torsdag 18 augusti 2011

Har du bestämt dig?

Tänk om alla som gått ned i vikt skulle klaga över att kläderna inte passar längre.

Eller om de desperat skulle försöka se välklädda ut i alldeles för stora kläder...

Det låter lite fånigt, va?

Själv har jag bestämt mig för att jag inte tänker hänga med på det tåget. Så jag har beställ mig ett par nya jeans. Det händer inte ofta, och senast jag köpte några så var jag inte lika sjuk som jag är idag - med allt vad som följer på det.

Jag tog tillfället i akt, på Ellos rea, och köpte ett par lagom stora och ett par ännu större byxor -  så nu ska min familj slippa höra mig klaga över att jag blivit så rund om magen! De håller i alla fall inte med mig.

Förresten... skulle jag inte gått upp i vikt så hade mina jeans varit utslitna nu, och då hade jag i alla fall behövt köpa nya ;-) 

Ja ja, du fattar poängen! Som du ser så har jag bestämt mig. Har du?

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

tisdag 9 augusti 2011

Dagens ideal

Min mage skriker, men det vill fitness-magasinen att jag ska lära mig att ignorera.

 Förut var det inne att man skulle lära sig att lyssna till kroppens signaler. Numera menar vissa att vi ska lära oss att överstyra dem för att vi ska kunna passa in i en form som inte är människovärdig.

Jag tänker inte göra det! Jag har lyssnat med ett öra av och till genom livet, men har mycket sällan tagit till mig budskapet. Tack och lov! Att vuxna kvinnor ska se ut som tonåringar har jag aldrig sympatiserat med.

Däremot har det hänt något mycket positivt med mig sedan jag började jakten på min egen skönhet. Jag har äntligen släppt sista tråden att skönhet hör ihop med min vikt.

Ja ja, jag visste ju att det var så med alla andra! Men ni vet hur hjärnan fungerar... den är en mästare på att vilseleda oss ibland.

Jag har kommit till ett stadium där jag hellre väljer kläder som lyfter fram det bästa hos mig (vilket jag i och för sig alltid försökt göra) än att dröja mig kvar vid tanken på de gamla favoritjeansen. Jag släpper taget nu!

Det betyder inte att jag inte kommer att fortsätta att gå ned i vikt då jag mår bra och upp igen då jag måste äta mediciner eller vila... så är det bara. Färdig med det!

Jag vet faktiskt inte hur mycket jag väger just nu, men sedan jag får järn igen så vet jag att jag är på väg nedåt. Att jag går ned i vikt behöver inte betyda att jag blir vackrare... jag har sett många exempel på det motsatta.

Hur som helst så tänker jag lyssna på magen nu och gå och äta något! Jag kom helt ur ruta när jag var ner till växthuset för att plocka några gurkor som var färdiga för inläggning... trodde jag hade en liten påse, men det var över fyra kilo!

Så, vi får höras en annan gång! Hoppas mina ord kan inspirera... för jag vet att ni är vackra, mycket vackrare än ni själva förstår! Låt inte dagens ideal ta det ifrån er.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 27 juli 2011

Nu ska det väl bli fart på kärringen!

Så har jag efter mycket om och men varit inne och fått andra dosen järn.

Jag hade hoppats på att hinna få åtminstone dessa två innan värmen kom tillbaka, och så blev det. Jag tar därmed på mig hela skulden för att sommaren varit så kass för många i år. Jag hade varit helt sängliggande i sommar om det varit varmt.

Skoven har hållit sig borta ett tag nu och jag stärks mer och mer i mitt hopp om att det tar år tills de kommer tillbaka. Vore sååå skönt! För då hinner förhoppningsvis läkarna få ordning på resten av kroppen undertiden.

Nu ska jag ärligt erkänna att jag inte behöver sitta tillsammans med två cancerpatienter på sjukhuset i några timmar för att känna mig lyckligt lottad! Det kunde vara så mycket värre, både för mig själv och för familjen. Detta kan vi hantera.

Det som är jobbigast är när läkarna säger en sak och gör en annan - för att de glömt eller inte haft tid att skriva ned ting i journalen! Det har kostat många onödiga tårar och dagar i sängen.

