tisdag 26 april 2011

Inget vikthopp i påsk

Det blev som sagt inget frossande så det blev heller ingen sedvanlig viktuppgång.

Det känns skönt! Jag påstod att det var min första påsk utan godis, men det var ju den ifjol. Tänk vad tiden går...

Visst är jag fixerad mer än vanligt vid temat vikt just nu, eftersom jul och påsk har varit de stora mathelgerna i mitt liv, och det känns så skönt att ha släppt taget om dumma traditioner som förstör hälsan.

Nu talar jag inte om på sikt, för sedan jag fick problem med diverse diagnoser så har det också visat sig att jag reagerar väldigt snabbt på skeva matvanor - åt bägge håll! Jag kan varken äta för mycket eller för lite.

Nej, här gäller det att hålla en balanserad kost där jag inte överdriver eller underdriver åt något håll.

Kramar från mig <3<3<3

lördag 23 april 2011

Det blir inga godisar idag

Men däremot en helt underbar lammfiol, ungstekta grönsaker och nybakta pitabröd.

 Schwarzwaldtårtan spar vi tills imorgon. Tiden räcker helt enkelt inte till och jag vägrar att stressa, så idag blir det en mandelkaka med jordgubbar och grädde istället. Inte så illa det heller!

Hoppas ni har en fin påsk!

Kramar från mig <3<3<3

fredag 22 april 2011

Glad Påsk!

Här kommer en liten, daggammal, påskhälsning från mig och alla andra på gården!

Påsken är godisets högtid och även om jag inte äter köpt godis längre så kommer jag ta en eller annan hemgjord bit under helgen.

Det blir dock inget frossande, vare sig på mat eller godis. Yngsteman har fyllt upp lagret av det senare, men det är ingen här som är sockertokig längre så det lär räcka länge.

Vad det gäller maten så blir det mycket lammkött och ägg, naturligtvis, men inget överflöd. Lagom är bäst!

Någon lugn och ro blir det inte, för vi måste ta reda på köttet och få fart på drivbänkarna. Måsten som låter som musik i mina öron :-D

Kramar från mig <3<3<3

onsdag 20 april 2011

Spegelångest

Läste i tidningen att många (läs massor av) kvinnor lider av spegelångest och tackar min skapare över att jag inte är en av dem.

Skulle jag mot all förmodan komma dit kommer jag omedelbart slänga ut teven och sluta läsa kataloger och magasin som lyfter fram dagens skeva bild av hur en kvinna ska se ut.

Nästa steg vore att uppsöka närmaste äldreboende för att påminna mig om hur vackra människor bli med tiden om de får åldras naturligt.

Klart att jag inte vill vara för överviktig, då det påverkar hälsan negativt, men jag vägrar att finna mig i att en mogen kvinna ska se ut som en fjortonåring med Dolly Partons bröst!

Nej, får jag spegelångest är det dags att komma mig från soffakroken (ännu mer), ut i naturen och njuta av tanken att om jag hade varit född för hundra år sedan hade jag varit helt perfekt (om är jättedöd på grund av mina skavanker med hälsan ;-))!

Kramar från mig <3<3<3

måndag 18 april 2011

Nej, jag har inte gett upp!

Jag njuter fortfarande av vackra kvinnor och söker flitigt efter min egen skönhet.

Jag har också kommit ett steg närmare en skriftlig diagnos, efter helgens besök på sjukhuset i Arvika. Kan förresten berätta att hon som gjorde MRTn på mig var en mycket vacker kvinna ;-)

På Ordbruket händer det massor just nu! Odlingssäsongen är igång och djuren får smått, precis som det ska vara på en gård om våren.

Jag har precis kommit mig på fötter efter vinters trassel med hälsan och nu går jag in i ett nytt skov. Men det är inget jag deppar över. Det finns alldeles för mycket att glädja sig över just nu!

Dessutom trivs jag ganska bra med mig själv för stunden. Några kilo till skulle inte vara fel, men det är inget jag tänker på hela tiden. Inte ens då jag ska klä mig.... det är skönt!

