Livets mirakel

Kärlek vid första ögonkastet

Jag börjar få skicklig abstinens nu. Snart tar jag kameran med mig och letar reda på en folksamling med kvinnor;-) Nej, helt seriöst så trivs jag väldigt bra här ute i bushen, men det kommer inte så många damer hit, så det blir inte så många nya bilder. Jag har några på lager, men vill få klart med de jag fotograferat så att jag kan publicera bilderna här på bloggen.

Nu har jag inte varit helt slö och slapp de dagar jag inte skrivit på den här bloggen. Nej, jag har bland annat skapat en fotoblogg. Det kommer nog komma med en eller annan jänta eller dam där också:-) Nog om det nu...

Jag lyckades fånga en mycket vacker blomma på bild, och den mitt hjärta, och antog att det var en slags humle. Men nej... inte fann jag något eller någon som kunde bekräfta mina misstankar. Desperationen växte och till slut fick min man ta turen inom biblioteket (på vägen hem från jobbet) för att låna en flora. Det var inte humle, men ack så nära... Humleblomster heter den lilla skönheten.

Min desperata jakt efter namnet på den lilla blomman påminde mig om hur min man en gång enträget slet för att vinna mitt hjärta. Ja, om jag ska vara ärlig så hade han redan tidigt vunnit mitt hjärta. Det var väl snarare min hjärna som var problemet;-)

Jag ska inte dra hela historien idag, utan ni får nöja er med att han fortfarande vidhåller att det var kärlek vid första ögonkastet.

Du är dyrbar och unik

I brist på kvinnor att fotografera tog jag mig en tur i skogen med kameran i högsta hugg. Så mycket vacker jag fann...

Jag erkänner, jag har fått lavar på hjärnan. Ju mer jag förstår om dem desto mer älskar dem. Det som ser annorlunda och oansenligt ut kan faktiskt vara något som sprider glada budskap om ren luft och oförstörd natur. Hur dyrbart är inte det!

Det är precis som med oss människor. Ibland måste vi veta mer om någon för att förstå hennes verkliga värde. Kom ihåg att du är dyrbar och unik!

Sluta banta

I Expressen lär de oss att "Så rasar du i vikt - utan att träna". Jag måste säga mig enig med de komiker som drivit med temat genom åren. De jag känner, både kvinnor och män, som bantar väger mer än de som inte gör det.

Nu har Lisbeth Stahre många goda idéer och tänkvärda förslag på hur man bäst tacklar viktminskningen, men att locka med slankning utan att behöva träna blir lite bakvänt. (Hon menar dock att motion minskar stress, till hennes försvar!)

Oprah hade ett gott tips i sitt program för några år sedan. Hon uppmuntrade alla att gå minst en kvart om dagen. Gå, ute i friska luften. Hon lovade att det skulle förändra vårt liv, ge oss nya friska tankar och några kilo mindre om midjan. Det är sunt!

Jag håller med henne om att vi behöver röra oss mer och bli flitigare på att vårda vårt inre. Framför allt behöver vi sluta banta!

Bilden är hämtad från Oprahs hemsida

Hur har du det med vingarna idag

Om man ber någon om att ge en beskrivning av hur de ser på sig själv händer det ofta att man inte känner igen personen de beskriver. Vet du hur andra uppfattar dig?

Att vi fostrats till ädla ideal eller religiösa värderingar är inte det samma som att vi verkligen lever i ljuset av dess insikter. Snarare kan de bli en börda som tynger oss och öppna dörrar till mörka rum i vårt inre.

När ljuset inom oss är mörker kan vi lätt gå vilse i oss själv och uttrycket vi ger utåt blir både förvirrat och motsägelsefullt. I det tillståndet är det svårt att uppleva något gott, speciellt med sig själv.

Jag tror inte att det är våra erfarenheter som gör oss nedstämd. Många av dem som gått igenom de mest hårdföra prövningar här i livet är bland de mest positiva och glada människor jag mött. Nej, jag tror det handlar om en grundläggande personlighet, ett sinnenas tillstånd.

Kan man ändra sin personlighet? Ja, det kan man. Med målmedvetenhet och tålamod. Allt vi har med oss sitter inte i generna. Vi har dessutom en outtömlig källa att ösa ur om vi ser på allt som hela vår släkt bidragit med genom tiderna. Välj och vraka!

Vem är du? Vem vill du bli? Hur har du det med vingarna idag?

Länk: Även på Pennelinas Ordbruk

Varje ålder har sin vår och höst

Jag tror det var något år innan jag fyllde trettio som jag upptäckte något lustigt, både hos mig själv och andra. En ung sextio kan se yngre ut än en gammal femtionia. Nu talar jag om samma person, alltså!