Nej, nu får det bli vilket väder det vill för mer förberedd än så här blir jag inte! Jag mår inte bra av tropiska nätter och supervärme, men det är ju bara sommar en gång om året. Nu är den dessutom snart slut så det finns en viss tidbegränsning för hur länge det kan vara varmt.

Och lite får man stå ut med, för det är så vacker när solen skiner... se bara här på Stora Lisjön...


Viktnedgången har stannat upp och gått lite åt andra hållet igen, men det har inte påverkat mig ett dugg negativt! Jag vet att det blir så här när jag kraschar, och att det ordnar sig då jag är på fötter igen, så varför stressa?

De där böckerna jag nämnde i förra inlägget har verkligen gjort susen. Ska igenom dem några gånger till, för de har så mycket godis för själen i sig.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

lördag 23 juli 2011

Underbara och stärkande böcker

Jag är så glad för att det går att låna e- och ljudböcker på nätet!

Har man bara ett lånekort på ett bibliotek så har man tillgång till en fantastisk källa till rikedom. Jag lyssnar just nu på Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne och Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver.

Detta är balsam för själen...

Prata om att vara ute i god tid! Dessa böcker hjälper mig att hantera min reaktion emot det som sker i Norge just nu. Att sätta allt i rätt perspektiv i mitt liv. För det är lätt att drunkna i känslosvallet efter en sådan här händelse.

Jag är så innerligt tacksam över dessa två kvinnor och den kunskap som de generöst delar med sig av. För mig var det lite som att hitta hem, då jag använt mycket av detta för att hantera svåra situationer, sjukdom och smärta.

Kramar från mig <3<3<3<3
 ...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

tisdag 5 juli 2011

Snabba kilon, snabba pengar

Det här med mat och dieter kan vara rätt komplicerat och dyrt.

Numera kan man inte äta grönsaker på grund av eventuella dödliga bakterier, fisk för att den kan innehålla maskar och diverse kött av otaliga anledningar. Det återstår inte så mycket att lägga på tallriken när till och med frön kan vara smittbärare.

Kan vi inte äta så kan vi lika gärna passa på att banta. Eller varför inte starta upp ett viktcenter?

Förr hette det att om man ville bli rik skulle man starta en kyrka, men det känns som en lite väl sniken affärsidé om du frågar mig. Lura gamla tanter är inte min grej.

Nej, då mår nog samvetet bättre av att sikta in sig på unga, intelligenta och självgående människor som tröttnat på att försvinna i mängden på grund av sin vikt.

Men åter nej, mitt samvete klarar inte det heller! Dessutom ringer sektvarningen i mina öron när jag hör ledarnas pep talk och förmåga att skapa en trovärdig bild genom sammansatta korn av förvriden sanning. Det går inte att ifrågasätta.

Medlemmarna är i ständig försvarsställning. De har redan från början förstått att de skulle bli kritiserade för sitt val, så de är väl förberedda. Inget kan rucka deras övertygelse och deras seger över dåliga vanor och överflödigt fett.

Aldrig förr har de varit villiga att lida så mycket för att nå sitt mål. Men ska man få ett snabbt resultat så måste man ta till drastiska metoder - och då får det kosta pengar!

Det är där jag blir tappad bakom vagnen...

Varför måste det gå fort? Kroppen må vara komplicerad men fattar ganska snart vad vi vill om vi bara tar oss tid att förklara det på ett vettigt sätt.

Hur vill vi leva? Kommer vi klara av att hålla en viss diet och vist träningsmönster genom hela livet? Vad händer då vi får ändrade omständigheter, får barn eller blir sjuk... fungerar det då?

Poängen jag vill komma till är att kroppen anpassar sig rätt hyfsat till vår livsstil om vi ger den tid. Klart att man kan behöva plocka bort onödigt snaskande eller korrigera sina matvanor för att slippa övervikt. Men de flesta av oss håller oss i god form med rätt kost och regelbunden motion - i motsats till diet och träning.

Några av oss har dock medicinska grunder till att vi inte kan hålla vikten, vilket endast läkare som är specialister på området kan hjälpa oss med.

