Nu ska det väl bli fart på kärringen!

Så har jag efter mycket om och men varit inne och fått andra dosen järn.

Jag hade hoppats på att hinna få åtminstone dessa två innan värmen kom tillbaka, och så blev det. Jag tar därmed på mig hela skulden för att sommaren varit så kass för många i år. Jag hade varit helt sängliggande i sommar om det varit varmt.

Skoven har hållit sig borta ett tag nu och jag stärks mer och mer i mitt hopp om att det tar år tills de kommer tillbaka. Vore sååå skönt! För då hinner förhoppningsvis läkarna få ordning på resten av kroppen undertiden.

Nu ska jag ärligt erkänna att jag inte behöver sitta tillsammans med två cancerpatienter på sjukhuset i några timmar för att känna mig lyckligt lottad! Det kunde vara så mycket värre, både för mig själv och för familjen. Detta kan vi hantera.

Det som är jobbigast är när läkarna säger en sak och gör en annan - för att de glömt eller inte haft tid att skriva ned ting i journalen! Det har kostat många onödiga tårar och dagar i sängen.

Nej, nu får det bli vilket väder det vill för mer förberedd än så här blir jag inte! Jag mår inte bra av tropiska nätter och supervärme, men det är ju bara sommar en gång om året. Nu är den dessutom snart slut så det finns en viss tidbegränsning för hur länge det kan vara varmt.

Och lite får man stå ut med, för det är så vacker när solen skiner... se bara här på Stora Lisjön...


Viktnedgången har stannat upp och gått lite åt andra hållet igen, men det har inte påverkat mig ett dugg negativt! Jag vet att det blir så här när jag kraschar, och att det ordnar sig då jag är på fötter igen, så varför stressa?

De där böckerna jag nämnde i förra inlägget har verkligen gjort susen. Ska igenom dem några gånger till, för de har så mycket godis för själen i sig.

Kramar från mig <3<3<3
...
PS! Fungerar inte blogger så kan du alltid kika in på Pennelinas Ordbruk på WordPress istället - jag börjar faktiskt fundera på om det inte är tid att flytta permanent, men tillsvidare kommer jag köra bloggarna parallellt. DS!