för helt plötsligt kände jag mig inte värdig att knyta hans skor.

Sakta men säkert lärde han mig att se mig själv med hans ögon, och jag blev förvånad över vad jag fann. Idag vet jag att vi verkligen är födda för varandra. Vi gifte oss av kärlek till trots för alla olyckskorpar och råd om att ta till förnuft. Men vad gör man inte när hjärtat tar över förståndet...

Det finns många som oss där ute. När man minst anar det stöter man på dem, och visst är det inspirerande att se att vi inte är ensamma om att vara lite galna.

För det hjälper med lite galenskap i en värld som förändras snabbare än vi kanske förstår. Välfärd och trygghet har inte samma mening längre. Kristider har en förmåga att plocka fram antingen det bästa eller det sämsta hos oss.

Stress, sömnlöshet och oro gör oss inte vackrare och det får oss ibland att förbise de mirakel som sker omkring oss. Det gäller att skapa frizoner i vårt liv. Om det så är en resa eller en kärleksfull kyss, en vecka eller ett ögonblick, spelar ingen roll.

Ibland räcker det med ett minne eller en tanke. Det viktiga är att vi gör det, att vi söker efter platser och stunder där vi kan vara oss själva. Ensam eller tillsammans med någon vi är trygg med.

Någon som ärligt kan svara oss, och säga det vi så väl behöver höra, då vi frågar: Spegel, spegel på väggen där...

Upprepning, upprepning, upprepning

När jag skriver om alla dessa vackra kvinnor så kommer du snart att märka att jag upprepar mig en del. Det är ett medvetet och väl genomtänkt val jag har gjort..

Jag tror vi behöver bestämma oss för att inte ge efter för osunda modenycker och förvrängda kvinnoideal. Genom historien har skönhet förknippats med diverse extrema tilltag för att framhäva vad som anses vara vackert för stunden. Själv är jag inte så upptagen av vad som är "inne".

Jag tänker inte hänge mig åt att illustrera vad jag menar är osunt, utan fokuserar på naturlig och vardaglig skönhet. Det kostar inte pengar att skapa den, det behövs inte särskilda kläder och inget extravagant smink.

Däremot kan ett leende eller en ärlig komplimang från hjärtat plocka fram det vackra hos den gråaste mus, och en kram kan sätta hälsosam färg på en blek kind.

Hör vi en sak tillräckligt många gånger så blir det en sanning, så låt oss ändra vår självbild till det bättre genom sunda tankar och upprepning, upprepning, upprepning...

Att fånga en ängel på bild

Vart finner jag skönheten i vardagen? Jag ser den överallt omkring mig, i naturen, hos djuren och i de människor jag möter. Det gäller att se med mer än bara ögonen.

Skulle jag gå med en kamera i beredskap hela tiden, skulle jag ändå missa många vackra bilder. Jag hinner inte få igång kameran. För det är där vi finner den, skönheten - i ögonblicket!

Rörelser och minspel skiftar varje sekund, liksom livet i sig med all glädje och sorg. Insikter lyser upp och hopp lyfter tunga axlar. Ändå skulle jag inte få med allt på en film, eftersom jag inte kan registrera allt som sker omkring mig på samma gång.

Nej det är inte lätt att fånga skönheten på bild, men det är inte meningen att vi ska nöja oss med att bläddra i en bok eller se på bilder. Skönhet ska upplevas, och det är en färskvara.

Mia, pastorns dotter och inspirationskällan till det jag skriver här, verkar helt chockad över hur jag beskriver henne. Hennes man är däremot helt enig, och det förvånade mig inte att en gammal dikt han skrivit till henne beskrev henne på samma sätt som jag beskrivit henne.

Hon såg lite bedrövad ut då jag kom farande med kameran. Efter allt jag sagt och skrivit förstår jag hennes prestationsångest, men den är onödig. Hon är en otroligt skön varelse att vara nära.

Jag kan inte bifoga Mia med boken eller inläggen på bloggen, men jag är säker på att det finns en Mia kring dig också! Har du inte upptäckt henne ännu, så ta ett djupt andetag och se efter igen. Du kommer behöva det, för när du finner henne är det lätt att tappa andan eller att helt enkelt glömma bort att andas.

Dessa jordiska änglar finns omkring oss. De hörs och syns, men är ofta missförstådda, och trots allt gott de gör så är deras goda på något sätt osynligt. Det finns de som lyckats, men det är näst intill hopplöst att fånga en ängel på bild.