torsdag 1 december 2011

Jag är redo

Efter ett par veckors välförtjänt vila så har vi kommit in i min favoritmånad: December.

Det är inte bara för att det är advent och jultider, eller att jag fyller år... nej, trots att jag verkligen välkomnar och njuter av mörkret så är det nu det vänder mot ljusare tider igen. Bara kunskapen om det fyller min själ med glädje!

Att detta kantas av dagar med god mat och hög mysfaktor gör inte saken sämre.

Jag är redo. Nu börjar resan på allvar mot julafton... jag har kryddat tillvaron med supergoda dadlar och noter med julånger vid pianot.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 9 november 2011

Fritt fall på vågen

Svettig efter ett morgonpass med djuren, trots att jag egentligen ska vila.

Tänk om jag fick uppleva en hel dag helt utan krämpor. Kommer inte ihåg när det hände senast. Ändå tänker jag inte klaga, för det kan alltid vara värre...

Dessutom har jag fått en positiv biverkning... jag tappar vikt, stadig och ganska fort. Utan att gå på diet eller att ändra matvanorna.

Personligen hoppas jag på att det är min ämnesomsättning som kommit ikapp sig själv, men med tanke på farten så tvivlar jag.

Hur som helst så får jag på mig favoritjeansen igen (även om de är lite tajta) och mina skinnskodda ridbyxor som jag haft i snart 25 år. De är så välanvända att de är hål i sinnet på sina ställen.

Det lustiga är att jag inte ens gick upp i vikt, som jag brukar, då jag hade senaste skovet och var tvungen att äta smärtstillande... de där tabletterna brukar betyda tio kilo på nolltid.

Men, jag tänker inte klaga som sagt, utan glädja mig över att jag börjar känna igen mig själv igen.

Tror faktiskt att det där med att köpa nya byxor är det bästa jag har gjort på länge! Och även om de nu är för stora så har jag många par som väntat på mig i garderoben.

Jag som aldrig brukar väga mig... var ju tvungen nu när kläderna började hänga på kroppen. Det här är det närmaste jag kommit till fritt fall på vågen!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

fredag 30 september 2011

Finbyxor till vardags

De jeansen jag köpte för att ha till fint... de använder jag när jag jobbar med djuren nu.

Men bara för att jag ska hinna använda dem innan jag växt ur den. De börjar nämligen bli för stora!

Det kan man inte klaga på...

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

lördag 10 september 2011

Njut av livets goda

Det var längesedan jag åkte någonstans annat än till sjukhuset, men igår var jag med till Sunne.

Oftast handlar jag genom telefonen, medan maken eller sönerna springer runt bland hyllor och köar i tid och otid. Jag är en av dem som inte skulle tveka över att beställa mina varor via Internet.

Nåja, sedan det var så längesedan hade jag en liten tanke på att smita in på konditoriet och köpa något gott eller ögna igenom Coops utbud av kakor och bakelser.

Tanken var inte så stor, som jag nämnde, då jag samtidigt vet att ofta ser ting godare ut än vad de verkligen är och en besvikelse var inte det jag var ute efter.

Konditoriet fick vara och även om jag såg några godsaker som jag säkert kunnat smaska i mig på vägen hem så var inget frestande nog.

Däremot föll jag totalt för Änglamarks mjuka fikon... Jag är så svag för färska, men ska de vara torkade så ska de vara saftiga - och det är verkligen dessa!

 Det är inte sista gången som jag köper en påse soft figs. Det gäller att njuta av livets goda när man kan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

torsdag 18 augusti 2011

Har du bestämt dig?

Tänk om alla som gått ned i vikt skulle klaga över att kläderna inte passar längre.

Eller om de desperat skulle försöka se välklädda ut i alldeles för stora kläder...

Det låter lite fånigt, va?

Själv har jag bestämt mig för att jag inte tänker hänga med på det tåget. Så jag har beställ mig ett par nya jeans. Det händer inte ofta, och senast jag köpte några så var jag inte lika sjuk som jag är idag - med allt vad som följer på det.

Jag tog tillfället i akt, på Ellos rea, och köpte ett par lagom stora och ett par ännu större byxor -  så nu ska min familj slippa höra mig klaga över att jag blivit så rund om magen! De håller i alla fall inte med mig.

Förresten... skulle jag inte gått upp i vikt så hade mina jeans varit utslitna nu, och då hade jag i alla fall behövt köpa nya ;-) 

Ja ja, du fattar poängen! Som du ser så har jag bestämt mig. Har du?