Så, jag tycker att jag har kommit en god bit på vägen, även om jag har ett par mil kvar innan jag nått målet - att komma i min sommargarderob, utan att den stramar!

Många kramar från mig <3<3<3

måndag 21 mars 2011

Vårkänslor

Det spritter i både blommor och lökar här inne även om det fortfarande är mycket snö ute.

Det är inte utan att det spritter lite i mig också! Idag har jag påbörjat vårstädningen och jag ser verkligen fram emot att komma på andra sidan, för jag blir fortfarande sliten då jag gör för mycket.

Något som gläder mig är dock att jag börjat gå åt rätt håll viktmässigt igen, vilket är en naturlig reaktion på att jag kan röra mig mer. Men skönt är det i alla fall!

Ser fram emot att plocka fram lättare kläder snart... mmm... allt blir så mycket lättare...

Jag njuter verkligen nu, innan det blivit för varmt.

Kramar från mig <3<3<3

onsdag 16 mars 2011

Ibland bommar man målet

Så, det blev ett litet bakslag i min strävan att nå min idealvikt...

Men det är precis som med bilden här ovan: Det gäller att inte missa allt det vackra omkring! Och i slutänden är jag helt övertygad att jag vinner matchen!

Några månader hit eller dit, vad spelar det för roll i längden.

Klart att det vore så mycket lättare om läkaren behandlat mig direkt och jag sluppit det här bakslaget, men samtidigt har jag lärt mig mycket undertiden. Men det finns många sätt att lära sig på och man behöver inte alltid gå den tyngsta vägen.

Nu ska jag njuta av livet med en bit nybakad morotskaka, utan kladd på... inte för viktens skull, utan för att jag inte hade någon färskost i kylen...

Ha en underbar dag där ute!

Kramar från mig <3<3<3

torsdag 10 mars 2011

Så är det bara

Med den takten som jag minskat i vikt skulle jag varit tillbaka på noll nu...

Och då menar jag naturligtvis inte noll kilo, utan på nollpunkten - där jag var innan jag gick upp i vikt. Så blev det inte.

Min läkare på medicin hängde helt enkelt inte med i svängarna och lät mig krascha totalt för några veckor sedan. Men det är historia nu - efter att min neurolog tagit över rodret och efter järnbehandlingen för halvannan vecka sedan.

Klart att det är tufft att  ta sig upp på benen efter en sådan här pärs. Men inget är omöjligt! Det tar bara lite längre tid.

Det var många år sedan jag var så djupt nere, och då menar jag inte psykiskt. Humöret är det inget fel på, tack och lov!

Men, som sagt... vikten har helt säkert gått upp. Jag har inte vägt mig, men favoritjeansen är helt klart mycket tajtare runt magen. Ett resultat av att jag inte kunna röra mig som vanligt. Så är det bara!

Jag tänker inte må dåligt över det också, eller finna på försvar...

Det lustiga är att jag varken skäms eller försöker dölja viktuppgången. Det kallar jag utveckling!

Jag har till och med börjat ta tabletterna som jag fick av neurologen, de som förhoppningsvis ska ta bort mina symptom och ge mig ett liv igen... ja, jag tar dem - trots alla läskiga biverkningar som registrerats!

Några veckor... jag ska ge dem några veckor, för att se om de fungerar. Gör de inte det så slutar jag med dem. De är jobbiga i början, det jag känner jag redan, men det är den bästa medicinen som finns för de problem jag har.

Undertiden gläds jag över att våren står för dörren och för att odlingssäsongen är igång! Idag köpte jag mer frön... i år ska jag ha ett växthus igen! Så är det bara.

Till sommaren har jag funnit tillbaka till mig själv, rent fysiskt alltså, och jag kommer att lulla runt bland mina djur och växter i mina favoritjeans... så blir det! Ja, så är det bara!