För att starta ett viktcenter behöver man inte ha kunskap om varken dieter eller medicin, utan blott på hur man handskas med pengar. Klart att det ser bra ut om man har några läkare med på laget, men inte ens de behöver ha relevant kunskap.

Nej, detta är inte skrivet som kritik emot någon enskild person eller som ett försök att ändra någons vägval. Det är en allmän kritik emot dem som utnyttjar folk för att tjäna pengar!

Själv fortsätter jag att gå ned i vikt trots att jag kostar på mig en extra god middag emellanåt. Som igår då vi gjorde kinamat här hemma.

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 22 juni 2011

Ta inte ungdomen från de unga

Vi är bara ung en gång i livet... - eller är vi det?

När jag var barn fanns det alla sorters människor, både unga och gamla. Och det fick vara så! Jag kände och såg upp till många tanter och farbröder i alla möjliga fasoner och former.


Jag kommer dock ihåg att farmor var lite speciell. Hon gärna köpte sina kläder i en modeboutique och sminkade sig passionerat. Hennes ljusblå läderstövlar kunde inte ens jag gå i. Men hon var som sagt ett undantag... och långt före sin tid.

Det var ett annat tempo i samhället då och förväntningarna var inte de samma som idag. Nu ska man hinna allt och inte vara rädd för att byta liv, om man känner för det. Nu är vi alltid anträffbara och på gång... möjligheterna är så många idag att de inte längre ger oss frihet, utan förvirring.

Vi lever allt längre... samtidigt har vi aldrig varit unga så länge som nu... pensionär och ålderdom... det är inte för alla...

Problemet är bara att när mödrar tävlar emot sina döttrar i att se ung och fräsch ut och fäder överglänser sina söner... då skapar vi problem och komplex för våra tonåringar och ungdomar. Det här skulle ju vara deras tid...

Nej, vi får inte ta rätten till ungdomen från dem som den verkligen hör till! Vi måste våga bjuda på oss själva och värdera vår livserfarenhet mer än slät hud och platt mage.

Klart att det är trevligt att känna att man håller... att man inte ser äldre ut än man är... men när man, som jag, närmar sig de femtio så är det faktiskt OK att det börjar synas - även på utsidan!

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

onsdag 15 juni 2011

Gissa om jag längtar

Snart går det att börja skörda grönsaker i växthusen...

Då kommer det bli mycket gott på tallriken här i huset! Jag älskar frukt, bär och grönt, - jag njuter till och med av att gå omkring i trädgårdslandet och se på hur det växer... mmmmm... livet är gott!

Kramar från mig <3<3<3

...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

söndag 12 juni 2011

På väg ner igen


Det är ungefär en vecka sedan jag slutade med medicinen för värken i nervtrådarna...

- och nu känns det att hela kroppen är lättare igen. Jag har inte lika lätt att samla vätska, vilket är skönt nu när det är så varmt.

God mat säger jag dock inte nej till, och igår gjorde jag en Indisk rätt som vi säkert kommer att äta fler gånger här på gården. Spännande med ris kokt med kanel, gurkmeja och kardemumma - och det hembakta naanbrödet var mycket godare än det köpta.

Hörde på ett TV-program att Indisk kokkonst inte handlar så mycket om hetta som om smaker - och det vi åt igår var lagom kryddigt och väldigt smakrikt. Det doftar fortfarande helt underbart i köket.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

tisdag 7 juni 2011

Våga vägra banta

Vi går in i en tid då naturen överöser oss med sina rikliga gåvor - en tid att njuta av det goda!

Jag fick mina pojkar med fjorton månaders mellanrum. Under dessa två graviditeter gick jag upp ordentligt mycket i vikt och jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma tillbaka till mig själv igen efter det. Men, utan att jag märkte det försvann kilona ett efter ett medan jag var upptagen med att njuta av livet som småbarnsmamma.

Visst behöver några av oss hjälp med att få ordning på vikten, men i de allra flesta fall så är allt vi behöver att se till att vi mår bra inom oss och att vi är så lyckliga vi förmår inom de omständigheter vi har. Ingen har ett perfekt liv.