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

tisdag 9 augusti 2011

Dagens ideal

Min mage skriker, men det vill fitness-magasinen att jag ska lära mig att ignorera.

 Förut var det inne att man skulle lära sig att lyssna till kroppens signaler. Numera menar vissa att vi ska lära oss att överstyra dem för att vi ska kunna passa in i en form som inte är människovärdig.

Jag tänker inte göra det! Jag har lyssnat med ett öra av och till genom livet, men har mycket sällan tagit till mig budskapet. Tack och lov! Att vuxna kvinnor ska se ut som tonåringar har jag aldrig sympatiserat med.

Däremot har det hänt något mycket positivt med mig sedan jag började jakten på min egen skönhet. Jag har äntligen släppt sista tråden att skönhet hör ihop med min vikt.

Ja ja, jag visste ju att det var så med alla andra! Men ni vet hur hjärnan fungerar... den är en mästare på att vilseleda oss ibland.

Jag har kommit till ett stadium där jag hellre väljer kläder som lyfter fram det bästa hos mig (vilket jag i och för sig alltid försökt göra) än att dröja mig kvar vid tanken på de gamla favoritjeansen. Jag släpper taget nu!

Det betyder inte att jag inte kommer att fortsätta att gå ned i vikt då jag mår bra och upp igen då jag måste äta mediciner eller vila... så är det bara. Färdig med det!

Jag vet faktiskt inte hur mycket jag väger just nu, men sedan jag får järn igen så vet jag att jag är på väg nedåt. Att jag går ned i vikt behöver inte betyda att jag blir vackrare... jag har sett många exempel på det motsatta.

Hur som helst så tänker jag lyssna på magen nu och gå och äta något! Jag kom helt ur ruta när jag var ner till växthuset för att plocka några gurkor som var färdiga för inläggning... trodde jag hade en liten påse, men det var över fyra kilo!

Så, vi får höras en annan gång! Hoppas mina ord kan inspirera... för jag vet att ni är vackra, mycket vackrare än ni själva förstår! Låt inte dagens ideal ta det ifrån er.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 27 juli 2011

Nu ska det väl bli fart på kärringen!

Så har jag efter mycket om och men varit inne och fått andra dosen järn.

Jag hade hoppats på att hinna få åtminstone dessa två innan värmen kom tillbaka, och så blev det. Jag tar därmed på mig hela skulden för att sommaren varit så kass för många i år. Jag hade varit helt sängliggande i sommar om det varit varmt.

Skoven har hållit sig borta ett tag nu och jag stärks mer och mer i mitt hopp om att det tar år tills de kommer tillbaka. Vore sååå skönt! För då hinner förhoppningsvis läkarna få ordning på resten av kroppen undertiden.

Nu ska jag ärligt erkänna att jag inte behöver sitta tillsammans med två cancerpatienter på sjukhuset i några timmar för att känna mig lyckligt lottad! Det kunde vara så mycket värre, både för mig själv och för familjen. Detta kan vi hantera.

Det som är jobbigast är när läkarna säger en sak och gör en annan - för att de glömt eller inte haft tid att skriva ned ting i journalen! Det har kostat många onödiga tårar och dagar i sängen.

Nej, nu får det bli vilket väder det vill för mer förberedd än så här blir jag inte! Jag mår inte bra av tropiska nätter och supervärme, men det är ju bara sommar en gång om året. Nu är den dessutom snart slut så det finns en viss tidbegränsning för hur länge det kan vara varmt.

Och lite får man stå ut med, för det är så vacker när solen skiner... se bara här på Stora Lisjön...


Viktnedgången har stannat upp och gått lite åt andra hållet igen, men det har inte påverkat mig ett dugg negativt! Jag vet att det blir så här när jag kraschar, och att det ordnar sig då jag är på fötter igen, så varför stressa?

De där böckerna jag nämnde i förra inlägget har verkligen gjort susen. Ska igenom dem några gånger till, för de har så mycket godis för själen i sig.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

lördag 23 juli 2011

Underbara och stärkande böcker

Jag är så glad för att det går att låna e- och ljudböcker på nätet!

Har man bara ett lånekort på ett bibliotek så har man tillgång till en fantastisk källa till rikedom. Jag lyssnar just nu på Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne och Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver.

Detta är balsam för själen...

Prata om att vara ute i god tid! Dessa böcker hjälper mig att hantera min reaktion emot det som sker i Norge just nu. Att sätta allt i rätt perspektiv i mitt liv. För det är lätt att drunkna i känslosvallet efter en sådan här händelse.

