Svettig efter ett morgonpass med djuren, trots att jag egentligen ska vila.
Tänk om jag fick uppleva en hel dag helt utan krämpor. Kommer inte ihåg när det hände senast. Ändå tänker jag inte klaga, för det kan alltid vara värre...
Dessutom har jag fått en positiv biverkning... jag tappar vikt, stadig och ganska fort. Utan att gå på diet eller att ändra matvanorna.
Personligen hoppas jag på att det är min ämnesomsättning som kommit ikapp sig själv, men med tanke på farten så tvivlar jag.
Hur som helst så får jag på mig favoritjeansen igen (även om de är lite tajta) och mina skinnskodda ridbyxor som jag haft i snart 25 år. De är så välanvända att de är hål i sinnet på sina ställen.
Det lustiga är att jag inte ens gick upp i vikt, som jag brukar, då jag hade senaste skovet och var tvungen att äta smärtstillande... de där tabletterna brukar betyda tio kilo på nolltid.
Men, jag tänker inte klaga som sagt, utan glädja mig över att jag börjar känna igen mig själv igen.
Tror faktiskt att det där med att köpa nya byxor är det bästa jag har gjort på länge! Och även om de nu är för stora så har jag många par som väntat på mig i garderoben.
Jag som aldrig brukar väga mig... var ju tvungen nu när kläderna började hänga på kroppen. Det här är det närmaste jag kommit till fritt fall på vågen!
Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!
Glädjefyll färgprakt
-
Jag måste bara få frossa lite till i den fina bukett som maken fick. Vissa
blommor sticker alltid ut!
9 timmar sedan


å vad du är vacker o vad jag är stolt över att vara din vän!
SvaraRaderaGooglar idag på orden krämpor, smärta och vad händer jag hamnar på din fina och läsvärda blogg! Vi har ju möts förr i cyberrymden.
SvaraRaderaJag har ju även medicin och smärtbloggen Jernsaxen, en blogg som jag tråkigt nog är lite "utbränd" av, då det faktiskt var tanken att fungera som ett smärtforum i Föreningsform också, det blev så, men sedan var alla inblandade för dåliga för att orka. Hm...vem ska nu föra alla smärtpatienter talan? (ler)
Får väl ta nya tag!
I vilket fall som helst, ha en fin fortsatt Adventsöndag!
Kram ifrån Oumberlige Peter!
PS: Skit i det här med vikten, såvida det inte är för tungt att bära (ler)
Det samma till dig, foxy :-D
SvaraRaderaHej igen, Oumberlige Peter :-D
Kul att ses igen! Vi hörs nog mer ska du se, och vikten tar jag som den kommer;-)
Kramar från mig <3<3<3