Det fungerar med oss precis som med årstiderna, de har också sina höjdpunkter och tider då det är dags att lämna över till nästa fas i livet. Visst är det härligt att inse att alla åldrar har sin skönhet, varje ålder har sin vår och höst.

Dags att leva som jag lär

Det är alltid tufft att se sig själv på bild eller video, men efter att ha börjat blogga om skönhet så har jag blivit mer tålig och avslappnad. Det är dags att leva som jag lär;-)

© FOTO: MARIA SVÄRDSÉN, länkat från VF. Läs artikeln här

Glöm inte att slänga ut ormen

Nu är sommaren onekligen här! Efter en period av obarmhärtig värme har regnet kommit och det grönskar och frodas i varje snår. Värmen gör många av oss lite avslagen, så det är skönt med omväxling.

Det är så inspirerande att gå runt bland alla blommor och växter, och uppleva alla färger och dofter. Det är nästan så att jag får en känsla av att vara i Edens lustgård.

Jag såg min "Adam" löpa över gårdsplanen under de sista regndropparna av en häftig åskskur. För mig är han verkligen den ende mannen på jorden och vi är i sanning skapta för varandra - på gott och ont.

Jag ser fram emot en lång skön sommar...

Turligt nog är det ett tag fram tills frukterna mognar, så passa på du också att bli en "Eva" i ditt eget paradis - men glöm inte att slänga ut ormen;-)

Under ytan

Jag såg filmen Shallow Hal igår, igen. Har du inte sett den tycker jag att du ska göra det. Den är faktiskt bra:-)

Jag försöker inspirera till att finna all naturlig skönhet vi kan se och uppleva, men det skadar inte att gå under ytan.

Kläderna gör druiden

I seriemagazinet Asterix fick vi lära oss att "kläderna gör inte druiden". Jag har varit enig i det, men idag tvekar jag faktiskt...

Jag planterade om de sista blommorna idag och det slog mig att det är lika viktigt för dem som för oss människor att ha rätt kläder, eller rättare sagt krukor.

Bland mina "bäbisar" fann jag en liten fikus som stått på fönsterbrädan i köket hela vintern. Den stod i en liten grön plastkruka och såg ut som om den hade för stora skor. Jag tvekade lite vid tanken på att ge den en större kruka, men eftersom jag behövde en till blomma i en lila kruka så fick det bli så.

Snacka om personlighetsförändring! Från att ha varit ett litet oansenligt skott har den lilla fikusen vuxit upp och blivit en flott liten blomma. Harmonisk och vacker...

Så är det med oss också! Fel kläder kan få oss att känna oss obetydliga och tråkiga. Själv har jag enligt mina föräldrar haft en klädsmak som till tider kunnat konkurera med Elton John. Men, det är som sagt helt OK om man bara känner sig tillfreds och i lagårn var det ingen av korna som klagade;-)

Konklusionen mina vänner är att krukan gör blomman och kläderna gör druiden.

Våga vara ful

Helen Hunt är en av de kvinnor som jag beundrar för sin förmåga att vara både vacker och äkta. Hon är full av uttryck och visar generöst upp hela sitt register.

Jag såg henne nyligen i "Then she found me" och slogs åter av hennes naturliga skönhet. Själv skulle jag inte vilja vara så smal som hon är, men det behöver inte vara fel för henne. Jag fick nog av det då folk trodde att jag hade cancer.

När vi vågar vara naturliga och avslappnade så kommer vi ibland, liksom Helen Hunt, göra miner eller rörelser som inte visar oss "från vår bästa sida".

Tänk vad energi som går åt om du alltid måste posera och tänka på hur andra kanske uppfattar dig, och vad stel och konstgjord du ser ut då. Nej, för att nå det som är äkta och vackert inom dig så måste du till och med våga vara ful.

Ny månad, nya kvinnor

Idag hade jag besök av en kvinna som var otroligt lik min mormor. Kan hända att jag blev lite i frispråkigaste laget, tack vare det. Å andra sidan kan det bero på att jag så sällan träffar folk utanför familjen. Lusten att plocka fram kameran fanns där...

Jag är i grunden en mycket social varelse, men omständigheterna jobbar inte alltid för mig. Sedan jag började skriva den här bloggen har jag börjat längta efter att träffa kvinnor - hey, fortfarande inte tal om dating, alltså! Nej, utan att uppleva dem och fånga fler ögonblick av naturligt vacker kvinnlighet.

Jag är inte bortskämd med att möta kvinnor i mitt eget hem. Här är det mest karlar i olika åldrar och fasoner:-) Mamma, som har varit här i fem dagar, har åkt hem så nu är det jag och mina tre män igen. (Min man och våra pojkar, alltså!) Det var därför gott att träffa en ny spännande kvinna, speciellt som hon var så lik min mormor.

Utrustad med penna och kamera tar jag ett djupt andetag och kastar mig med iver in i en ny månad med nya kvinnor att skriva om!