Jag är så innerligt tacksam över dessa två kvinnor och den kunskap som de generöst delar med sig av. För mig var det lite som att hitta hem, då jag använt mycket av detta för att hantera svåra situationer, sjukdom och smärta.

Kramar från mig <3<3<3<3
 ...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

tisdag 5 juli 2011

Snabba kilon, snabba pengar

Det här med mat och dieter kan vara rätt komplicerat och dyrt.

Numera kan man inte äta grönsaker på grund av eventuella dödliga bakterier, fisk för att den kan innehålla maskar och diverse kött av otaliga anledningar. Det återstår inte så mycket att lägga på tallriken när till och med frön kan vara smittbärare.

Kan vi inte äta så kan vi lika gärna passa på att banta. Eller varför inte starta upp ett viktcenter?

Förr hette det att om man ville bli rik skulle man starta en kyrka, men det känns som en lite väl sniken affärsidé om du frågar mig. Lura gamla tanter är inte min grej.

Nej, då mår nog samvetet bättre av att sikta in sig på unga, intelligenta och självgående människor som tröttnat på att försvinna i mängden på grund av sin vikt.

Men åter nej, mitt samvete klarar inte det heller! Dessutom ringer sektvarningen i mina öron när jag hör ledarnas pep talk och förmåga att skapa en trovärdig bild genom sammansatta korn av förvriden sanning. Det går inte att ifrågasätta.

Medlemmarna är i ständig försvarsställning. De har redan från början förstått att de skulle bli kritiserade för sitt val, så de är väl förberedda. Inget kan rucka deras övertygelse och deras seger över dåliga vanor och överflödigt fett.

Aldrig förr har de varit villiga att lida så mycket för att nå sitt mål. Men ska man få ett snabbt resultat så måste man ta till drastiska metoder - och då får det kosta pengar!

Det är där jag blir tappad bakom vagnen...

Varför måste det gå fort? Kroppen må vara komplicerad men fattar ganska snart vad vi vill om vi bara tar oss tid att förklara det på ett vettigt sätt.

Hur vill vi leva? Kommer vi klara av att hålla en viss diet och vist träningsmönster genom hela livet? Vad händer då vi får ändrade omständigheter, får barn eller blir sjuk... fungerar det då?

Poängen jag vill komma till är att kroppen anpassar sig rätt hyfsat till vår livsstil om vi ger den tid. Klart att man kan behöva plocka bort onödigt snaskande eller korrigera sina matvanor för att slippa övervikt. Men de flesta av oss håller oss i god form med rätt kost och regelbunden motion - i motsats till diet och träning.

Några av oss har dock medicinska grunder till att vi inte kan hålla vikten, vilket endast läkare som är specialister på området kan hjälpa oss med.

För att starta ett viktcenter behöver man inte ha kunskap om varken dieter eller medicin, utan blott på hur man handskas med pengar. Klart att det ser bra ut om man har några läkare med på laget, men inte ens de behöver ha relevant kunskap.

Nej, detta är inte skrivet som kritik emot någon enskild person eller som ett försök att ändra någons vägval. Det är en allmän kritik emot dem som utnyttjar folk för att tjäna pengar!

Själv fortsätter jag att gå ned i vikt trots att jag kostar på mig en extra god middag emellanåt. Som igår då vi gjorde kinamat här hemma.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 22 juni 2011

Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 15 juni 2011

Gissa om jag längtar

Snart går det att börja skörda grönsaker i växthusen...

Då kommer det bli mycket gott på tallriken här i huset! Jag älskar frukt, bär och grönt, - jag njuter till och med av att gå omkring i trädgårdslandet och se på hur det växer... mmmmm... livet är gott!

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

söndag 12 juni 2011

På väg ner igen


Det är ungefär en vecka sedan jag slutade med medicinen för värken i nervtrådarna...

- och nu känns det att hela kroppen är lättare igen. Jag har inte lika lätt att samla vätska, vilket är skönt nu när det är så varmt.

God mat säger jag dock inte nej till, och igår gjorde jag en Indisk rätt som vi säkert kommer att äta fler gånger här på gården. Spännande med ris kokt med kanel, gurkmeja och kardemumma - och det hembakta naanbrödet var mycket godare än det köpta.

Hörde på ett TV-program att Indisk kokkonst inte handlar så mycket om hetta som om smaker - och det vi åt igår var lagom kryddigt och väldigt smakrikt. Det doftar fortfarande helt underbart i köket.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!