Jag blir så ledsen då jag ser vad dagens vikthysteri och fixering av utseendet gör med människor. Visst har jag tyckt att det varit jobbigt att gå upp i vikt på grund av sjukdom och mediciner, men jag är så tacksam över att jag fokuserat mer på min personliga utveckling än på det yttre.

I år har jag fått testa två olika typer av medicin för smärtorna i nervsystemet, tabletter med rätt jobbiga biverkningar. Bägge sorterna är kända för att ge kraftig viktuppgång, men det var inte det som gjorde att jag blev tvungen att sluta med dem.

Hur som helst! För stunden väntar jag på att neurologen ska höra utav sig med besked om framtiden och även om jag hade det jobbigt med smärtorna så njuter jag av att kroppen sakta återställer sig själv.

Jag är en stor fan av just sakta... att låta det ta tid...

Undertiden tänker jag njuta av livet! Till exempel med en bit krämig rabarberpaj från igår, innan jag går ut i växthuset och glömmer allt vad vikt och utseende heter för en stund.

Kramar från mig <3<3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!

måndag 23 maj 2011

Om mig - en digital berättelse

 
Jag har lagt ut ett nytt klipp (på YouTube) som handlar om mig och mina drömmar och val i livet.

Det var en del av mitt arbete på skrivarkursen ifjol sommar, där jag även var med i klassen "Digital berättelse".

Att göra sådana här klipp är jättekul, och det är inte så svårt. Man använder Movie Maker, som finns i Windows och så lägger man till en berättarröst och bilder. Det är alltså inte en video utan en stillbildsfilm.

Detta är mitt första försök. Tror att det är dags att leka lite igen...

Kramar från mig <3<3<3

söndag 8 maj 2011

Det går undan

Om det var upp till Gika skulle jag vara slimmad som ett kvastskaft...

- men så var det detta med mediciner! Tänk vad fort man kan gå upp...

Men glädjande nog så fungerade det för mig att hålla upp med tabletterna, då jag ändå är på väg ut ur ett skov. Biverkningarna blev så stora att det var tid att stoppa behandlingen i alla fall!

En av dem var som sagt viktuppgång, vilket är något som de flesta som äter liknande mediciner råkat ut för. Nåja, ingen mening att deppa! Nu är jag ju igång igen och då försvinner svullnaden och stelheten strax i lemmarna - och jag är snart tillbaka där jag var innan kuren började.

Det enda som känns lite obehagligt är att de nya pillren jag fått, som jag inte tänker börja med förrän nästa skov är outhärdligt, är kända för att ge ännu mer viktuppgång. Låter inte särskilt lockande i kombination med de andra eventuella biverkningarna. Men, jag tänker inte grubbla mer på det! Det visar sig snart...

Just nu njuter jag av att vara bonde igen! För så är det... vi är igång med driften av gården på allvar och jag står för huvuddelen av djurskötseln. I och för sig baserat på hänsyn till min hälsa, men jag drar mitt strå till stacken igen!

Här passar jag som hand i handske, precis som många kvinnor gjort i generationer! Kvinnor i alla former och valörer, med eller utan problem med hälsan.

Kramar från mig <3<3<3

tisdag 26 april 2011

Inget vikthopp i påsk

Det blev som sagt inget frossande så det blev heller ingen sedvanlig viktuppgång.

Det känns skönt! Jag påstod att det var min första påsk utan godis, men det var ju den ifjol. Tänk vad tiden går...

Visst är jag fixerad mer än vanligt vid temat vikt just nu, eftersom jul och påsk har varit de stora mathelgerna i mitt liv, och det känns så skönt att ha släppt taget om dumma traditioner som förstör hälsan.

Nu talar jag inte om på sikt, för sedan jag fick problem med diverse diagnoser så har det också visat sig att jag reagerar väldigt snabbt på skeva matvanor - åt bägge håll! Jag kan varken äta för mycket eller för lite.

Nej, här gäller det att hålla en balanserad kost där jag inte överdriver eller underdriver åt något håll.

Kramar från mig <3<3<3