Kramar från mig <3<3<3

tisdag 8 mars 2011

Skulle ha bakat semlor idag

Men jag är inte alls iform för sånt idag, så jag får njuta av semeltårtan som gubben köpt.

Och så kan jag njuta av det som min familj skrev om mig förra månaden. Vilka underbara män jag har!

Kramar från mig <3<3<3

måndag 28 februari 2011

Sjukt bra morsa - Yngsteman gästbloggar

Då sitter man här drygt 22 år efter att morsan och farsan planlade sitt andra barn...

...tiden har gått fort när man tänker tillbaka på allt som hänt i mitt liv.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om min morsa, men jag kommer väl på något under tiden jag skriver.

Hon har alltid varit där för mig och hjälpt mig när jag har behövt hjälpt, tröstat mig när jag vart ledsen och torkat mina sår när jag ramlat, jag skulle nog aldrig kunna byta ut henne för allt guld i värden.

Jag kanske inte har varit den perfekta sonen, men jag har i alla fall prövat att göra mitt bästa så att morsan ska ha haft det lätt att ta hand om mig, helt tills jag kom upp till tonåren, då fick hon det mer intressant.

Hon gav aldrig upp på varken mig eller brorsan, hur illa vi än betett oss, vi har nog aldrig menat att göra henne illa men vi kanske inte alltid gjort vad som är bäst för henne.

Jag mins när jag var liten och fortfarande gick skolan, då mamma var som mest sjuk, när jag kom hem och såg en ambulans utan för huset, då trodde jag först det var kört, men efter några minuter kom hon ut liggande på båren nästan leende.

Hon har alltid varit stark och aldrig gett upp hur svåra saker än har varit. Hon har kämpat i över 20 år ihop med en glömsk och hopplös, men också en underbar, pappa.

Hon älskar verkligen honom och det syns på henne, varje gång dom diskuterar (också känt som bråkar) behöver bara pappa le mot henne så tänds gnistan av kärlek upp igen, hon har aldrig varit lång sur, och med lunga ord är det inte svårt att lunga ner henne efter en het diskussion.

Hon älskar sina djur där hemma på gården, speciellt sina hönor vill jag tro, det är inte ofta något ringer till mig och berättar att hon har en höna i sin säng, jag tror dom flesta ville ha slaktat den när den hade varit sjuk eller dålig.

Jag är glad för att ha min mamma, och jag skulle aldrig byta ut henne!

Yngsteman (som också tagit bilden)

söndag 27 februari 2011

Inte bara bara - Äldsteman gästbloggar

Så mamma bad mig om att skriva lite om henne, ja hur börjar man...

Jag har ofta fått höra från vänner att dom kunde tänka sig att byta föredrar med mig, varför skulle man vilja det frågar jag mig. Jag vet att jag aldrig skulle bytt ut mina, för utan dom hade jag inte varit den jag är nu.

Mamma har jag alltid varit stolt över att kunna säga att det är min mamma. Och jag tror aldrig att jag kommer att säga något annat. Mamma är värdens bästa mamma i mina ögon, jag kunde aldrig fått en bättre mamma.

Även om vi inte alltid är eniga i allt, så vet man att alltid så blir det bra till slut. Det är inte alltid bara bara att ha en mamma som alltid vill mitt bästa. Men det är väl såna saker mammor vill. Och det är väl inte alltid barn ska vara eniga med vad mammor vill.

Man kan säga mycket om mamma men jag vet att jag alltid kommer att vara stolt över henne. Och kommer alltid att vara där för henne som hon alltid har varit för mig.

Äldsteman (som även tagit bilden)

onsdag 9 februari 2011

Jag hyllar kärleken

Ett stort tack till min make för hans första gästbloggning, inom kort kommer min yngste son hit och berättar något om mig...

Undertiden kan ni läsa en av mina kortnoveller, som hyllar den sanna kärleken, på Pennelinas Ordbruk.

Många kramar från mig <3<3<3

PS! Det blir Äldsteman som gästbloggar först, men jag tror inte att Yngsteman kommer så långt efter :-D DS!